2016-04-08 06:00

2016-04-08 06:00

Magnus Lindgren och Nelson Faria skapade magi

MUSIK: Magnus Lindgren är för mig en av de mest begåvade musikanterna som kliver omkring i ett par dojor

Cupol Jazz & Blues Club Ellas Event
Magnus Lindgren, saxofon, klarinett och flöjter
Nelson Faria, gitarr

Jag brukar nämna i mina recensioner att till Karlskoga kommer det med jämna mellanrum stora världsartister. Den här gången, den sista för denna mycket omväxlande vårsäsong, var detta ingen överdrift, snarare tvärtom. Magnus Lindgren är för mig en av de mest begåvade musikanterna som kliver omkring i ett par dojor. Hans musik och hans kreativitet finner inga gränser. Medan många jazzbegåvningar står och stampar i den amerikanska sångboken kliver Magnus utanför alla gränser och skapar musik man inte trodde fanns. Det är ingen slump att han denna gång tagit med sig den brasilianske gitarristen Nelson Faria. Magnus har under flera år inspirerats av de brasilianska influenserna. Något som bland annat blev plattan Batucaba jazz 2009.

Det här var en kväll när den mycket närvarande publiken hela tiden satt med ett lätt leende på läpparna och sakta nickade med i takt på klassiskt jazzvis.Nelson och Magnus träffades första gången för ganska länge sedan och har gjort några saker tidigare tillsammans, men nu är första gången de åker på turné som en duo. Första anhalten på den var just här i Karlskoga. Låtvalet var blandat, båda presenterade utsnitt ur sin egen musik men också en del musik av den store brasilianaren Antonio Carlos Jobim. Mannen som bland annat skrivit The girl from Ipanema och som Magnus liknade vid en brasiliansk Mozart.

Det är en lättsam stämning på scenen. Snacket är avslappnat och småtrevligt, de trivs tillsammans, de har kul. De utverkar små musikaliska dueller där de kompletterar varandra på ett självklart sätt. Magnus använder ofta sina flöjter vilket harmoniserar väl med Nelsons virtuosa gitarrhänder. Det är lekfullt ekvilibristiskt och på något sätt ändlöst, exempelvis när Magnus lägger sin klarinett i en basgång till Nelsons drillande gitarr. Det är skoningslöst snyggt. Sista låten presenteras som en Choro, en föregångare till den brasilianska samban, och samtidigt flaggade Magnus för att detta var en rejäl utmaning för dem båda. Visst, det går rysligt snabbt. Magnus får sin flöjt att drilla på ett sätt som skulle få varje liten näktergal full av avund. Detta till ett taktfast gitarrkomp. Magi! Det är vid sådana här tillfällen som tiden stannar upp för en stund och själen vederkvicks.

Det Magnus Lindgren gör för en svensk jazzscen är obetalbart. Hans nyfikenhet skapar jazzmusik med influenser från hela världen. Magnus reser jorden runt och lirar med storheter ur många genrer och skapar därmed en plattform för sitt eget skapande. Det var det Karlskoga fick ett smakprov av på. Tillsammans med Nelson Faria blev det till stor magi. En sådan där kväll som blir svårt att glömma. De båda lovade på stående fot att detta ska bli en platta. Den är det många som ser fram emot.

Jag brukar nämna i mina recensioner att till Karlskoga kommer det med jämna mellanrum stora världsartister. Den här gången, den sista för denna mycket omväxlande vårsäsong, var detta ingen överdrift, snarare tvärtom. Magnus Lindgren är för mig en av de mest begåvade musikanterna som kliver omkring i ett par dojor. Hans musik och hans kreativitet finner inga gränser. Medan många jazzbegåvningar står och stampar i den amerikanska sångboken kliver Magnus utanför alla gränser och skapar musik man inte trodde fanns. Det är ingen slump att han denna gång tagit med sig den brasilianske gitarristen Nelson Faria. Magnus har under flera år inspirerats av de brasilianska influenserna. Något som bland annat blev plattan Batucaba jazz 2009.

Det här var en kväll när den mycket närvarande publiken hela tiden satt med ett lätt leende på läpparna och sakta nickade med i takt på klassiskt jazzvis.Nelson och Magnus träffades första gången för ganska länge sedan och har gjort några saker tidigare tillsammans, men nu är första gången de åker på turné som en duo. Första anhalten på den var just här i Karlskoga. Låtvalet var blandat, båda presenterade utsnitt ur sin egen musik men också en del musik av den store brasilianaren Antonio Carlos Jobim. Mannen som bland annat skrivit The girl from Ipanema och som Magnus liknade vid en brasiliansk Mozart.

Det är en lättsam stämning på scenen. Snacket är avslappnat och småtrevligt, de trivs tillsammans, de har kul. De utverkar små musikaliska dueller där de kompletterar varandra på ett självklart sätt. Magnus använder ofta sina flöjter vilket harmoniserar väl med Nelsons virtuosa gitarrhänder. Det är lekfullt ekvilibristiskt och på något sätt ändlöst, exempelvis när Magnus lägger sin klarinett i en basgång till Nelsons drillande gitarr. Det är skoningslöst snyggt. Sista låten presenteras som en Choro, en föregångare till den brasilianska samban, och samtidigt flaggade Magnus för att detta var en rejäl utmaning för dem båda. Visst, det går rysligt snabbt. Magnus får sin flöjt att drilla på ett sätt som skulle få varje liten näktergal full av avund. Detta till ett taktfast gitarrkomp. Magi! Det är vid sådana här tillfällen som tiden stannar upp för en stund och själen vederkvicks.

Det Magnus Lindgren gör för en svensk jazzscen är obetalbart. Hans nyfikenhet skapar jazzmusik med influenser från hela världen. Magnus reser jorden runt och lirar med storheter ur många genrer och skapar därmed en plattform för sitt eget skapande. Det var det Karlskoga fick ett smakprov av på. Tillsammans med Nelson Faria blev det till stor magi. En sådan där kväll som blir svårt att glömma. De båda lovade på stående fot att detta ska bli en platta. Den är det många som ser fram emot.

  • Björn Reimers