2016-04-02 06:00

2016-04-03 12:22

Edströms ofattbara resa till landslagslägret

QBIK: Målvakten om saknaden efter sin bortgångne pappa: "Kommer aldrig bli som förut"

Våren 2015 raserades hennes värld när hennes stora idol, pappa Tomas, omkom i en arbetsplatsolycka. 169 dagar senare deltog Fanny Edström på ett landslagsläger för målvakter.
– Till slut kom jag till punkten att jag kände att jag gjorde det för honom, säger Edström.

Datumet var den 28 maj och Fanny Edström, som jobbade som butikschef och säljare i Nacka Forum, skulle precis ta lunch när telefonen ringde.

– Jag hade hjälpt några kunder med att installera produkter hemma och trodde det var de som ringde. När jag svarade var det en röst jag först inte kände igen, säger Edström.

Rösten presenterade sig som Peter, hennes farbror.

– Jag kände nästan på mig att det var något direkt. På tomheten i rösten och sättet han presenterade sig på. Han frågade om jag kunde sätta mig ner och om jag var med någon, säger Fanny.

– Jag kände att ”något är på gång”. Men jag hade inte en tanke på det som han skulle säga. Han sa att han ringde med hemska nyheter. Han sa att min pappa hade mist livet i en arbetsplatsolycka.

Edström tappade, av förklarliga skäl, fattningen.

– Jag förstod först inte vad han menade. Jag ville inte tro på det. Jag trodde det var någon som busringde och skojade, om man nu kan skoja om sånt. Det tog en stund att få in det han sa.

– Jag tror jag frågade, det är svårt att minnas, vem det var flera gånger. När jag väl förstod att det verkligen var min farbror och budskapet med samtalet så frågade jag vart pappa var och om jag skulle hinna hem. Jag förstod vad som hade hänt. Att han inte var vid liv. Sen så minns jag inte så mycket mer än att min andra farbror hämtade mig och sen var jag i Karlskoga.

”Är inte sig själv”

Edström, som då spelade för Älta i elitettan, hade precis friskförklarats efter ett års rehab på grund av en korsbandsskada. Nu föll hela hennes liv samman.

– Jag tror inte jag tänkte så mycket. Allting händer så snabbt och första perioden tänker man inte så mycket alls, man bara är liksom. Det är familjen man vill vara med.

Fannys ambitiösa träning och delmål hade tagit henne från flicklagsspel i Degerfors till näst högsta serien. Pappa Tomas hade varit hennes mentor från start.

Nu övervägde Edström, av förklarliga skäl, att ge upp sina mål.

– Fast man är absolut inte sig själv när man går igenom något sånt här. Man är väldigt fundersam på allt. Man funderar på hur livet är, varför saker och ting händer och hur man kan hamna i den situationen. Saker och ting händer utan mening. Finns det någon mening då? säger Edström.

– Till slut kom jag till punkten att jag kände att jag gjorde det för honom. Han har hjälpt till på vägen och varför ge upp något han har varit med och byggt upp? Fotboll och musik är min passion också. Jag har lärt mig det från honom, vill hålla kvar vid det och det ska jag fortsätta göra.

Topp tolv i Sverige

Fanny bestämde sig för att satsa vidare och bytte, efter löfte om större chans till speltid efter den tuffa skadan, Älta mot Östersund under sommaruppehållet. Edström debuterade för Östersund i 2–2-matchen mot Qbik den 9 september och växte ut snabbt ut till förstekeeper.

– Absolut, när jag väl tog valet att återgå till fotbollen var det väldigt jobbigt först. Det var mer att man spelade och sen vill man väl tro att han är med i allt man gör. Det blir lite extra, man vill prestera för honom. Även fast jag alltid har gjort det så blir det på ett annat sätt.

Bara en månad efter Östersundsdebuten besannades en flickdröm. 169 dagar efter det ofattbara telefonsamtalet genomförde Edström ett landslagsläger för Sveriges, enligt landslagsledningen, tolv mest lovande målvakter.

– Jag har alltid velat komma med till landslagsläger. Just den gången kändes det mer som lättnad än att man var stolt över sig själv. Jag vet inte, allt gick så snabbt efter allt hände. Det hände mycket inom fotbollen och inom musiken, säger Edström.

– Jag hann inte tänka så mycket, men jag vet att jag tänkte på pappa när jag blev uttagen. Vi pratade mycket om att fortsätta kämpa och att min tur skulle komma. Det kändes som han hjälpte till väldigt mycket den sommaren.

Hur gjorde du för att resa dig så starkt?

– Jag tog väl tag i träningen för att det får mig att må bra. Jag tränade väldigt hårt under en period, mer än jag skulle göra. Det var som en flykt för mig. Jag mådde bättre av det och tänkte inte så mycket, säger Edström.

– Sen får man en liten extra kraft när något sånt här händer. Man vill ta vara på saker, tar inget för givet och vill blicka framåt. Självklart måste man få reflektera över saker, men jag kände att det inte var bra att gräva ner sig. Då menar jag inte att man inte ska få gå igenom en sorg, utan att man fortfarande kan nå sina mål.

”Får nya ögon”

Fanny och Tomas pratade ofta om just målen och betydelsen av att hela tiden vilja utvecklas.

– Det var något som pappa lärde mig och som jag, som sagt, vill ska leva kvar. Jag vill att han ska känna frid där han är nu och det skulle han inte göra om jag gjorde saker jag inte borde göra, säger Edström.

– Jag fortsatte kämpa helt enkelt och att hålla träningsplanen, som vi alltid pratade om.

Fanny var nöjd med landslagslägret och i samma veva skrev hon på för Karlstadlaget Qbik, som liksom Älta och Östersund spelar i näst högsta serien.

När vi träffar Fanny där resan började, på Märtas konditori i Degerfors, har det gått drygt nio månader sedan den hemska torsdagen.

– Ja, vad händer med livet? Den frågan undrar jag över än i dag. Allt vänds upp och ner och det kommer aldrig bli som förut. Man får nya ögon, kan man säga. Allt man ser, hör och gör blir på ett nytt sätt. Man är mer känslosam och fundersam, mer öppen.

– Det har snart gått ett år. Det är upp och ner hela tiden och aldrig något man slutar tänka på eller slutar känna, det finns i kroppen hela tiden. Självklart, med den fantastiska familj och vännerna jag har, så underlättar det mycket. Som sagt – man får hitta något att tro på och hålla fast vid det. Köra på det, helt enkelt.

Upplärd av pappa

Förutom fotbollen tror Fanny Edström även på musiken. Degerforsaren har fyra-fem låtar färdigmixade och gjorde, bland annat, en Idolaudition som fick 44 000 gillningar samt en spelning på ett torg i Stockholm förra året.

Mycket av hennes material handlar om en viss Tomas.

– Min pappa och jag var rätt tajta ända sedan jag var liten. Vi åkte och fiskade, sjöng och spelade gitarr. Han var min idol ända sedan jag var liten. Min vägledare som jag frågade om jag behövde hjälp.

– Han var grunden till varför jag vågade så mycket. Att lämna staden jag kom ifrån och utmana mig själv. Att stå på egna ben, det var nog hans favorituttryck, fortsätter Fanny med ett leende.

Tomas och Fanny spelade en hel del fotboll på gården.

– Han var där inom fotbollen och försökte förstå sig på det med, men mest satt vi med musik. Han var bäst. Han kunde skriva... Jag vet inte hur många låtar han har gjort och hur musikalisk han egentligen var. Jag inser det mer och mer nu när jag lyssnar mer efteråt.

Edström betonar att hon berättar sin historia för att hjälpa andra i samma situation.

– Eftersom vi alla är olika kan det vara viktigt att se andras vägar, hur andra har gjort. Inte för att den vägen kanske passar just den personen, men att i alla fall se att det finns andra personer som går igenom samma sak.

Stortrivs i Qbik

Väldigt få kan relatera till vad Fanny Edström har gått igenom. Hon gjorde det så starkt att hon blev uttagen till ett landslagsläger och nio månader senare lever målen i allra högsta grad.

– Nästa mål är att utvecklas mer, som alltid. Jag vet vad jag ska utveckla. Sen har jag blivit mer ödmjuk så liksom. Fotbollen är inte allt i livet, det är så mycket mer man måste öppna sig för för att må bra. Gör man det så presterar man ännu bättre, säger Edström.

– Har man en balans i livet, med vännerna och familjen som är väldigt viktiga, och samtidigt kan göra saker själv så mår man bra. Tidigare har det varit lite ”nej, jag måste träna så jag kan inte göra det”. Har man balans i sakerna får man positiv energi och den energin smittar av sig på fotbollsplanen. Även fast saker som inte ska hända händer så kan man fortfarande stå där på fotbollsplanen.

Vad hoppas du på under den här säsongen i Qbik?

– Första grejen till att det blev Qbik var för att hitta tillbaka till glädjen, det vet jag att jag kommer göra i Qbik. Det är otroliga spelare och en otrolig ledning i klubben. De är väldigt ödmjuka och framför allt positiva och stöttar varandra, säger Edström.

– Jag tycker det är en bra grund för att prestera och vill spela så mycket som möjligt och ta hand om de yngre spelarna också.

Målvakten vill spela så länge kroppen håller och fortsätta uppfylla delmål. Edström hoppas även kunna ge ut sin musik i framtiden och tror att världens bästa stöttning kommer fortsätta hjälpa henne framåt.

– Pappa kommer alltid att finnas med. Han kommer aldrig försvinna.

Datumet var den 28 maj och Fanny Edström, som jobbade som butikschef och säljare i Nacka Forum, skulle precis ta lunch när telefonen ringde.

– Jag hade hjälpt några kunder med att installera produkter hemma och trodde det var de som ringde. När jag svarade var det en röst jag först inte kände igen, säger Edström.

Rösten presenterade sig som Peter, hennes farbror.

– Jag kände nästan på mig att det var något direkt. På tomheten i rösten och sättet han presenterade sig på. Han frågade om jag kunde sätta mig ner och om jag var med någon, säger Fanny.

– Jag kände att ”något är på gång”. Men jag hade inte en tanke på det som han skulle säga. Han sa att han ringde med hemska nyheter. Han sa att min pappa hade mist livet i en arbetsplatsolycka.

Edström tappade, av förklarliga skäl, fattningen.

– Jag förstod först inte vad han menade. Jag ville inte tro på det. Jag trodde det var någon som busringde och skojade, om man nu kan skoja om sånt. Det tog en stund att få in det han sa.

– Jag tror jag frågade, det är svårt att minnas, vem det var flera gånger. När jag väl förstod att det verkligen var min farbror och budskapet med samtalet så frågade jag vart pappa var och om jag skulle hinna hem. Jag förstod vad som hade hänt. Att han inte var vid liv. Sen så minns jag inte så mycket mer än att min andra farbror hämtade mig och sen var jag i Karlskoga.

”Är inte sig själv”

Edström, som då spelade för Älta i elitettan, hade precis friskförklarats efter ett års rehab på grund av en korsbandsskada. Nu föll hela hennes liv samman.

– Jag tror inte jag tänkte så mycket. Allting händer så snabbt och första perioden tänker man inte så mycket alls, man bara är liksom. Det är familjen man vill vara med.

Fannys ambitiösa träning och delmål hade tagit henne från flicklagsspel i Degerfors till näst högsta serien. Pappa Tomas hade varit hennes mentor från start.

Nu övervägde Edström, av förklarliga skäl, att ge upp sina mål.

– Fast man är absolut inte sig själv när man går igenom något sånt här. Man är väldigt fundersam på allt. Man funderar på hur livet är, varför saker och ting händer och hur man kan hamna i den situationen. Saker och ting händer utan mening. Finns det någon mening då? säger Edström.

– Till slut kom jag till punkten att jag kände att jag gjorde det för honom. Han har hjälpt till på vägen och varför ge upp något han har varit med och byggt upp? Fotboll och musik är min passion också. Jag har lärt mig det från honom, vill hålla kvar vid det och det ska jag fortsätta göra.

Topp tolv i Sverige

Fanny bestämde sig för att satsa vidare och bytte, efter löfte om större chans till speltid efter den tuffa skadan, Älta mot Östersund under sommaruppehållet. Edström debuterade för Östersund i 2–2-matchen mot Qbik den 9 september och växte ut snabbt ut till förstekeeper.

– Absolut, när jag väl tog valet att återgå till fotbollen var det väldigt jobbigt först. Det var mer att man spelade och sen vill man väl tro att han är med i allt man gör. Det blir lite extra, man vill prestera för honom. Även fast jag alltid har gjort det så blir det på ett annat sätt.

Bara en månad efter Östersundsdebuten besannades en flickdröm. 169 dagar efter det ofattbara telefonsamtalet genomförde Edström ett landslagsläger för Sveriges, enligt landslagsledningen, tolv mest lovande målvakter.

– Jag har alltid velat komma med till landslagsläger. Just den gången kändes det mer som lättnad än att man var stolt över sig själv. Jag vet inte, allt gick så snabbt efter allt hände. Det hände mycket inom fotbollen och inom musiken, säger Edström.

– Jag hann inte tänka så mycket, men jag vet att jag tänkte på pappa när jag blev uttagen. Vi pratade mycket om att fortsätta kämpa och att min tur skulle komma. Det kändes som han hjälpte till väldigt mycket den sommaren.

Hur gjorde du för att resa dig så starkt?

– Jag tog väl tag i träningen för att det får mig att må bra. Jag tränade väldigt hårt under en period, mer än jag skulle göra. Det var som en flykt för mig. Jag mådde bättre av det och tänkte inte så mycket, säger Edström.

– Sen får man en liten extra kraft när något sånt här händer. Man vill ta vara på saker, tar inget för givet och vill blicka framåt. Självklart måste man få reflektera över saker, men jag kände att det inte var bra att gräva ner sig. Då menar jag inte att man inte ska få gå igenom en sorg, utan att man fortfarande kan nå sina mål.

”Får nya ögon”

Fanny och Tomas pratade ofta om just målen och betydelsen av att hela tiden vilja utvecklas.

– Det var något som pappa lärde mig och som jag, som sagt, vill ska leva kvar. Jag vill att han ska känna frid där han är nu och det skulle han inte göra om jag gjorde saker jag inte borde göra, säger Edström.

– Jag fortsatte kämpa helt enkelt och att hålla träningsplanen, som vi alltid pratade om.

Fanny var nöjd med landslagslägret och i samma veva skrev hon på för Karlstadlaget Qbik, som liksom Älta och Östersund spelar i näst högsta serien.

När vi träffar Fanny där resan började, på Märtas konditori i Degerfors, har det gått drygt nio månader sedan den hemska torsdagen.

– Ja, vad händer med livet? Den frågan undrar jag över än i dag. Allt vänds upp och ner och det kommer aldrig bli som förut. Man får nya ögon, kan man säga. Allt man ser, hör och gör blir på ett nytt sätt. Man är mer känslosam och fundersam, mer öppen.

– Det har snart gått ett år. Det är upp och ner hela tiden och aldrig något man slutar tänka på eller slutar känna, det finns i kroppen hela tiden. Självklart, med den fantastiska familj och vännerna jag har, så underlättar det mycket. Som sagt – man får hitta något att tro på och hålla fast vid det. Köra på det, helt enkelt.

Upplärd av pappa

Förutom fotbollen tror Fanny Edström även på musiken. Degerforsaren har fyra-fem låtar färdigmixade och gjorde, bland annat, en Idolaudition som fick 44 000 gillningar samt en spelning på ett torg i Stockholm förra året.

Mycket av hennes material handlar om en viss Tomas.

– Min pappa och jag var rätt tajta ända sedan jag var liten. Vi åkte och fiskade, sjöng och spelade gitarr. Han var min idol ända sedan jag var liten. Min vägledare som jag frågade om jag behövde hjälp.

– Han var grunden till varför jag vågade så mycket. Att lämna staden jag kom ifrån och utmana mig själv. Att stå på egna ben, det var nog hans favorituttryck, fortsätter Fanny med ett leende.

Tomas och Fanny spelade en hel del fotboll på gården.

– Han var där inom fotbollen och försökte förstå sig på det med, men mest satt vi med musik. Han var bäst. Han kunde skriva... Jag vet inte hur många låtar han har gjort och hur musikalisk han egentligen var. Jag inser det mer och mer nu när jag lyssnar mer efteråt.

Edström betonar att hon berättar sin historia för att hjälpa andra i samma situation.

– Eftersom vi alla är olika kan det vara viktigt att se andras vägar, hur andra har gjort. Inte för att den vägen kanske passar just den personen, men att i alla fall se att det finns andra personer som går igenom samma sak.

Stortrivs i Qbik

Väldigt få kan relatera till vad Fanny Edström har gått igenom. Hon gjorde det så starkt att hon blev uttagen till ett landslagsläger och nio månader senare lever målen i allra högsta grad.

– Nästa mål är att utvecklas mer, som alltid. Jag vet vad jag ska utveckla. Sen har jag blivit mer ödmjuk så liksom. Fotbollen är inte allt i livet, det är så mycket mer man måste öppna sig för för att må bra. Gör man det så presterar man ännu bättre, säger Edström.

– Har man en balans i livet, med vännerna och familjen som är väldigt viktiga, och samtidigt kan göra saker själv så mår man bra. Tidigare har det varit lite ”nej, jag måste träna så jag kan inte göra det”. Har man balans i sakerna får man positiv energi och den energin smittar av sig på fotbollsplanen. Även fast saker som inte ska hända händer så kan man fortfarande stå där på fotbollsplanen.

Vad hoppas du på under den här säsongen i Qbik?

– Första grejen till att det blev Qbik var för att hitta tillbaka till glädjen, det vet jag att jag kommer göra i Qbik. Det är otroliga spelare och en otrolig ledning i klubben. De är väldigt ödmjuka och framför allt positiva och stöttar varandra, säger Edström.

– Jag tycker det är en bra grund för att prestera och vill spela så mycket som möjligt och ta hand om de yngre spelarna också.

Målvakten vill spela så länge kroppen håller och fortsätta uppfylla delmål. Edström hoppas även kunna ge ut sin musik i framtiden och tror att världens bästa stöttning kommer fortsätta hjälpa henne framåt.

– Pappa kommer alltid att finnas med. Han kommer aldrig försvinna.

Fanny Edström

Ålder: 21.

Bästa fotbollsminne: Landslagslägret och första matchen i Östersund.

Sämsta fotbollsminne: Korsbandsskadan.

Förebild: ”Mamma, pappa och nära vännen Jackie Bachteler som tog över Sunnanå i vintras och blev en av de första kvinnliga huvudtränarna i svensk elitfotboll”.

Dold talang: Att äta.

Äter helst: Sötpotatis, lax och grillade grönsaker.

Dricker helst: Citronvatten.