2015-10-26 06:00

2015-10-26 06:00

Smolk i tolkbägaren

KT-LEDARE

De afghaner som tjänstgjort som tolkar åt den svenska styrkan i Afghanistan lämnades först åt sitt öde. Trots att många av dem fruktade vedergällningar mot både sig och sina familjer, för att de i talibanernas ögon hjälpt fienden, var deras enda möjlighet att ta sig till Sverige med hjälp av flyktingsmugglare.

De lokalanställda tolkarna hade utsatts för samma risker som våra soldater, men när svenskarna efter en tid återvände till Sverige lämnades tolkarna kvar. Efter att ha riskerat livet i fält skulle de nu åter riskera livet för att illegalt ta sig till det land de hjälpt, men som inte ville hjälpa dem.

Efter många om och men fick slutligen 23 personer med familjer komma hit som kvotflyktingar förra året. Den som följt tillströmningen av asylsökande till Sverige den senaste tiden, med upp till 2 000 personer om dagen, inser det bisarra i att Sverige inte direkt ville hjälpa tolkarna. Bara från Afghanistan kom det vecka 42 nästan 3 000 asylsökande till Sverige.

Tolkar är en absolut nödvändighet i de militära operationer som Sverige deltar i utomlands. Våra svenska män och kvinnor i uniform är i ständig kontakt med lokalbefolkningen och tolkarna behövs –inte bara för att översätta utan lika mycket för att ge svenskarna god insikt i den lokala kulturen.

Nu varnar bland annat Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna för att Sverige är på väg att göra om samma misstag i Mali och Irak. Det är viktigt att komma ihåg att alla som är lokalanställda inte exponeras på ett sådant sätt att det kommer finnas en hotbild mot dem. Men alla bör kunna få sin sak prövad på plats.

Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman säger till Sveriges Radio (22/10) att vi bör fastställa i lag att Sverige har ett ansvar för den lokala personal vi anställer i operationsområden. Han konstaterar att detta inte bara är en moralisk fråga utan också är något som påverkar vår möjlighet att i framtiden rekrytera personal på plats. Då duger det inte att säga att Försvarsmaktens ansvar för de lokalt anställda upphör när deras anställningskontrakt löper ut.

En regering som gör anspråk på att Sverige ska vara en humanitär stormakt måste ta ett större ansvar än vad som görs idag. Vad är man rädd för? Att camp Nobel i utkanten av Timbuktu ska översvämmas av lycksökare som vill ta anställning som tolkar i hopp om att så småningom få komma till Sverige? För den som bara har som mål att ta sig till Sverige finns det enklare sätt.

Från politiskt håll hör vi ofta att de stora flyktingströmmarna till Sverige beror på krig i omvärlden. Det är bara delvis sant. Men det är helt klart så att krig och konflikter påverkar. Här kan svenska utlandsstyrkor dra ett strå till stacken för att göra världen lite säkrare så att färre människor behöver fly. Då måste vi också kunna hjälpa de som har hjälpt oss.

Jonatan Lönnqvist/SNB

De afghaner som tjänstgjort som tolkar åt den svenska styrkan i Afghanistan lämnades först åt sitt öde. Trots att många av dem fruktade vedergällningar mot både sig och sina familjer, för att de i talibanernas ögon hjälpt fienden, var deras enda möjlighet att ta sig till Sverige med hjälp av flyktingsmugglare.

De lokalanställda tolkarna hade utsatts för samma risker som våra soldater, men när svenskarna efter en tid återvände till Sverige lämnades tolkarna kvar. Efter att ha riskerat livet i fält skulle de nu åter riskera livet för att illegalt ta sig till det land de hjälpt, men som inte ville hjälpa dem.

Efter många om och men fick slutligen 23 personer med familjer komma hit som kvotflyktingar förra året. Den som följt tillströmningen av asylsökande till Sverige den senaste tiden, med upp till 2 000 personer om dagen, inser det bisarra i att Sverige inte direkt ville hjälpa tolkarna. Bara från Afghanistan kom det vecka 42 nästan 3 000 asylsökande till Sverige.

Tolkar är en absolut nödvändighet i de militära operationer som Sverige deltar i utomlands. Våra svenska män och kvinnor i uniform är i ständig kontakt med lokalbefolkningen och tolkarna behövs –inte bara för att översätta utan lika mycket för att ge svenskarna god insikt i den lokala kulturen.

Nu varnar bland annat Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna för att Sverige är på väg att göra om samma misstag i Mali och Irak. Det är viktigt att komma ihåg att alla som är lokalanställda inte exponeras på ett sådant sätt att det kommer finnas en hotbild mot dem. Men alla bör kunna få sin sak prövad på plats.

Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman säger till Sveriges Radio (22/10) att vi bör fastställa i lag att Sverige har ett ansvar för den lokala personal vi anställer i operationsområden. Han konstaterar att detta inte bara är en moralisk fråga utan också är något som påverkar vår möjlighet att i framtiden rekrytera personal på plats. Då duger det inte att säga att Försvarsmaktens ansvar för de lokalt anställda upphör när deras anställningskontrakt löper ut.

En regering som gör anspråk på att Sverige ska vara en humanitär stormakt måste ta ett större ansvar än vad som görs idag. Vad är man rädd för? Att camp Nobel i utkanten av Timbuktu ska översvämmas av lycksökare som vill ta anställning som tolkar i hopp om att så småningom få komma till Sverige? För den som bara har som mål att ta sig till Sverige finns det enklare sätt.

Från politiskt håll hör vi ofta att de stora flyktingströmmarna till Sverige beror på krig i omvärlden. Det är bara delvis sant. Men det är helt klart så att krig och konflikter påverkar. Här kan svenska utlandsstyrkor dra ett strå till stacken för att göra världen lite säkrare så att färre människor behöver fly. Då måste vi också kunna hjälpa de som har hjälpt oss.

Jonatan Lönnqvist/SNB