2015-12-31 06:00

2015-12-31 06:00

Årets idrottare: Mikael Persson

ENDURO: Karlskogas ungdomsvärldsmästare kör senior-VM kommande säsong

Han bröt Sveriges åtta år långa VM-guldtorka i höstas. Nu laddar Mikael Persson om för att utmana om en topp sju-placering i senior-VM.

– Det var det här vi pratade om när jag var tolv typ. Det ska bli så jäkla kul, säger Persson.

16 maj korsade en frustrerad Mikael Persson, 20, mållinjen i Portugal. För tredje UVM-dagen i rad slutade Karlskogasonen tvåa bakom, till synes, omöjlige spanjoren Josep Garcia.

– Man var inte nedbruten, men det var motigt. Man kom till supertestet och försökte slå honom på fredagskvällen, men fick stryk. Man tänkte att ”fan, han är snabbare än mig”. ”Han är starkare”.

Persson åkte tillbaka till rummet och slog näven i bordet. Kommande dag var han 11,46 sekunder snabbare än Garcia – och säsongens första UVM-seger var ett faktum.

Ketchupeffekten blev rejäl och Persson vann sex av de sju kommande UVM-heaten.

– Ja, vad hände? Det vände helt enkelt. Det var som en mental spärr som släppte. Ungefär som när man möter ett bättre hockeylag. Man vet att de är bättre och kanske inte gör det där lilla extra för att det känns onödigt, säger Persson.

– Men när jag slog honom en gång och två gånger kände jag att det började komma. ”Fan, jag kan slå honom nu”. På något sätt blev man mentalt stark av det och körde bättre. Det var sjukt, men så var det, fortsätter Karlskoga EK-åkaren.

Mardrömsstart

Superformen satte Persson i en guldsits inför avslutningshelgen i Frankrike helgen 3-4 oktober. Persson startade finalen på 186 poäng och Garcia på 162.

Den enkla matematiken sa att en seger på lördagen skulle räcka för att kunna dra i gång firandenas firande. Och den tokladdade Yamahaåkaren tog ledningen.

– Men jag fick inga hintar. Annars brukar någon säga att ”bara två sträckor kvar nu, sen är det klart”. Men ingen sa något så jag tänkte att ”jaha, jag kör väl på då”. När jag gick i mål på sista sträckan kollade jag reaktionerna. ”Vann jag, vann jag?”. De stannade mig och sa att det inte var klart, säger Persson.

– De sa att de inte hade velat säga något under dagen för att göra mig ofokuserad. Det var någon konstig regel med vinster, andraplatser, tredjetävlingar och bla bla bla.

Drömmen om att få starta firandenas firande redan på lördagen slutade i stället med ett chockbesked.

– Jag var tvungen att vinna nästa dag också. Skulle jag komma tvåa och han etta så skulle han vinna VM.

Väl på hojen på söndagen väntade en dagslång stenhård sekundkamp om guldet.

– På morgonen är det alltid en transport till första sträckan. Där lyckades jag välta i något vattenhål. Jag blev pissblöt och det var typ tre plus på morgonen.

– Jag frös så in i helvete. När jag stod där och bytte handskar inför första sträckan, händerna var iskalla, så tänkte jag ”vad fan håller du på med?”. Det här är dagen du ska vinna VM-guld och så börjar du så här. Men jag tror nästan det gav mig en boost, jag blev arg på mig själv.

Felfri avslutning

Mikael körde upp sig till ledning med drygt 15 sekunder före Garcia på de inledande proven och inför den allra sista sträckan ledde han med tio sekunders marginal före sin store rival.

– På alla transporter mellan sträckorna tänkte jag ”oh fy fan, jag får inte göra något dumt nu”. Det var den längsta dagen i mitt liv, det kändes som varje transport tog en dag. ”Gör inte bort dig nu”.

Det gjorde han inte. ”Micke” fortsatte att åka snudd på felfritt och klarade söndagens prover 4,58 sekunder snabbare än Garcia.

Mikael Persson från Karlskoga gick därmed till historien som mannen som bröt tidigare dominanten Sveriges åtta år långa guldtorka i VM-sammanhang.

– Det känns fan sjukt, man tror inte det är sant. Ibland träffar man folk som frågar ”det är du som vann VM-guld va?”. Då tänker man ”ja, jag gjorde fan det”. Man förstår inte själv hur stort det är.

Intressant 2016

Karlskogingen rankar, av förklarliga skäl, 2015 som sitt bästa år. Hans 2016 har alla förutsättningar för att bli riktigt intressant även det.

– Jag kommer fortsätta med VM, men åka i den minsta seniorklassen i stället. Jag har fått en plats i ett fabriksteam så det blir mitt jobb att hålla på med enduro nu. Det ska bli riktigt nice. Helt sjukt skönt att inte behöva fixa alla hojar själv och jaga sponsorer runt hela staden, utan få pröjs i stället.

Var det här drömmen när du var liten?

– Ja fan, det var det här vi snackade om när jag var tolv typ. Det ska bli så jäkla kul.

VM-premiären går av stapeln i Marockanska Agadir den 9-10 april. På måndag lämnar Karlskogas ungdomsvärldsmästare, som skulle kunna köra JVM men nappade på seniorklassen, Sverige för fyra månaders VM-förberedande träning i Spanien och Italien.

Vad har du för resultatmässiga förhoppningar?

– Jag skulle jättegärna vilja, men sett till hela året blir det nog svårt att nå jättebra resultat. Men jag skulle jättegärna vilja vara på pallen hemma i Sverige till sommaren, säger världens bäste 20-åring.

– Topp fem, topp sju i klassen sammanlagt känns som ett realistiskt mål. Jämför man mina tider från i år är det där jag är någonstans och man vill ju inte gå bakåt, fortsätter Persson som även kommer köra italienska mästerskapet kommande säsong.

Vad har du för drömmar på längre sikt?

– Jag har sagt att jag vill vara i USA och köra om tre-fyra år, sporten är mycket större där. Visst, det är VM här. Men det är ändå mycket större i USA.

Sugen på fler guld

Men innan körning på andra sidan Atlanten blir aktuellt vill Persson skriva ny historia. Har man en gång smakat på en VM-guldmedalj vill man, av förklarliga skäl, göra det igen.

– Jag har ett tvåårskontrakt och option för ett tredje. Förhoppningsvis kan jag göra det bra första året och bättre andra året.

Sedan är det ”go time”, förklarar ”Micke”.

– Vill jag vinna ett senior VM-guld är det då jag ska göra det, annars känns det som man glider efter i stället. Det är min plan, vinna senior VM-guld om tre år och sedan sticka till USA.

”Kan springa naken”

Målsättningen är tveklöst högt uppskruvad. Men Mikael Persson har redan bevisat att han har en extrem karaktär, att allt är möjligt.

Han växte upp som den yngste av tre endurobröder och 2013 och 2014 spolierades av skador. 13 månader efter att hans lillfinger helt slafsades sönder under en träning i Spanien skrek han ut sin glädje efter det historiska UVM-guldet.

– Jag har fått det här som ett jobb nu, motivationen är det inga fel på. Allt som har kommit efter VM-guldet – stödet, fabrikskontraktet och allt annat har gjort att det flödar över. Jag skulle kunna springa naken på ängen där borta bara för att få springa och träna, säger Persson och skrattar.

– Det är sjukt vad ett VM-guld kan göra och hur motiverad man kan bli. Men det bevisar att jag älskar det här, det är därför jag gör det. Det är det roligaste jag vet och jag är beredd att göra vad som helst för att nå dit.

16 maj korsade en frustrerad Mikael Persson, 20, mållinjen i Portugal. För tredje UVM-dagen i rad slutade Karlskogasonen tvåa bakom, till synes, omöjlige spanjoren Josep Garcia.

– Man var inte nedbruten, men det var motigt. Man kom till supertestet och försökte slå honom på fredagskvällen, men fick stryk. Man tänkte att ”fan, han är snabbare än mig”. ”Han är starkare”.

Persson åkte tillbaka till rummet och slog näven i bordet. Kommande dag var han 11,46 sekunder snabbare än Garcia – och säsongens första UVM-seger var ett faktum.

Ketchupeffekten blev rejäl och Persson vann sex av de sju kommande UVM-heaten.

– Ja, vad hände? Det vände helt enkelt. Det var som en mental spärr som släppte. Ungefär som när man möter ett bättre hockeylag. Man vet att de är bättre och kanske inte gör det där lilla extra för att det känns onödigt, säger Persson.

– Men när jag slog honom en gång och två gånger kände jag att det började komma. ”Fan, jag kan slå honom nu”. På något sätt blev man mentalt stark av det och körde bättre. Det var sjukt, men så var det, fortsätter Karlskoga EK-åkaren.

Mardrömsstart

Superformen satte Persson i en guldsits inför avslutningshelgen i Frankrike helgen 3-4 oktober. Persson startade finalen på 186 poäng och Garcia på 162.

Den enkla matematiken sa att en seger på lördagen skulle räcka för att kunna dra i gång firandenas firande. Och den tokladdade Yamahaåkaren tog ledningen.

– Men jag fick inga hintar. Annars brukar någon säga att ”bara två sträckor kvar nu, sen är det klart”. Men ingen sa något så jag tänkte att ”jaha, jag kör väl på då”. När jag gick i mål på sista sträckan kollade jag reaktionerna. ”Vann jag, vann jag?”. De stannade mig och sa att det inte var klart, säger Persson.

– De sa att de inte hade velat säga något under dagen för att göra mig ofokuserad. Det var någon konstig regel med vinster, andraplatser, tredjetävlingar och bla bla bla.

Drömmen om att få starta firandenas firande redan på lördagen slutade i stället med ett chockbesked.

– Jag var tvungen att vinna nästa dag också. Skulle jag komma tvåa och han etta så skulle han vinna VM.

Väl på hojen på söndagen väntade en dagslång stenhård sekundkamp om guldet.

– På morgonen är det alltid en transport till första sträckan. Där lyckades jag välta i något vattenhål. Jag blev pissblöt och det var typ tre plus på morgonen.

– Jag frös så in i helvete. När jag stod där och bytte handskar inför första sträckan, händerna var iskalla, så tänkte jag ”vad fan håller du på med?”. Det här är dagen du ska vinna VM-guld och så börjar du så här. Men jag tror nästan det gav mig en boost, jag blev arg på mig själv.

Felfri avslutning

Mikael körde upp sig till ledning med drygt 15 sekunder före Garcia på de inledande proven och inför den allra sista sträckan ledde han med tio sekunders marginal före sin store rival.

– På alla transporter mellan sträckorna tänkte jag ”oh fy fan, jag får inte göra något dumt nu”. Det var den längsta dagen i mitt liv, det kändes som varje transport tog en dag. ”Gör inte bort dig nu”.

Det gjorde han inte. ”Micke” fortsatte att åka snudd på felfritt och klarade söndagens prover 4,58 sekunder snabbare än Garcia.

Mikael Persson från Karlskoga gick därmed till historien som mannen som bröt tidigare dominanten Sveriges åtta år långa guldtorka i VM-sammanhang.

– Det känns fan sjukt, man tror inte det är sant. Ibland träffar man folk som frågar ”det är du som vann VM-guld va?”. Då tänker man ”ja, jag gjorde fan det”. Man förstår inte själv hur stort det är.

Intressant 2016

Karlskogingen rankar, av förklarliga skäl, 2015 som sitt bästa år. Hans 2016 har alla förutsättningar för att bli riktigt intressant även det.

– Jag kommer fortsätta med VM, men åka i den minsta seniorklassen i stället. Jag har fått en plats i ett fabriksteam så det blir mitt jobb att hålla på med enduro nu. Det ska bli riktigt nice. Helt sjukt skönt att inte behöva fixa alla hojar själv och jaga sponsorer runt hela staden, utan få pröjs i stället.

Var det här drömmen när du var liten?

– Ja fan, det var det här vi snackade om när jag var tolv typ. Det ska bli så jäkla kul.

VM-premiären går av stapeln i Marockanska Agadir den 9-10 april. På måndag lämnar Karlskogas ungdomsvärldsmästare, som skulle kunna köra JVM men nappade på seniorklassen, Sverige för fyra månaders VM-förberedande träning i Spanien och Italien.

Vad har du för resultatmässiga förhoppningar?

– Jag skulle jättegärna vilja, men sett till hela året blir det nog svårt att nå jättebra resultat. Men jag skulle jättegärna vilja vara på pallen hemma i Sverige till sommaren, säger världens bäste 20-åring.

– Topp fem, topp sju i klassen sammanlagt känns som ett realistiskt mål. Jämför man mina tider från i år är det där jag är någonstans och man vill ju inte gå bakåt, fortsätter Persson som även kommer köra italienska mästerskapet kommande säsong.

Vad har du för drömmar på längre sikt?

– Jag har sagt att jag vill vara i USA och köra om tre-fyra år, sporten är mycket större där. Visst, det är VM här. Men det är ändå mycket större i USA.

Sugen på fler guld

Men innan körning på andra sidan Atlanten blir aktuellt vill Persson skriva ny historia. Har man en gång smakat på en VM-guldmedalj vill man, av förklarliga skäl, göra det igen.

– Jag har ett tvåårskontrakt och option för ett tredje. Förhoppningsvis kan jag göra det bra första året och bättre andra året.

Sedan är det ”go time”, förklarar ”Micke”.

– Vill jag vinna ett senior VM-guld är det då jag ska göra det, annars känns det som man glider efter i stället. Det är min plan, vinna senior VM-guld om tre år och sedan sticka till USA.

”Kan springa naken”

Målsättningen är tveklöst högt uppskruvad. Men Mikael Persson har redan bevisat att han har en extrem karaktär, att allt är möjligt.

Han växte upp som den yngste av tre endurobröder och 2013 och 2014 spolierades av skador. 13 månader efter att hans lillfinger helt slafsades sönder under en träning i Spanien skrek han ut sin glädje efter det historiska UVM-guldet.

– Jag har fått det här som ett jobb nu, motivationen är det inga fel på. Allt som har kommit efter VM-guldet – stödet, fabrikskontraktet och allt annat har gjort att det flödar över. Jag skulle kunna springa naken på ängen där borta bara för att få springa och träna, säger Persson och skrattar.

– Det är sjukt vad ett VM-guld kan göra och hur motiverad man kan bli. Men det bevisar att jag älskar det här, det är därför jag gör det. Det är det roligaste jag vet och jag är beredd att göra vad som helst för att nå dit.