2016-08-01 06:00

2016-08-01 06:00

Både underhöll och gladde

PACKMOPEDSTURNÉN

Packmopedpappan Göran Samuelsson påstår att han inte har en enda tanke bakom sammansättningen av det turnégäng som till slut blir de som till slut äntrat mopparna varje års åktur. Det är en slump utifrån de som vill och är lediga, har han berättat. Fan tro´t.

Men givetvis måste det vara själva mopedåkandet på grusiga vägar och alla äventyr som det för med sig som blir själva kittet, för den kemi som skapas mellan artisterna är både häftig och smittsam att uppleva.

Det är helt enkelt inte en vanlig turné. Dregen har kanske kommit närmast med sin beskrivning; ”En expedition med musikaliska inslag”.

Det sistnämnda är vad publiken får vara med om och resterande är det som man möjligen får berättat för sig i lagom portioner. Att recensera en sådan här spelning är nästan omöjligt utifrån att återge något som läsaren inte själv upplevt.

Därför är dessa rader endast till er som någon gång varit på en packmopedturnéspelning. Ni andra får helt enkelt vänta tills ni upplevt någon för att kunna förstå. Det finns flera möjligheter kvar denna sommar om ni skyndar er.

Det genomgående är en för alla, alla för en.

Man kompar och körar varandras låtar, sjunger duett och hela tiden med en hjärtligt småskojande ton mellan varandra. Blandningen är total. Allt från Göran Samuelssons vardagspoesi som kryper innanför huden, denne Värmlands egen Bob Dylan, till Dregens Rock´n Roll. Generationsklyftan mellan Roger Pontare och Love Antell kan beskrivas i skillnaden mellan Pontares funderingar kring Bingolotto och Loves låt En pokerkväll i Vårby Gård.

Eller när Love lite andäktigt beskriver känslan av att faktiskt få lira med kultförklarade musikanter som Nikke Ström och Bengan Blomgren från bland annat Nationalteatern.

Ett av kvällens starkaste nummer, speciellt eftersom vi befann oss i kanonstaden Karlskoga, var Dregens version av Bob Dylans ”Masters of War”, i Mikaels Wiehes översättning ”Ni som tjänar på krig”. Dylans kanske argaste text någonsin som en direkt pungspark till de som tillverkar de vapen som dödar oskyldiga i alla världens krig. Gladde säkert inte alla i publiken.

Elin Ruth presenterades som vår egen Dusty Springfield av Dregen vilket inte alls är missvisande. Elin står för det lite mer stillsamt vackra med texter från egna låtar som hon översatt till svenska från engelska, som är det språk hon normalt skriver på.

Roger Pontare inledde med lite vardagspoesi genom att citera Ernst Kirchsteiger för att sedan med sin fantastiska stämma sjunga några av sina schlagerhits. Jodå, visst var ”Vindarna viskar ditt namn” med. Låten som skrevs av bland andra degerforsarna Linda och Peter Dahl.

Däremellan lite allvarsord kring att bli gammal i vårt land och kärleken till glesbygd framför storstad.

Allt detta och mycket därtill hölls uppe som en mycket gedigen och trygg ryggrad av husbandet med Karlskogasonen Nikke Ström, Bengan Blomgren, Bengt Bygren och Johan Håkansson.

En kväll som kan sammanfattas med en glad och lycklig publik framför en skara genuina artister som skapade ett par timmars lättsam underhållning med fötterna på jorden, glimten i ögat, närhet och ömma rövar efter mopedskumpandet på värmländska grusvägar och med en unison tanke kring att de deltar i en unik expedition med musikaliska inslag.

Men givetvis måste det vara själva mopedåkandet på grusiga vägar och alla äventyr som det för med sig som blir själva kittet, för den kemi som skapas mellan artisterna är både häftig och smittsam att uppleva.

Det är helt enkelt inte en vanlig turné. Dregen har kanske kommit närmast med sin beskrivning; ”En expedition med musikaliska inslag”.

Det sistnämnda är vad publiken får vara med om och resterande är det som man möjligen får berättat för sig i lagom portioner. Att recensera en sådan här spelning är nästan omöjligt utifrån att återge något som läsaren inte själv upplevt.

Därför är dessa rader endast till er som någon gång varit på en packmopedturnéspelning. Ni andra får helt enkelt vänta tills ni upplevt någon för att kunna förstå. Det finns flera möjligheter kvar denna sommar om ni skyndar er.

Det genomgående är en för alla, alla för en.

Man kompar och körar varandras låtar, sjunger duett och hela tiden med en hjärtligt småskojande ton mellan varandra. Blandningen är total. Allt från Göran Samuelssons vardagspoesi som kryper innanför huden, denne Värmlands egen Bob Dylan, till Dregens Rock´n Roll. Generationsklyftan mellan Roger Pontare och Love Antell kan beskrivas i skillnaden mellan Pontares funderingar kring Bingolotto och Loves låt En pokerkväll i Vårby Gård.

Eller när Love lite andäktigt beskriver känslan av att faktiskt få lira med kultförklarade musikanter som Nikke Ström och Bengan Blomgren från bland annat Nationalteatern.

Ett av kvällens starkaste nummer, speciellt eftersom vi befann oss i kanonstaden Karlskoga, var Dregens version av Bob Dylans ”Masters of War”, i Mikaels Wiehes översättning ”Ni som tjänar på krig”. Dylans kanske argaste text någonsin som en direkt pungspark till de som tillverkar de vapen som dödar oskyldiga i alla världens krig. Gladde säkert inte alla i publiken.

Elin Ruth presenterades som vår egen Dusty Springfield av Dregen vilket inte alls är missvisande. Elin står för det lite mer stillsamt vackra med texter från egna låtar som hon översatt till svenska från engelska, som är det språk hon normalt skriver på.

Roger Pontare inledde med lite vardagspoesi genom att citera Ernst Kirchsteiger för att sedan med sin fantastiska stämma sjunga några av sina schlagerhits. Jodå, visst var ”Vindarna viskar ditt namn” med. Låten som skrevs av bland andra degerforsarna Linda och Peter Dahl.

Däremellan lite allvarsord kring att bli gammal i vårt land och kärleken till glesbygd framför storstad.

Allt detta och mycket därtill hölls uppe som en mycket gedigen och trygg ryggrad av husbandet med Karlskogasonen Nikke Ström, Bengan Blomgren, Bengt Bygren och Johan Håkansson.

En kväll som kan sammanfattas med en glad och lycklig publik framför en skara genuina artister som skapade ett par timmars lättsam underhållning med fötterna på jorden, glimten i ögat, närhet och ömma rövar efter mopedskumpandet på värmländska grusvägar och med en unison tanke kring att de deltar i en unik expedition med musikaliska inslag.

  • Björn Reimers

Packmopedturnén 2016, Strandkanten, Karlskoga.

På scenen: Göran Samuelsson, Dregen, Love Antell, Elin Ruth, Roger Pontare

Husband: Bengan Blomgren, gitarr; Nicke Ström, bas; Bengt Bygren, klaviatur; Johan Håkansson, trummor