2015-11-04 06:00

2015-11-04 06:00

Detta håller inte

Det är mer än 20 år sedan den historiska pensionsuppgörelsen slöts i nästan total politisk enighet. Allt fler lever allt längre och systemet behövdes göras om för att kunna möta framtiden.

Men siffror från Pensionsmyndigheten visar att det blev en väldigt ojämlik framtid det handlade om. Förlorarna har – naturligtvis, höll jag på att säga – visat sig vara kvinnorna.

Av 225 000 pensionärer som lever på 11 100 kronor eller mindre i månaden är 70 procent kvinnor.

Hälften av alla kvinnliga pensionärer är beroende av garantipension, det vill säga de har en inkomst på runt 12 000 kronor i månaden eller mindre.

Det är inte mycket pengar efter ett helt livs arbete både i hemmet och på en arbetsplats.

Men om jag ska vara ärlig så är det inte detta som gör mig mest upprörd – arbetslösa får klara sig på i stort sett samma pengar.

Det som upprör är att medan en kvinna får i medeltal ut 13 000 kronor medan en man får ut i snitt 19 900 kronor.

6900 kronor i månaden mer. 82 800 kronor mer per år. 828 000 kronor mer om man lever i 10 år efter pension.

Känn på den.

828 000 kronor mer i snitt!

Gick detta verkligen inte att förutse för 20 år sedan?

Fanns det ingen som tänkte på skillnaden på livsinkomst mellan en deltidarbetande undersköterska och en heltidsarbetande civilingenjör?

Fanns det ingen som tänkte på att det är en enorm skillnad på de 15 bästa åren och ett helt yrkesliv? Och att den skillnaden fortfarande är i högsta grad könsrelaterad för de män och kvinnor som är födda på 40-50 och 60-talet? (Innan ni slänger på tangentbordet så vet jag att det är stora skillnader idag också – men det går trots allt åt rätt håll.)

Att man tjänar olika mycket under sitt yrkesliv är ett faktum som låter ändra på sig bara väldigt, väldigt långsamt. Jag tycker också att många skillnader är rimliga om man betänker det ansvar och den utbildning som krävs för vissa jobb.

Men faktum är att kvinnorna fortfarande är i majoritet inom låglöneyrken i stat, landsting och kommun. Och eftersom de skattepengar vi betalar in i nuläget inte räcker känns det inte rimligt att det går att genomföra en skattehöjning som ger alla dessa kvinnor en verkligt jämlik lön. Inte ens med en förment feministisk och skatteälskande regering.

Inte heller lär det räcka att flytta över några föräldramånader på papporna – det är för lite och tar alldeles för lång tid att få genomslag.

Till tidningen ETC säger socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) att samhället behöver bli mer jämställt och därför har vi tillsatt ett särskilt jämställdhetsprojekt inom den blocköverskridande pensionsgruppen.

Jo men tjena!

Hur länge skall den gruppen hålla på att utreda? Hur lång tid skulle det ta innan eventuella beslut märks i kvinnliga pensionärers plånböcker? Allt medan kvinnliga pensionärer oroar sig för hyra, mediciner och mat?

Nej.

Detta måste ändras – och det måste ändras snabbt.

Skillnader finns och kommer alltid att finnas – men detta är oacceptabelt.

Oavsett hur vårt bidrag till samhället har sett ut så måste det finnas något sätt att se till att alla får det drägligt på sin ålders höst.

Både kvinnor och män.

Catarina Forsberg

Det är mer än 20 år sedan den historiska pensionsuppgörelsen slöts i nästan total politisk enighet. Allt fler lever allt längre och systemet behövdes göras om för att kunna möta framtiden.

Men siffror från Pensionsmyndigheten visar att det blev en väldigt ojämlik framtid det handlade om. Förlorarna har – naturligtvis, höll jag på att säga – visat sig vara kvinnorna.

Av 225 000 pensionärer som lever på 11 100 kronor eller mindre i månaden är 70 procent kvinnor.

Hälften av alla kvinnliga pensionärer är beroende av garantipension, det vill säga de har en inkomst på runt 12 000 kronor i månaden eller mindre.

Det är inte mycket pengar efter ett helt livs arbete både i hemmet och på en arbetsplats.

Men om jag ska vara ärlig så är det inte detta som gör mig mest upprörd – arbetslösa får klara sig på i stort sett samma pengar.

Det som upprör är att medan en kvinna får i medeltal ut 13 000 kronor medan en man får ut i snitt 19 900 kronor.

6900 kronor i månaden mer. 82 800 kronor mer per år. 828 000 kronor mer om man lever i 10 år efter pension.

Känn på den.

828 000 kronor mer i snitt!

Gick detta verkligen inte att förutse för 20 år sedan?

Fanns det ingen som tänkte på skillnaden på livsinkomst mellan en deltidarbetande undersköterska och en heltidsarbetande civilingenjör?

Fanns det ingen som tänkte på att det är en enorm skillnad på de 15 bästa åren och ett helt yrkesliv? Och att den skillnaden fortfarande är i högsta grad könsrelaterad för de män och kvinnor som är födda på 40-50 och 60-talet? (Innan ni slänger på tangentbordet så vet jag att det är stora skillnader idag också – men det går trots allt åt rätt håll.)

Att man tjänar olika mycket under sitt yrkesliv är ett faktum som låter ändra på sig bara väldigt, väldigt långsamt. Jag tycker också att många skillnader är rimliga om man betänker det ansvar och den utbildning som krävs för vissa jobb.

Men faktum är att kvinnorna fortfarande är i majoritet inom låglöneyrken i stat, landsting och kommun. Och eftersom de skattepengar vi betalar in i nuläget inte räcker känns det inte rimligt att det går att genomföra en skattehöjning som ger alla dessa kvinnor en verkligt jämlik lön. Inte ens med en förment feministisk och skatteälskande regering.

Inte heller lär det räcka att flytta över några föräldramånader på papporna – det är för lite och tar alldeles för lång tid att få genomslag.

Till tidningen ETC säger socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) att samhället behöver bli mer jämställt och därför har vi tillsatt ett särskilt jämställdhetsprojekt inom den blocköverskridande pensionsgruppen.

Jo men tjena!

Hur länge skall den gruppen hålla på att utreda? Hur lång tid skulle det ta innan eventuella beslut märks i kvinnliga pensionärers plånböcker? Allt medan kvinnliga pensionärer oroar sig för hyra, mediciner och mat?

Nej.

Detta måste ändras – och det måste ändras snabbt.

Skillnader finns och kommer alltid att finnas – men detta är oacceptabelt.

Oavsett hur vårt bidrag till samhället har sett ut så måste det finnas något sätt att se till att alla får det drägligt på sin ålders höst.

Både kvinnor och män.

Catarina Forsberg