2016-10-13 12:43

2016-10-13 12:43

Världsklass av Andreas Pettersson Quartet

JAZZ: Andreas Pettersson Quartet

Någon sa till mig en gång att den där Andreas Pettersson han är FÖR bra. Jag vet nog inte riktigt vad som menades, men jag förstår lite hur personen tänkte. Andreas Pettersson är, om inte för bra, så i alla fall omänsklig, på gränsen till övernaturlig, men på något väldigt självklart sätt.

Beskrivningen passar även in på hans tre medmusikanter där basisten Josef Karnebäck var en ny och mycket spännande upptäckt för de flesta i publiken inklusive undertecknad. Det lär dock inte vara sista gången han dyker upp på en jazzscen på våra breddgrader.

Andreas Pettersson presenterade Josef som en världstalang. Det finns ingen anledning att tvivla på det, möjligen då på ordet talang. För mig kändes han som en fullfjädrad och alldeles lysande stjärna redan idag. Att sedan Jesper Kviberg och Daniel Tilling tillhör epitetet världsartister visste vi redan.

Det var en ganska busig Andreas Pettersson som klev på scenen på Nya Kupolen. För övrigt en perfekt lokal för dessa jazzkvällar, tillbaka där det en gång började.

Inledningen var av karaktären filmmusik. Ett genomgående tema för kvällen var Henry Manchini, den amerikanske kompositören som kanske mest är känd för temat i Pink Panter-filmerna och Baby Elefant Walk. För övrigt två nummer som Andreas Pettersson Quartet framförde denna magiska jazzkväll.

Jesper Kviberg hade ryckt in på trummor då ordinarie Sebastian Ågren fått förhinder. Jesper fick kvällens längsta presentation och även en liten personlig hyllning då Andreas valt att spela sin egen My Man Shelly som en tribut till ”visparnas mästare”, den amerikanske jazztrummisen Shelly Manne. Jesper håller hög världsklass och tillhör de få trummisarna som verkligen lirar trummor och inte bara slår i takt.

Andra set blev extra spännande. Andreas valde att testa lite nytt och bjöd på ett par riktiga uruppföranden av helt nyskriven musik där svärtan ännu inte torkat på notpapperen. Aldrig någonsin tidigare spelad offentligt.

”Sådant här kan man bara göra i Karlskoga” förklarade Andreas för en lyrisk och hänryckt publik. Makalösa dueller utspelades mellan Andreas gitarr och Daniel Tillings piano. Det är svårt att inte bli frälst en sådan här kväll.

Det handlar om glädje, lust, fantasi och kreativitet tillsammans med en oerhörd skicklighet och snabbhet. Allt i en välmixad gryta. Tråkigt dock att den stora publiken svek, men ni som inte var på plats får faktiskt skylla er själva. Andreas Pettersson Quartet är helt enkelt både magi och ekvilibrism i den högre skolan. Det är kvällar som denna man behöver när höstmörkret sänker sig därute och en lång och kall vinter står för dörren.

Beskrivningen passar även in på hans tre medmusikanter där basisten Josef Karnebäck var en ny och mycket spännande upptäckt för de flesta i publiken inklusive undertecknad. Det lär dock inte vara sista gången han dyker upp på en jazzscen på våra breddgrader.

Andreas Pettersson presenterade Josef som en världstalang. Det finns ingen anledning att tvivla på det, möjligen då på ordet talang. För mig kändes han som en fullfjädrad och alldeles lysande stjärna redan idag. Att sedan Jesper Kviberg och Daniel Tilling tillhör epitetet världsartister visste vi redan.

Det var en ganska busig Andreas Pettersson som klev på scenen på Nya Kupolen. För övrigt en perfekt lokal för dessa jazzkvällar, tillbaka där det en gång började.

Inledningen var av karaktären filmmusik. Ett genomgående tema för kvällen var Henry Manchini, den amerikanske kompositören som kanske mest är känd för temat i Pink Panter-filmerna och Baby Elefant Walk. För övrigt två nummer som Andreas Pettersson Quartet framförde denna magiska jazzkväll.

Jesper Kviberg hade ryckt in på trummor då ordinarie Sebastian Ågren fått förhinder. Jesper fick kvällens längsta presentation och även en liten personlig hyllning då Andreas valt att spela sin egen My Man Shelly som en tribut till ”visparnas mästare”, den amerikanske jazztrummisen Shelly Manne. Jesper håller hög världsklass och tillhör de få trummisarna som verkligen lirar trummor och inte bara slår i takt.

Andra set blev extra spännande. Andreas valde att testa lite nytt och bjöd på ett par riktiga uruppföranden av helt nyskriven musik där svärtan ännu inte torkat på notpapperen. Aldrig någonsin tidigare spelad offentligt.

”Sådant här kan man bara göra i Karlskoga” förklarade Andreas för en lyrisk och hänryckt publik. Makalösa dueller utspelades mellan Andreas gitarr och Daniel Tillings piano. Det är svårt att inte bli frälst en sådan här kväll.

Det handlar om glädje, lust, fantasi och kreativitet tillsammans med en oerhörd skicklighet och snabbhet. Allt i en välmixad gryta. Tråkigt dock att den stora publiken svek, men ni som inte var på plats får faktiskt skylla er själva. Andreas Pettersson Quartet är helt enkelt både magi och ekvilibrism i den högre skolan. Det är kvällar som denna man behöver när höstmörkret sänker sig därute och en lång och kall vinter står för dörren.

  • Björn Reimers

Andreas Pettersson Quartet

Andreas Pettersson, gitarr

Jesper Kviberg, trummor

Daniel Tilling, piano

Josef Karnebäck, bas.