2015-10-21 06:00

2015-10-21 06:00

Förstör för alla

Jag brukar inte ha svårt att hitta ord.

Men när jag läser om den ena byggnaden efter den andra som används eller ska användas som flyktingboende brinner så vet jag faktiskt inte vad jag ska säga.

Naturligtvis är det enkelt att beskriva reaktionen.

Det är hjärtlöst, korttänkt, kriminellt och oförsvarligt. Bara för att ta de ord som dyker upp först i min hjärna.

Hur jag än försöker så kan jag inte ens komma i närheten av att förstå hur dessa människor tänker. Hur kan man vara så förblindad av hat och så helt renons på empati att man beter sig på detta sätt? Vad har de gått igenom? Vem eller vilka har gjort dem så illa att de inte kan hysa ens ett uns av medkänsla fr folk som tvingats lämna allt för att överleva?

Dessutom är det ologiskt och motsägelsefullt.

Om vi utgår ifrån att de som tänder eld på husen inte vill att vi ska ta emot flyktingar. Det argument de oftast använder är att det kostar för mycket at ta emot folk som flyr för sina liv. Vi måste ta hand om våra egna först.

Då undrar jag stillsamt : Hur mycket tror de att det kostar att ha räddningstjänst på plats för att släcka? Brandtekniker på plats för att säkra spår? Poliser som ska utreda och försöka sätta fast mordbrännarna? Personal som ska hitta nya boenden? Annan personal som ska bygga upp husen igen?

De säger sig älska Sverige (utom i de planerade annonskampanjerna som ska skrämma bort folk från Sverige) och det som är svenskt.

Finns det något mer svenskt än att hjälpa folk i nöd? Införliva dem i det svenska samhället och låta dem bli en del av vårt land. Så har vi gjort i alla tider – jag har förut ställt mig frågan var de tror att vi skulle vara utan valloner, tyskar, fransmän, finländare, italienare och folk från före detta Jugoslavien?

Inte det samhälle vi är idag i alla fall. Inte det land dessa människor kallar sitt Sverige.

Det är så genomkorkat att jag blir mörkrädd.

Ibland tänker jag att främlingsfientligheten bottnar i osäkerhet och rädsla.

Utvecklingen går så fort att man har svårt att hänga med.

Därför längtar man tillbaka till den gamla goda tiden.

Inte för att den var så god egentligen, de allra flesta hade det sämre ställt än vad vi har idag.

Men det var en enklare värld. Det var en värld där det vara lättare att se sammanhangen. Att begripa orsak och verkan.

I dag måste vi försöka förhålla oss till EU, bostadsbubblan, marknaden och en massa andra saker som är diffusa och svåra att förstå. Och detta samtidigt som vi drunknar i både information och desinformation.

Många upplever nog att de inte har någon kontroll över sina egna liv.

Men även om det skulle vara en del av förklaringen till främlingsfientligheten så är det fortfarande varken en förklaring eller ursäkt för att ta steget att bli mordbrännare.

Aldrig någonsin.

Catarina Forsberg

Jag brukar inte ha svårt att hitta ord.

Men när jag läser om den ena byggnaden efter den andra som används eller ska användas som flyktingboende brinner så vet jag faktiskt inte vad jag ska säga.

Naturligtvis är det enkelt att beskriva reaktionen.

Det är hjärtlöst, korttänkt, kriminellt och oförsvarligt. Bara för att ta de ord som dyker upp först i min hjärna.

Hur jag än försöker så kan jag inte ens komma i närheten av att förstå hur dessa människor tänker. Hur kan man vara så förblindad av hat och så helt renons på empati att man beter sig på detta sätt? Vad har de gått igenom? Vem eller vilka har gjort dem så illa att de inte kan hysa ens ett uns av medkänsla fr folk som tvingats lämna allt för att överleva?

Dessutom är det ologiskt och motsägelsefullt.

Om vi utgår ifrån att de som tänder eld på husen inte vill att vi ska ta emot flyktingar. Det argument de oftast använder är att det kostar för mycket at ta emot folk som flyr för sina liv. Vi måste ta hand om våra egna först.

Då undrar jag stillsamt : Hur mycket tror de att det kostar att ha räddningstjänst på plats för att släcka? Brandtekniker på plats för att säkra spår? Poliser som ska utreda och försöka sätta fast mordbrännarna? Personal som ska hitta nya boenden? Annan personal som ska bygga upp husen igen?

De säger sig älska Sverige (utom i de planerade annonskampanjerna som ska skrämma bort folk från Sverige) och det som är svenskt.

Finns det något mer svenskt än att hjälpa folk i nöd? Införliva dem i det svenska samhället och låta dem bli en del av vårt land. Så har vi gjort i alla tider – jag har förut ställt mig frågan var de tror att vi skulle vara utan valloner, tyskar, fransmän, finländare, italienare och folk från före detta Jugoslavien?

Inte det samhälle vi är idag i alla fall. Inte det land dessa människor kallar sitt Sverige.

Det är så genomkorkat att jag blir mörkrädd.

Ibland tänker jag att främlingsfientligheten bottnar i osäkerhet och rädsla.

Utvecklingen går så fort att man har svårt att hänga med.

Därför längtar man tillbaka till den gamla goda tiden.

Inte för att den var så god egentligen, de allra flesta hade det sämre ställt än vad vi har idag.

Men det var en enklare värld. Det var en värld där det vara lättare att se sammanhangen. Att begripa orsak och verkan.

I dag måste vi försöka förhålla oss till EU, bostadsbubblan, marknaden och en massa andra saker som är diffusa och svåra att förstå. Och detta samtidigt som vi drunknar i både information och desinformation.

Många upplever nog att de inte har någon kontroll över sina egna liv.

Men även om det skulle vara en del av förklaringen till främlingsfientligheten så är det fortfarande varken en förklaring eller ursäkt för att ta steget att bli mordbrännare.

Aldrig någonsin.

Catarina Forsberg