2015-10-27 06:00

2015-10-27 06:00

Betala med din hälsa

FLYKTINGKATASTROFEN: Finns en baksida av hjälparbetet

Medias bild av ett drunknat barn på stranden och de enorma flyktingströmmar som knackar på dörren talar direkt till våra hjärtan och fler än någonsin vill hjälpa till. Och det är ju fint.

Beundransvärt kanske till och med. Men det finns en baksida av det beundransvärda som man sällan talar om - hjälparbetarnas hälsa.

Att viga sitt liv till att hjälpa andra i kris innebär uppoffringar. För mig som själv, liksom många andra, har vigt mitt liv som hjälparbetare i FNs tjänst vet jag vad dessa uppoffringar kan innebära. De har bestått i att ständigt utsätta mig för fara i skepnad av krig, hot, livsfarliga sjukdomar, dödliga djur, insekter och naturkatastrofer.

Ensamheten och utsattheten av att arbeta i det kaos och den stress som en kris innebär, med människor man inte känner i ett främmande land blir påfrestande. Rotlösheten av att ständigt flänga runt med sina två resväskor i jakt på nästa kris blir traumatisk. Att inte ha ett hem och att avsäga sig alla möjligheter till att kunna ha en normal relation eller familj på grund av att du lever för farligt, blir ensamt. Du måste ständigt börja om på platser där hemskheterna etsar sig fast på näthinnan för alltid, men för en internationell hjälparbetare som jag är detta vardag. En vardag som alla personer inte klarar och som kan leda till sjukdom och död.

 

Verkligheten idag är att 30 % av alla hjälparbetare någon gång får diagnosen PTSD (Post Trauma Stress Syndrom) eller Utbrändhetsdepression, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på vad jobbet innebär. PTSD är något som du drabbas av när du utsätts för trauma eller svår stress under lång tid utan möjlighet till återhämtning. Därför skulle man kunna tro att FN och andra organisationer inom humanitär verksamhet har detta i åtanke för sina anställda i kris - men så är det inte.

Sanningen är krass: Blir du sjuk åker du ut och ersätts av nytt friskt blod. Det är en självklarhet att du som sjuk inte skall hjälpa andra, men det går inte att blunda från det oundvikliga att du - utan stöd - kommer att bli sjuk. Du kommer att bli sjuk av att viga ditt liv åt kris- och hjälparbete. Jag vet, för jag blev själv, liksom många av mina arbetskamrater, väldigt sjuk. Jag åkte på en svår typ av Malaria och PTSD efter tjänstgöring i Afrika - och jag låg sjuk länge.

Idag finns det inget skydd för hjälparbetare som betalar med sin hälsa för att hjälpa andra. Därför har hjälparbetare från hela världen med historier om våld, sjukdom och trakasserier, börjat organisera sig för att driva frågan och sätta hälsan på FNs agenda men vi klarar det inte ensamma. Jag skulle därför önska att Sverige, ett av de största biståndsgivarländerna i världen, drev denna fråga med oss och krävde samma rättigheter för sina hjälparbetare, som för vem som helst.

Min läkare sa att jag aldrig mer skulle kunna arbeta som hjälparbetare igen, men jag slutar aldrig vilja hjälpa. Det går att göra skillnad, men idag kompromissar jag inte med min hälsa. Det borde ingen annan heller behöva göra.

 

Charlotte Wibäck,

VD för Animech Communications

Beundransvärt kanske till och med. Men det finns en baksida av det beundransvärda som man sällan talar om - hjälparbetarnas hälsa.

Att viga sitt liv till att hjälpa andra i kris innebär uppoffringar. För mig som själv, liksom många andra, har vigt mitt liv som hjälparbetare i FNs tjänst vet jag vad dessa uppoffringar kan innebära. De har bestått i att ständigt utsätta mig för fara i skepnad av krig, hot, livsfarliga sjukdomar, dödliga djur, insekter och naturkatastrofer.

Ensamheten och utsattheten av att arbeta i det kaos och den stress som en kris innebär, med människor man inte känner i ett främmande land blir påfrestande. Rotlösheten av att ständigt flänga runt med sina två resväskor i jakt på nästa kris blir traumatisk. Att inte ha ett hem och att avsäga sig alla möjligheter till att kunna ha en normal relation eller familj på grund av att du lever för farligt, blir ensamt. Du måste ständigt börja om på platser där hemskheterna etsar sig fast på näthinnan för alltid, men för en internationell hjälparbetare som jag är detta vardag. En vardag som alla personer inte klarar och som kan leda till sjukdom och död.

 

Verkligheten idag är att 30 % av alla hjälparbetare någon gång får diagnosen PTSD (Post Trauma Stress Syndrom) eller Utbrändhetsdepression, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på vad jobbet innebär. PTSD är något som du drabbas av när du utsätts för trauma eller svår stress under lång tid utan möjlighet till återhämtning. Därför skulle man kunna tro att FN och andra organisationer inom humanitär verksamhet har detta i åtanke för sina anställda i kris - men så är det inte.

Sanningen är krass: Blir du sjuk åker du ut och ersätts av nytt friskt blod. Det är en självklarhet att du som sjuk inte skall hjälpa andra, men det går inte att blunda från det oundvikliga att du - utan stöd - kommer att bli sjuk. Du kommer att bli sjuk av att viga ditt liv åt kris- och hjälparbete. Jag vet, för jag blev själv, liksom många av mina arbetskamrater, väldigt sjuk. Jag åkte på en svår typ av Malaria och PTSD efter tjänstgöring i Afrika - och jag låg sjuk länge.

Idag finns det inget skydd för hjälparbetare som betalar med sin hälsa för att hjälpa andra. Därför har hjälparbetare från hela världen med historier om våld, sjukdom och trakasserier, börjat organisera sig för att driva frågan och sätta hälsan på FNs agenda men vi klarar det inte ensamma. Jag skulle därför önska att Sverige, ett av de största biståndsgivarländerna i världen, drev denna fråga med oss och krävde samma rättigheter för sina hjälparbetare, som för vem som helst.

Min läkare sa att jag aldrig mer skulle kunna arbeta som hjälparbetare igen, men jag slutar aldrig vilja hjälpa. Det går att göra skillnad, men idag kompromissar jag inte med min hälsa. Det borde ingen annan heller behöva göra.

 

Charlotte Wibäck,

VD för Animech Communications