2015-12-04 06:00

2015-12-04 06:00

Låt rektor lyfta skolan

En bra skola kännetecknas av framförallt två saker: bra lärare och bra pedagogisk ledning. Trots detta har rektorernas roll och förutsättningar ofta hamnat i debattens kölvatten. Att som Näringslivets forskningsberedning föreslå stärka rektorsuppdraget (DN debatt 2/12) vore minst sagt välgörande.

Beredningen är ett initiativ som lanserades av Svenskt näringsliv 2014 med uppdraget att presentera konkreta förslag för hur Sverige ska kunna behålla sin position som ledande kunskapsnation.

Det nu presenterade förslaget tar fasta på vikten av ett tydligt ledarskap för kompetenshöjningen i svensk skola samt svensk skolas undermåliga beslutsstruktur. Det behövs onekligen. Skolinspektionens granskning av 30 slumpvis valda skolor i tolv kommuner visade att endast 30 procent av rektorerna ansågs ha ett väl fungerande pedagogiskt ledarskap.

Problemen är dock flertaliga för merparten av landets rektorer som annars säkerligen ofta skulle kunna bidra mycket till uppryckningen av svenska skolor. Det kräver dock ett nytt sätt att se på rektorsrollen.

Pedagogiken får inte ens spela andrafiolen för dagens rektorer. Sveriges Utbildningsradios undersökning från 2013 visade att rektorns arbetsdag främst fylls av administrativa uppgifter. Därefter följer elevärenden och personalfrågor och först på fjärde plats kommer det viktigaste av allt –det pedagogiska arbetet. Det duger inte; det pedagogiska uppdraget måste vara rektors primära uppgift. Exempelvis sköts administrativa uppgifter bättre av dedikerade administratörer som anställs av och lyder under rektor.

Att tydliggöra och renodla rektorsansvaret ställer även krav på politikerna. Bara på kommunal nivå återfinns kommunalfullmäktige, skolnämnd, utbildningsförvaltning med förvaltningschef och ibland en biträdande skolchef. Alla ska säga sitt innan beslutsstrukturen har nått ned till rektorn. Skolan har blivit en soppa med så många kockar att de bör som styra verksamheten sitter fast i pappersarbete.

Det vore väsentligt bättre att huvudmännen, det vill säga kommunerna, nogsamt utser rektorer som sedan har fullt pedagogiskt ansvar för sina skolor. Rektorerna behöver undantas från lagen om anställningsskydd och snabbt kunna bytas ut om skolorna inte uppvisar tillräckliga resultat. Givetvis bör även lönen höjas för att avspegla denna tillvaro.

Beredningen föreslår även att nationella prov rättas externt samt ges i ämnen som inte är kända i förväg för att öka graden av tillförlitlighet och objektiv utvärdering av undervisningen. Det första är tämligen okontroversiellt, det senare lär däremot stöta på viss patrull men är likväl ett intressant förslag som bör övervägas på största allvar.

Det finns egentligen inga hinder för kommunen att ge rektorerna det tydliga och ansvarsfyllda uppdrag de behöver och förtjänar. Likt lärarna är rektorn en grundläggande faktor för elevernas utbildning. Låt dem göra det jobbet.

Daniel Persson/SNB

Beredningen är ett initiativ som lanserades av Svenskt näringsliv 2014 med uppdraget att presentera konkreta förslag för hur Sverige ska kunna behålla sin position som ledande kunskapsnation.

Det nu presenterade förslaget tar fasta på vikten av ett tydligt ledarskap för kompetenshöjningen i svensk skola samt svensk skolas undermåliga beslutsstruktur. Det behövs onekligen. Skolinspektionens granskning av 30 slumpvis valda skolor i tolv kommuner visade att endast 30 procent av rektorerna ansågs ha ett väl fungerande pedagogiskt ledarskap.

Problemen är dock flertaliga för merparten av landets rektorer som annars säkerligen ofta skulle kunna bidra mycket till uppryckningen av svenska skolor. Det kräver dock ett nytt sätt att se på rektorsrollen.

Pedagogiken får inte ens spela andrafiolen för dagens rektorer. Sveriges Utbildningsradios undersökning från 2013 visade att rektorns arbetsdag främst fylls av administrativa uppgifter. Därefter följer elevärenden och personalfrågor och först på fjärde plats kommer det viktigaste av allt –det pedagogiska arbetet. Det duger inte; det pedagogiska uppdraget måste vara rektors primära uppgift. Exempelvis sköts administrativa uppgifter bättre av dedikerade administratörer som anställs av och lyder under rektor.

Att tydliggöra och renodla rektorsansvaret ställer även krav på politikerna. Bara på kommunal nivå återfinns kommunalfullmäktige, skolnämnd, utbildningsförvaltning med förvaltningschef och ibland en biträdande skolchef. Alla ska säga sitt innan beslutsstrukturen har nått ned till rektorn. Skolan har blivit en soppa med så många kockar att de bör som styra verksamheten sitter fast i pappersarbete.

Det vore väsentligt bättre att huvudmännen, det vill säga kommunerna, nogsamt utser rektorer som sedan har fullt pedagogiskt ansvar för sina skolor. Rektorerna behöver undantas från lagen om anställningsskydd och snabbt kunna bytas ut om skolorna inte uppvisar tillräckliga resultat. Givetvis bör även lönen höjas för att avspegla denna tillvaro.

Beredningen föreslår även att nationella prov rättas externt samt ges i ämnen som inte är kända i förväg för att öka graden av tillförlitlighet och objektiv utvärdering av undervisningen. Det första är tämligen okontroversiellt, det senare lär däremot stöta på viss patrull men är likväl ett intressant förslag som bör övervägas på största allvar.

Det finns egentligen inga hinder för kommunen att ge rektorerna det tydliga och ansvarsfyllda uppdrag de behöver och förtjänar. Likt lärarna är rektorn en grundläggande faktor för elevernas utbildning. Låt dem göra det jobbet.

Daniel Persson/SNB