2016-01-18 06:00

2016-01-18 06:00

Befrielsefronten segrar

TEATER: Länsteatern kan bokföra ny triumf

En cyklist med uppdragen huvtröja glider fram längs gator och parkvägar. Det är mörkt ute. Ett par ben i läderstövlar skymtar, sen syns hela kvinnan. Klappret från klackar hörs. Scenen slutar i en blodpöl.

Den suggestivt filmade sekvensen inleder Länsteaterns föreställning Befrielsefronten som hade urpremiär i helgen. Ensemblen kommer in i lila kåpor - eftersom lila är kampens färg - och sjunger Wade in the water på ett sätt som ger ståpäls. En kvinna tar av sig kåpan och berättar om den nya kampanjen This is Örebro. Städer ska ha ett varumärke och fler människor borde bli varumärken. Utan oss ingen stad. Men hur kan man sälja in en stad där en serievåldtäktsman härjar? Sju brutala överfall varav tre fullbordade våldtäkter. Man fokuserar på det positiva, som Svenska Kammarorkestern. Journalisten Anna gör entré och sen rullar det på.

Maria Sveland debuterade 2007 som författare med Bitterfittan och kan efter Befrielsefronten sätta även dramatiker på visitkortet.

Länsteaterns uppsättning av Befrielsefronten är en föreställning som bör få ett långt liv och det beror främst på Sara Giese, regi, och den lysande ensemblen bestående av Malin Berg, Lo Kauppi, Anna Asp, Parwin Hoseinia, Hanna Lekander, Linus Lindman, Niclas Ekholm, Isabelle Moreau, Christer Christensson och Per Fritz. Alla i denna samstämmiga kör bidrar. Välvalda sånger, utmärkt framförda. Men det är nog bara premiärpubliken som får förmånen att se och höra vad som händer när Malin Berg snubblar på orden.

Här är skatten

Föreställningen är tryfferad med små men betydelsefulla gags som sätter fart på smilbanden. För även om det är ett tungt och allvarligt ämne så behandlas det så avspänt och balanserat att eventuella invändningar undanröjs. Andra aktens docerande inledning hade i andra händer kunnat låta som en predikotext men går här över i en uppsluppen anatomilektion. Det talas om orgasmer, både med män och på egen hand och om myten om g-punkten och mödomshinnan. Det sägs till exempel att det utsöndras testosteron vid en kvinnas orgasm vilket gör att det blir svårare att köra med henne. Och för att vi inte ska missa något lyser en två gånger två meter stor vulva upp ridån. Här har vi skatten som Malin Berg uttrycker det innan hon förklarar att ingen kvinna är den andra lik.

Detta varvas med en namnexplosion av feministiska ikoner, som Suzanne Osten, Valerie Solanas och Emma Goldman, och högläsning ur Susan Brownmillers bok Against Our Will: Man, Women and Rape eller Våldtäkt från 1975. Det sexuella våldet har alltid funnits. Alla män är potentiella våldtäktsmän. Den som har makten har aldrig lämnat ifrån sig den frivilligt.

De tre kvinnorna i Befrielsefronten bär docksöta klänningar och har prinsesskronor på huvudet när de föreläser för journalisten Anna. Framför ansiktet har de masker av drottning Silvia, kronprinsessan Victoria och prinsessan Madeleine. Kungafjäsk och veckotidningstrams kombineras alltså med kallt stål från Susan Brownmiller.

Och det fungerar alldeles utmärkt.

Maskerad Barbie

Men innan dess har några av Örebros kvinnor tröttnat på att få sitt liv begränsat av rädsla för våldtäktsmannen. Polisen anser att det är bättre att sätta säkerheten före friheten och kvinnorna replikerar att det finns hur mycket polisiära resurser som helst när det gäller att stoppa fotbollshuliganer men att det är sämre ställt när det gäller att jaga våldtäktsmän. Därför bildar några av dem som tröttnat på att det sexuella våldet normaliserats Kvinnornas befrielsefront. De misshandlar oskyldiga män. En för varje kvinna som våldtagits. Och släpper en maskerad och soldatklädd Barbiedocka vid offren.

Tidningens nyhetschef får den lysande idén att försöka ta reda på hur detta påverkar männen. Hur känns det att misstänka alla kvinnor? Självklart blir man ledsen.

Satiren biter.

Det svingas åt många olika håll. Reklamens rovdrift på kvinnor gisslas. Mer eller mindre naket. Förföriskt röda munnar. Plötsligt en svart ruta med texten: Utrymmet reserverat för naken retuscherad kvinna. Undertecknat Svenska kvinnolobbyn. Tidningsmurvlarna får genom denne chef sitt. Men Anna har inte bara chefen på jobbet att tampas med utan måste också komma tillrätta med sin mammarelation. Kan beteenden gå i arv? Du kan inte fly från dig själv säger mamma till Anna som ser mamma som en skam för kvinnosläktet. Innan försoningen.

Kampen fortsätter

Och scenen där Anna konfronterar sin tonårsflirt Stefan. Träffen slutar med ett övergrepp. Stefan ser våldtäktsmannen som psykiskt sjuk men kan inte inse att han själv gjort något fel.

Och den magnifika slutscenen. Gråt inte - organisera er. En annan värld är möjligt. Kampen fortsätter.

Det får inte vara våldtäktsmän med eller utan cykel som tar över natten. Because the night belongs to lovers. Because the night belongs to lust. Because the night belongs to us.

Den suggestivt filmade sekvensen inleder Länsteaterns föreställning Befrielsefronten som hade urpremiär i helgen. Ensemblen kommer in i lila kåpor - eftersom lila är kampens färg - och sjunger Wade in the water på ett sätt som ger ståpäls. En kvinna tar av sig kåpan och berättar om den nya kampanjen This is Örebro. Städer ska ha ett varumärke och fler människor borde bli varumärken. Utan oss ingen stad. Men hur kan man sälja in en stad där en serievåldtäktsman härjar? Sju brutala överfall varav tre fullbordade våldtäkter. Man fokuserar på det positiva, som Svenska Kammarorkestern. Journalisten Anna gör entré och sen rullar det på.

Maria Sveland debuterade 2007 som författare med Bitterfittan och kan efter Befrielsefronten sätta även dramatiker på visitkortet.

Länsteaterns uppsättning av Befrielsefronten är en föreställning som bör få ett långt liv och det beror främst på Sara Giese, regi, och den lysande ensemblen bestående av Malin Berg, Lo Kauppi, Anna Asp, Parwin Hoseinia, Hanna Lekander, Linus Lindman, Niclas Ekholm, Isabelle Moreau, Christer Christensson och Per Fritz. Alla i denna samstämmiga kör bidrar. Välvalda sånger, utmärkt framförda. Men det är nog bara premiärpubliken som får förmånen att se och höra vad som händer när Malin Berg snubblar på orden.

Här är skatten

Föreställningen är tryfferad med små men betydelsefulla gags som sätter fart på smilbanden. För även om det är ett tungt och allvarligt ämne så behandlas det så avspänt och balanserat att eventuella invändningar undanröjs. Andra aktens docerande inledning hade i andra händer kunnat låta som en predikotext men går här över i en uppsluppen anatomilektion. Det talas om orgasmer, både med män och på egen hand och om myten om g-punkten och mödomshinnan. Det sägs till exempel att det utsöndras testosteron vid en kvinnas orgasm vilket gör att det blir svårare att köra med henne. Och för att vi inte ska missa något lyser en två gånger två meter stor vulva upp ridån. Här har vi skatten som Malin Berg uttrycker det innan hon förklarar att ingen kvinna är den andra lik.

Detta varvas med en namnexplosion av feministiska ikoner, som Suzanne Osten, Valerie Solanas och Emma Goldman, och högläsning ur Susan Brownmillers bok Against Our Will: Man, Women and Rape eller Våldtäkt från 1975. Det sexuella våldet har alltid funnits. Alla män är potentiella våldtäktsmän. Den som har makten har aldrig lämnat ifrån sig den frivilligt.

De tre kvinnorna i Befrielsefronten bär docksöta klänningar och har prinsesskronor på huvudet när de föreläser för journalisten Anna. Framför ansiktet har de masker av drottning Silvia, kronprinsessan Victoria och prinsessan Madeleine. Kungafjäsk och veckotidningstrams kombineras alltså med kallt stål från Susan Brownmiller.

Och det fungerar alldeles utmärkt.

Maskerad Barbie

Men innan dess har några av Örebros kvinnor tröttnat på att få sitt liv begränsat av rädsla för våldtäktsmannen. Polisen anser att det är bättre att sätta säkerheten före friheten och kvinnorna replikerar att det finns hur mycket polisiära resurser som helst när det gäller att stoppa fotbollshuliganer men att det är sämre ställt när det gäller att jaga våldtäktsmän. Därför bildar några av dem som tröttnat på att det sexuella våldet normaliserats Kvinnornas befrielsefront. De misshandlar oskyldiga män. En för varje kvinna som våldtagits. Och släpper en maskerad och soldatklädd Barbiedocka vid offren.

Tidningens nyhetschef får den lysande idén att försöka ta reda på hur detta påverkar männen. Hur känns det att misstänka alla kvinnor? Självklart blir man ledsen.

Satiren biter.

Det svingas åt många olika håll. Reklamens rovdrift på kvinnor gisslas. Mer eller mindre naket. Förföriskt röda munnar. Plötsligt en svart ruta med texten: Utrymmet reserverat för naken retuscherad kvinna. Undertecknat Svenska kvinnolobbyn. Tidningsmurvlarna får genom denne chef sitt. Men Anna har inte bara chefen på jobbet att tampas med utan måste också komma tillrätta med sin mammarelation. Kan beteenden gå i arv? Du kan inte fly från dig själv säger mamma till Anna som ser mamma som en skam för kvinnosläktet. Innan försoningen.

Kampen fortsätter

Och scenen där Anna konfronterar sin tonårsflirt Stefan. Träffen slutar med ett övergrepp. Stefan ser våldtäktsmannen som psykiskt sjuk men kan inte inse att han själv gjort något fel.

Och den magnifika slutscenen. Gråt inte - organisera er. En annan värld är möjligt. Kampen fortsätter.

Det får inte vara våldtäktsmän med eller utan cykel som tar över natten. Because the night belongs to lovers. Because the night belongs to lust. Because the night belongs to us.