2016-02-08 12:31

2016-02-09 07:51

Duktiga musiklärare

KARLSKOGA: Konsert

MUSIK: Jazz i folkton, Konsertföreningen på Träffpunkt Alfred Nobel
Egentligen Tisdag:Jonas Folker, saxofoner och klaviatur, Jimmy Lundin, gitarr, Kristoffer Bohlin, trummor, Pelle Mellberg, bas.
Nobelkvartetten:Peter Carell, violin, Peter Rönnklint, violin, Tania Frid, viola, Mikael Björk, kontrabas.

Jag har hört sägas att det ska finnas tre kategorier musiker: Virtuoser och solister står överst. Räcker man inte riktigt upp dit kan man sitta in i en orkester och skulle man inte heller komma så långt är man direkt ute och får helt enkelt bli musiklärare.

Jag vill här och nu slå ihjäl denna myt, för visst är det en myt. Det bevisade om inte annat åtta stycken lärare från Kulturskolan i Karlskoga på Mötesplats Alfred Nobel i söndags kväll.

Skämt åsido, att det finns oerhörd kompetens i Kulturskolans lärarrum visste vi sedan tidigare. Kvällens tema, jazz i folkton, kunde inte börjat mer bokstavligt än med Jan Johanssons tolkning av ”Visa från Utanmyra följd av Torn-Eriks visa.

Den förstnämnda på Jonas Folkers spröda sopransax, den andra med en lika spröd fiol i händerna på Peter Carell. En hyllning till den snart 100-årige Svend Asmussen samt filmlåten ”Att angöra en brygga ”rymdes också i första avdelningen.

Det andra setet blev lite mer spännande. Ett par låtar av pianisten Lars Jansson, den ena kallad ”Mannen med gurkan” höjde atmosfären avsevärt och jazzade upp konserten med ett par snäpp, framförallt genom Jonas Folkers sax, men också Jimmy Lundin på gitarr vaknade till ordentligt och visade känsla.

Kanske ändå kvällens riktiga höjdare var bandets tolkning av Värmlandsvisan snyggt sammanlänkad med Stan Getz amerikanska tolkning ”Dear Old Stockholm” i en, enligt Jonas Folker, Miles Davis-variant där återigen hans egen saxofon dominerade anrättningen.

Det blev till en skön jazzkväll med många leenden på scenen framför en fullsatt lokal. Jonas Folker är inte bara en duktig saxofonist, han har ett bra munläder också i rollen som presentatör, lite assisterad av Peter Carell som sin sidekick.

Extranumret, ”Sakta vi går genom sta´n”blev också till något av utgångsmusik när publiken lämnade lokalen. Någon sakta promenad var det dock inte tal om. När man väl kom ut i spöregnet blev det mera en snabb språngmarsch till bilarna.

Vi har en konstig vinter i år. Skönt då att Karlskogascenerna bjuder på god musik allt och emellanåt. Det gör den långa väntan till vårsol och tussilago mer uthärdlig.

Jag har hört sägas att det ska finnas tre kategorier musiker: Virtuoser och solister står överst. Räcker man inte riktigt upp dit kan man sitta in i en orkester och skulle man inte heller komma så långt är man direkt ute och får helt enkelt bli musiklärare.

Jag vill här och nu slå ihjäl denna myt, för visst är det en myt. Det bevisade om inte annat åtta stycken lärare från Kulturskolan i Karlskoga på Mötesplats Alfred Nobel i söndags kväll.

Skämt åsido, att det finns oerhörd kompetens i Kulturskolans lärarrum visste vi sedan tidigare. Kvällens tema, jazz i folkton, kunde inte börjat mer bokstavligt än med Jan Johanssons tolkning av ”Visa från Utanmyra följd av Torn-Eriks visa.

Den förstnämnda på Jonas Folkers spröda sopransax, den andra med en lika spröd fiol i händerna på Peter Carell. En hyllning till den snart 100-årige Svend Asmussen samt filmlåten ”Att angöra en brygga ”rymdes också i första avdelningen.

Det andra setet blev lite mer spännande. Ett par låtar av pianisten Lars Jansson, den ena kallad ”Mannen med gurkan” höjde atmosfären avsevärt och jazzade upp konserten med ett par snäpp, framförallt genom Jonas Folkers sax, men också Jimmy Lundin på gitarr vaknade till ordentligt och visade känsla.

Kanske ändå kvällens riktiga höjdare var bandets tolkning av Värmlandsvisan snyggt sammanlänkad med Stan Getz amerikanska tolkning ”Dear Old Stockholm” i en, enligt Jonas Folker, Miles Davis-variant där återigen hans egen saxofon dominerade anrättningen.

Det blev till en skön jazzkväll med många leenden på scenen framför en fullsatt lokal. Jonas Folker är inte bara en duktig saxofonist, han har ett bra munläder också i rollen som presentatör, lite assisterad av Peter Carell som sin sidekick.

Extranumret, ”Sakta vi går genom sta´n”blev också till något av utgångsmusik när publiken lämnade lokalen. Någon sakta promenad var det dock inte tal om. När man väl kom ut i spöregnet blev det mera en snabb språngmarsch till bilarna.

Vi har en konstig vinter i år. Skönt då att Karlskogascenerna bjuder på god musik allt och emellanåt. Det gör den långa väntan till vårsol och tussilago mer uthärdlig.

  • Björn Reimers