2016-09-25 10:08

2016-09-25 23:36

Karriären över efter cirka 1 000 matcher

FOTBOLL: Minnen och höjdpunkter från nästan 25 år som domare

Klockan 15.53 på lördagseftermiddagen blåste Andreas Svahn, 36, av division 3-mötet mellan KB och Köping (1–2).
Samtidigt blåste han av sin egen domarkarriär – efter cirka 1 000 matcher.

Det blir inget 25-årsjubileum som domare men nästan.

Allt började med att domarklubben skickade ut en inbjudan till ungdomslagen i Karlskoga. Svahn var en av dem som nappade, utbildade sig och började döma ungdomsmatcher redan 1992.

– Första matchen var KB:s 82:or mot Karlskoga SK, minns han.

Och när han fick välja avslutningsmatch ville han gärna sluta cirkeln med att döma just KB.

Snabbt uppåt

Det gick snabbt uppåt i seriesystemet. Redan 2003, som 23-åring, debuterade han i division 3. Efter två år ansågs han mogen att få chansen i tvåan. Och 2007 kom första möjligheten att få ”provmatcher” i division 1.

– Jag var ordinarie i division 1 i sju år, berättar han.

Under den tiden, då han gick landets högsta utbildning som kallas steg 5, blev det 134 matcher i tredje högsta serien för Karlskogas högst rankade domare.

De senaste två åren har Svahn, som är ordförande i Karlskoga domarklubb, hållit till i division 2 och 3.

Vad tror du är anledningen till att du inte kom upp ytterligare en nivå; till superettan/allsvenskan?

– Jag har gått på samma utbildningar som domarna som nu dömer högst upp. Generellt sett kan sägas att det förr var enklare att ta sig långt på talang. Nu krävs att domarna är lika vältränade som spelarna. Om jag tränat hårdare hade jag varit snabbare och då sett situationer bättre. Jag hade förmodligen även varit mer ”klar” i huvudet och kunnat fatta bättre beslut, om jag haft bättre ork.

Varför slutar du nu att döma?

– Det finns flera orsaker. En är skadorna. Jag har opererats i båda knäna. I det ena knäet var det en meniskskada. I det andra påbörjad artros (ledsvikt). Det har inte varit några bekymmer under matcher men om planen varit riktigt hård kan jag ha haft problem en längre tid efteråt. Det kan ha suttit i bortåt en vecka, säger Svahn.

– Det är fortfarande jätteroligt att döma, när matcherna väl kommer i gång, men jag måste erkänna att det inte känns lika motiverat längre att lägga en hel dag på att åka iväg och döma en division 3-match. Dessutom känns det som att jag vill ägna mer tid åt min familj; min sambo och våra två barn som i alla år har fått stå ut med att jag har flängt över hela Sverige för att blåsa i en visselpipa. Min sambo har fått dra ett tungt lass på hemmaplan. Inget är klart men jag skulle gärna ställa upp som observatör i framtiden och hjälpa andra domare, fortsätter han.

Hyllar Roland

Då kommer vi in på hur han själv stöttades i början av sin karriär.

– Roland Carlson, i många år stark man i domarklubben i Karlskoga, var fantastisk, tycker Svahn.

Och berättar om när han skulle få döma sin första seniormatch men inte hade körkort.

– Jag var 16 eller 17 år. Roland följde med; skjutsade mig och fanns med som stöd. I efterhand, inte minst, inser jag hur tryggt det var med honom vid min sida i stället för att komma dit helt ensam. Han gjorde enormt mycket för oss unga domare. Vilken tid och vilket engagemang han lade ner.

Höjdpunkter i domarkarriären?

– När det gäller kvalitet på lagen som mötts är det alldeles säkert träningsmatchen mellan Elfsborg och Nordsjälland. Andra mycket minnesvärda matcher är derbyn, om man ser till publik och inramning. Som det i Göteborg mellan Örgryte och Utsikten. Eller det i Norrköping då Sylvia och Sleipner möttes. Och även om City kommer från Eskilstuna var det derbykänslor i mötet mellan just City och Västerås SK också.

24 i allsvenskan

– Som fjärdedomare har jag funnits med vid 24 tillfällen i allsvenskan. Mest när Örebro SK spelat hemma. Inte minst ÖSK–AIK var en riktig höjdpunkt.

Bästa spelare, rent fotbollsmässigt, som du dömt?

– Anders Svensson i Elfsborg. John Guidetti var med i en av de tre ungdomslandskamper som jag fått förmånen att döma. Samma sak med Ola Toivonen; honom dömde jag långt innan han slog igenom.

Om vi tittar på den som varit bäst att ha att göra med, då?

– Rent spontant säger jag Carlstad Uniteds lagkapten L-O Andersson som det alltid flöt jättebra med.

Tränare?

– De flesta är bra att ha att göra med. Så länge det går bra... Skämt åsido; Degerforstränaren Stefan Jacobsson har det aldrig varit några problem med. Jag kom i kontakt med honom redan då han tränade Skövde AIK och Karlstad BK.

Andra profiler som du träffat på och som gjort intryck?

– Carlo Bodini i KB Karlskoga har alltid uppträtt schysst. Och så självfallet DIF:s och Strömtorps egen Fikapappa Gunnar Rydholm. Ska jag nämna bara några är det de här båda jag direkt tänker på.

Att vara fotbollsdomare är det samma som att bli kritiserad och ifrågasatt. Och även Svahn har fått vara med om den största avigsidan med domarrollen.

– Jag har fått hot men aldrig något som jag upplever som direkt allvarligt.

Läser du på hemsidor och liknande efter matcher du dömt?

– Nej, jag har slutat att göra det. Det ger inte så mycket. Ärligt talat blir jag bara förbannad.

Domarna bildar egna små lag före, under och efter matcher. Gemenskapen och allt roligt som hänt tillsammans med kollegorna ser Svahn gärna tillbaka på.

– Det har blivit många resor till och från matcher och även efter säsonger. Vi har varit i Italien, Skottland, England och Tyskland med domarklubben.

Kollegorna

Johan Owén är den som han haft mest kontakt med. Om inte Owén varit i USA nu skulle han säkert ha varit en av Svahns assisterande domare när karriären avrundades på Nobelstadion under lördagen. Nu var det i stället Mattias Larsson och Andreas Persson som kompletterade Svahn; två andra domare som han haft ett nära och bra samarbete med.

Angående Owén; han har betytt lite extra för dig i din domarkarriär, väl?

– Vi har gått i stort sett parallelt genom åren. Vi har tränat ihop, vi har gått utbildningar samtidigt och vi har diskuterat många situationer som vi varit med om och kunnat ge varandra tips och råd.

Kollegans betyg

Owén, som under Svahns år i division 1 var den som var precis steget bakom honom bland Karlskogadomarna, säger så här om sin domarkollega:

– Vi har stöttat och drivit på varandra genom åren. Jag ska samtidigt erkänna att det triggat i gång mig, det att försöka bli lika bra som honom och tävlat med honom för att komma så högt som möjligt, säger Owén.

I Owéns fall har det som högst handlat om dömande på division 2-nivå.

Vad säger du om din kollega som domare?

– Han har fysiskt sett alltid varit steget före mig. Andreas har aldrig varit rädd att ta obekväma beslut. Det tycker jag varit utmärkande för honom som domare, svarar Owén.

Onödigt ”modig”

Kring det här med att inte väja för obekväma beslut säger Svahn själv:

– Om jag tycker att det är varning eller utvisning på en spelare eller straff, till exempel; då har det blivit det oavsett vad som hänt tidigare under matcherna. Ibland har jag varit onödigt ”modig”. Det kan nog ha gjort att mina chanser att komma högre upp försämrats.

Du och jag som jobbat väldigt nära tillsammans under många år inom tidningsvärlden, även om det är bortåt fem år sedan nu innan du gick vidare i ditt liv, vet ju att det alltid finns tid och utrymme att dra några skrönor – så som avslutning på den här artikeln och din domarkarriär; skrönor!!

– Haha. Mitt första uppdrag som assisterande domare (linjeman, i dagligt tal). Nykroppa mot Asphyttan. ”Klotis”, Lars-Olov Karlsson, var huvuddomare. Lasse Alexandersson och jag assisterande. Det var väldigt varmt den här dagen och det gick inte att stänga av värmen i ”Klotis” bil. Men det var inget mot det kaos som väntade. Det var hög stämning vid sidan av planen, kan man säga. En kvart in på andra halvlek hände det. En åskådare, som var på pickalurven, rasade nerför berget vid sidan av planen och krockade med en ytter då det var på väg att bli en kontring. Det blev ett avbrott så åskådaren fick bäras av planen...

Naken åskådare

– Ett annat oförglömligt minne är en division 1-match i Motala. Sista omgången, totalt betydelselöst för båda lagen. Men den glömmer jag aldrig. I två plusgrader och i ösregn – med 40 åskådare på plats – rusade plötsligt en spritt språngande naken man in på planen. Det visade sig vara hans svensexa. Men spelet kunde snabbt gå vidare då han försvann in i skogen vid sidan av planen.

Och nu försvinner, alltså, Andreas Svahn även han av planen.

Det blir inget 25-årsjubileum som domare men nästan.

Allt började med att domarklubben skickade ut en inbjudan till ungdomslagen i Karlskoga. Svahn var en av dem som nappade, utbildade sig och började döma ungdomsmatcher redan 1992.

– Första matchen var KB:s 82:or mot Karlskoga SK, minns han.

Och när han fick välja avslutningsmatch ville han gärna sluta cirkeln med att döma just KB.

Snabbt uppåt

Det gick snabbt uppåt i seriesystemet. Redan 2003, som 23-åring, debuterade han i division 3. Efter två år ansågs han mogen att få chansen i tvåan. Och 2007 kom första möjligheten att få ”provmatcher” i division 1.

– Jag var ordinarie i division 1 i sju år, berättar han.

Under den tiden, då han gick landets högsta utbildning som kallas steg 5, blev det 134 matcher i tredje högsta serien för Karlskogas högst rankade domare.

De senaste två åren har Svahn, som är ordförande i Karlskoga domarklubb, hållit till i division 2 och 3.

Vad tror du är anledningen till att du inte kom upp ytterligare en nivå; till superettan/allsvenskan?

– Jag har gått på samma utbildningar som domarna som nu dömer högst upp. Generellt sett kan sägas att det förr var enklare att ta sig långt på talang. Nu krävs att domarna är lika vältränade som spelarna. Om jag tränat hårdare hade jag varit snabbare och då sett situationer bättre. Jag hade förmodligen även varit mer ”klar” i huvudet och kunnat fatta bättre beslut, om jag haft bättre ork.

Varför slutar du nu att döma?

– Det finns flera orsaker. En är skadorna. Jag har opererats i båda knäna. I det ena knäet var det en meniskskada. I det andra påbörjad artros (ledsvikt). Det har inte varit några bekymmer under matcher men om planen varit riktigt hård kan jag ha haft problem en längre tid efteråt. Det kan ha suttit i bortåt en vecka, säger Svahn.

– Det är fortfarande jätteroligt att döma, när matcherna väl kommer i gång, men jag måste erkänna att det inte känns lika motiverat längre att lägga en hel dag på att åka iväg och döma en division 3-match. Dessutom känns det som att jag vill ägna mer tid åt min familj; min sambo och våra två barn som i alla år har fått stå ut med att jag har flängt över hela Sverige för att blåsa i en visselpipa. Min sambo har fått dra ett tungt lass på hemmaplan. Inget är klart men jag skulle gärna ställa upp som observatör i framtiden och hjälpa andra domare, fortsätter han.

Hyllar Roland

Då kommer vi in på hur han själv stöttades i början av sin karriär.

– Roland Carlson, i många år stark man i domarklubben i Karlskoga, var fantastisk, tycker Svahn.

Och berättar om när han skulle få döma sin första seniormatch men inte hade körkort.

– Jag var 16 eller 17 år. Roland följde med; skjutsade mig och fanns med som stöd. I efterhand, inte minst, inser jag hur tryggt det var med honom vid min sida i stället för att komma dit helt ensam. Han gjorde enormt mycket för oss unga domare. Vilken tid och vilket engagemang han lade ner.

Höjdpunkter i domarkarriären?

– När det gäller kvalitet på lagen som mötts är det alldeles säkert träningsmatchen mellan Elfsborg och Nordsjälland. Andra mycket minnesvärda matcher är derbyn, om man ser till publik och inramning. Som det i Göteborg mellan Örgryte och Utsikten. Eller det i Norrköping då Sylvia och Sleipner möttes. Och även om City kommer från Eskilstuna var det derbykänslor i mötet mellan just City och Västerås SK också.

24 i allsvenskan

– Som fjärdedomare har jag funnits med vid 24 tillfällen i allsvenskan. Mest när Örebro SK spelat hemma. Inte minst ÖSK–AIK var en riktig höjdpunkt.

Bästa spelare, rent fotbollsmässigt, som du dömt?

– Anders Svensson i Elfsborg. John Guidetti var med i en av de tre ungdomslandskamper som jag fått förmånen att döma. Samma sak med Ola Toivonen; honom dömde jag långt innan han slog igenom.

Om vi tittar på den som varit bäst att ha att göra med, då?

– Rent spontant säger jag Carlstad Uniteds lagkapten L-O Andersson som det alltid flöt jättebra med.

Tränare?

– De flesta är bra att ha att göra med. Så länge det går bra... Skämt åsido; Degerforstränaren Stefan Jacobsson har det aldrig varit några problem med. Jag kom i kontakt med honom redan då han tränade Skövde AIK och Karlstad BK.

Andra profiler som du träffat på och som gjort intryck?

– Carlo Bodini i KB Karlskoga har alltid uppträtt schysst. Och så självfallet DIF:s och Strömtorps egen Fikapappa Gunnar Rydholm. Ska jag nämna bara några är det de här båda jag direkt tänker på.

Att vara fotbollsdomare är det samma som att bli kritiserad och ifrågasatt. Och även Svahn har fått vara med om den största avigsidan med domarrollen.

– Jag har fått hot men aldrig något som jag upplever som direkt allvarligt.

Läser du på hemsidor och liknande efter matcher du dömt?

– Nej, jag har slutat att göra det. Det ger inte så mycket. Ärligt talat blir jag bara förbannad.

Domarna bildar egna små lag före, under och efter matcher. Gemenskapen och allt roligt som hänt tillsammans med kollegorna ser Svahn gärna tillbaka på.

– Det har blivit många resor till och från matcher och även efter säsonger. Vi har varit i Italien, Skottland, England och Tyskland med domarklubben.

Kollegorna

Johan Owén är den som han haft mest kontakt med. Om inte Owén varit i USA nu skulle han säkert ha varit en av Svahns assisterande domare när karriären avrundades på Nobelstadion under lördagen. Nu var det i stället Mattias Larsson och Andreas Persson som kompletterade Svahn; två andra domare som han haft ett nära och bra samarbete med.

Angående Owén; han har betytt lite extra för dig i din domarkarriär, väl?

– Vi har gått i stort sett parallelt genom åren. Vi har tränat ihop, vi har gått utbildningar samtidigt och vi har diskuterat många situationer som vi varit med om och kunnat ge varandra tips och råd.

Kollegans betyg

Owén, som under Svahns år i division 1 var den som var precis steget bakom honom bland Karlskogadomarna, säger så här om sin domarkollega:

– Vi har stöttat och drivit på varandra genom åren. Jag ska samtidigt erkänna att det triggat i gång mig, det att försöka bli lika bra som honom och tävlat med honom för att komma så högt som möjligt, säger Owén.

I Owéns fall har det som högst handlat om dömande på division 2-nivå.

Vad säger du om din kollega som domare?

– Han har fysiskt sett alltid varit steget före mig. Andreas har aldrig varit rädd att ta obekväma beslut. Det tycker jag varit utmärkande för honom som domare, svarar Owén.

Onödigt ”modig”

Kring det här med att inte väja för obekväma beslut säger Svahn själv:

– Om jag tycker att det är varning eller utvisning på en spelare eller straff, till exempel; då har det blivit det oavsett vad som hänt tidigare under matcherna. Ibland har jag varit onödigt ”modig”. Det kan nog ha gjort att mina chanser att komma högre upp försämrats.

Du och jag som jobbat väldigt nära tillsammans under många år inom tidningsvärlden, även om det är bortåt fem år sedan nu innan du gick vidare i ditt liv, vet ju att det alltid finns tid och utrymme att dra några skrönor – så som avslutning på den här artikeln och din domarkarriär; skrönor!!

– Haha. Mitt första uppdrag som assisterande domare (linjeman, i dagligt tal). Nykroppa mot Asphyttan. ”Klotis”, Lars-Olov Karlsson, var huvuddomare. Lasse Alexandersson och jag assisterande. Det var väldigt varmt den här dagen och det gick inte att stänga av värmen i ”Klotis” bil. Men det var inget mot det kaos som väntade. Det var hög stämning vid sidan av planen, kan man säga. En kvart in på andra halvlek hände det. En åskådare, som var på pickalurven, rasade nerför berget vid sidan av planen och krockade med en ytter då det var på väg att bli en kontring. Det blev ett avbrott så åskådaren fick bäras av planen...

Naken åskådare

– Ett annat oförglömligt minne är en division 1-match i Motala. Sista omgången, totalt betydelselöst för båda lagen. Men den glömmer jag aldrig. I två plusgrader och i ösregn – med 40 åskådare på plats – rusade plötsligt en spritt språngande naken man in på planen. Det visade sig vara hans svensexa. Men spelet kunde snabbt gå vidare då han försvann in i skogen vid sidan av planen.

Och nu försvinner, alltså, Andreas Svahn även han av planen.