2015-10-29 10:30

2015-10-29 15:30

Mordgåta med bitter eftersmak

TEATER: Teater Nolby har haft premiär på Vargtimme

Teater Nolby satsar brett och har en repertoar bestående av allt från stillsamma berättaraftnar, spralliga barn- och ungdomsföreställningar och stora sommarproduktioner till mordgåtor som intas i sällskap med en trerättersmiddag.

Teater kombinerad med mat är inget nytt fenomen men heller ingen dagens rätt. Det är fortfarande lite a la carte över kombinationen och Teater Nolby är först i trakten med ett genomarbetat koncept. Det började förra hösten med Häxnatt och i helgen var det premiär för Vargtimme. Olle och Lena Söderberg, paret bakom Teater Nolby, har klargjort att båda föreställningarna går att boka, åtminstone ännu en tid. Men eftersom Teater Nolby sedan premiären i fjol spelat ett 40-tal föreställningar av Häxnatt är förhoppningen att Vargtimme kan attrahera en lika stor publik.

Det borde den kunna göra.

Vargtimme är skarpare i kanterna jämfört med Häxnatt. Det är kort sagt en vassare historia där synen på romer - eller varför inte medmänniskor i största allmänhet - paras med hänsynslöshet och vidskepelse eller ockultism till en frän brygd med bitter eftersmak.

Det här är ingen föreställning där kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Paulus skrev i sitt första brev till korintierna om en kärlek som icke söker sitt och inte hyser agg för oförrätter utan har sin glädje i sanning.

Prostgård

Vargtimme utspelas på en prostgård i början av 1900-talet, därav raderna om kärlek. David Levi, som skrivit manus till såväl Häxnatt som Vargtimme, låter den romske mannen Anders Faa citera sjunde versen i Johannesevangeliets åttonde kapitel. Det är den där Jesus försvarar en äktenskapsbryterska med orden Den av er som är fri från synd kastar första stenen.

Citatet används i en ordväxling mellan den romske mannen och prosten. Så mycket kan sägas men annars är det inte lätt att skriva om den här föreställningen utan att lämna ledtrådar eftersom karaktärernas agerande, deras sätt att uppträda, är så nära knutet till gåtans lösning. Och den här typen av föreställning bygger ju på att publiken på egen hand ska upptäcka alla antydningar och själva dra slutsatser.

Skarpskuret

De fyra skådespelarna har två rollfigurer vardera på sin lott. Olle Söderberg gör prosten Oscar Wik och länsman Söder medan Lena Söderberg, kanske av naturliga skäl, får spela prostinnan Wik men också den romske mannens mor. David Levi har inte bara skrivit pjäsen utan spelar också länsdetektiven Victor Eliot förutom att han tar sig an den romske mannen Anders Faa. Jennifer Ljusterås gör fru Eliot och kokerskan Irma.

Alla fyra ställer skarpt profilerade rollkaraktärer på Degernäs herrgårds scengolv. De förvaltar sina respektive pund på ett utmärkt sätt men går man närmare in på diaboliska blickar, hukande uppenbarelser, glödande förbannelser, bonntölperi, välmöblerade hjärnor eller oskuldsfull knätofsdialekt finns risken att avslöja mer än tillrådligt.

Men det är inte för mycket sagt att herr länsdetektiv Eliot är skulpterad efter och klädd i Sherlock Holmes-inspirerad outfit. En Sherlock Holmes i Basil Rathbones tappning bör tilläggas och inte av den nerviga sort som Benedict Cumberbatch gjort stor lycka med.

Bergman bakom

Folklivsforskaren Bengt af Klintberg fick på 1960-talet i uppdrag av en budbärare till Ingmar Bergman att undersöka vad det fanns för traditioner om vargtimmen. Han hittade ingenting i folktron. Bergmans film Vargtimmen hade premiär 1968 och Ingmar Bergman själv stod för definitionen av vad vargtimmen är och för med sig. Där finns, konstaterade Bengt af Klintberg för något år sedan, ursprunget till vår användning av begreppet vargtimme. Äldre än så är det alltså inte.

Det påverkar inte den här historien som förhoppningsvis får ett långt liv. Den är dessvärre, i vissa stycken, alltför aktuell. Teater Nolby har för närvarande fem bokningar av Vargtimme, alla offentliga på Mötesplats Alfred Nobel. En spelas 28 november och sen får publiken vänta till 12, 13, 26 eller 27 februari.

Teater kombinerad med mat är inget nytt fenomen men heller ingen dagens rätt. Det är fortfarande lite a la carte över kombinationen och Teater Nolby är först i trakten med ett genomarbetat koncept. Det började förra hösten med Häxnatt och i helgen var det premiär för Vargtimme. Olle och Lena Söderberg, paret bakom Teater Nolby, har klargjort att båda föreställningarna går att boka, åtminstone ännu en tid. Men eftersom Teater Nolby sedan premiären i fjol spelat ett 40-tal föreställningar av Häxnatt är förhoppningen att Vargtimme kan attrahera en lika stor publik.

Det borde den kunna göra.

Vargtimme är skarpare i kanterna jämfört med Häxnatt. Det är kort sagt en vassare historia där synen på romer - eller varför inte medmänniskor i största allmänhet - paras med hänsynslöshet och vidskepelse eller ockultism till en frän brygd med bitter eftersmak.

Det här är ingen föreställning där kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Paulus skrev i sitt första brev till korintierna om en kärlek som icke söker sitt och inte hyser agg för oförrätter utan har sin glädje i sanning.

Prostgård

Vargtimme utspelas på en prostgård i början av 1900-talet, därav raderna om kärlek. David Levi, som skrivit manus till såväl Häxnatt som Vargtimme, låter den romske mannen Anders Faa citera sjunde versen i Johannesevangeliets åttonde kapitel. Det är den där Jesus försvarar en äktenskapsbryterska med orden Den av er som är fri från synd kastar första stenen.

Citatet används i en ordväxling mellan den romske mannen och prosten. Så mycket kan sägas men annars är det inte lätt att skriva om den här föreställningen utan att lämna ledtrådar eftersom karaktärernas agerande, deras sätt att uppträda, är så nära knutet till gåtans lösning. Och den här typen av föreställning bygger ju på att publiken på egen hand ska upptäcka alla antydningar och själva dra slutsatser.

Skarpskuret

De fyra skådespelarna har två rollfigurer vardera på sin lott. Olle Söderberg gör prosten Oscar Wik och länsman Söder medan Lena Söderberg, kanske av naturliga skäl, får spela prostinnan Wik men också den romske mannens mor. David Levi har inte bara skrivit pjäsen utan spelar också länsdetektiven Victor Eliot förutom att han tar sig an den romske mannen Anders Faa. Jennifer Ljusterås gör fru Eliot och kokerskan Irma.

Alla fyra ställer skarpt profilerade rollkaraktärer på Degernäs herrgårds scengolv. De förvaltar sina respektive pund på ett utmärkt sätt men går man närmare in på diaboliska blickar, hukande uppenbarelser, glödande förbannelser, bonntölperi, välmöblerade hjärnor eller oskuldsfull knätofsdialekt finns risken att avslöja mer än tillrådligt.

Men det är inte för mycket sagt att herr länsdetektiv Eliot är skulpterad efter och klädd i Sherlock Holmes-inspirerad outfit. En Sherlock Holmes i Basil Rathbones tappning bör tilläggas och inte av den nerviga sort som Benedict Cumberbatch gjort stor lycka med.

Bergman bakom

Folklivsforskaren Bengt af Klintberg fick på 1960-talet i uppdrag av en budbärare till Ingmar Bergman att undersöka vad det fanns för traditioner om vargtimmen. Han hittade ingenting i folktron. Bergmans film Vargtimmen hade premiär 1968 och Ingmar Bergman själv stod för definitionen av vad vargtimmen är och för med sig. Där finns, konstaterade Bengt af Klintberg för något år sedan, ursprunget till vår användning av begreppet vargtimme. Äldre än så är det alltså inte.

Det påverkar inte den här historien som förhoppningsvis får ett långt liv. Den är dessvärre, i vissa stycken, alltför aktuell. Teater Nolby har för närvarande fem bokningar av Vargtimme, alla offentliga på Mötesplats Alfred Nobel. En spelas 28 november och sen får publiken vänta till 12, 13, 26 eller 27 februari.