2017-08-11 06:00

2017-08-11 06:00

Gösta Anstensen

TILL MINNE

Min kusin Gösta Anstensen avled den 5 augusti, 79 år. Han lämnar inte bara familj och en stor vänkrets efter sig, utan även ett stort tomrum. Men också många ljusa minnen.

Bilderna på Gösta i mitt fotoalbum är många och väcker slumrande minnen: En bild på två små ”pysar” visar att vi växte upp nära varandra. Jämnåriga lekkamrater var vi även om nästan ett år skilde oss åt. Vi började skolan på samma gång, beundrade samma Svartåflickor varvid Gösta gick segrande hem. Vi konfirmerades samtidigt i Svartå kapell, dokumenterat i bild tillsammans med pastor Sven Eriksson.

På släktbilder är Gösta med; slipsprydd, välkammad. Släktens humorist, glatt underhållande oss med både historier och allmänt gemyt. Så gjorde han i skolan; vid roliga timmar och då vi hade skolfester i Folkets Hus. Humorn kom till sin fulländning som revyartisk i kabaré ”Lerkrukan”, där många av kupletterna hade sin grund i Göstas skämtlynne. Han var den borne estradören, hade lätt att finna de rätta orden. Presenterade bland annat under många år resultaten i Svartåloppet.

Tveklöst var han en musikalisk begåvning. Spela munspel och gitarr men också bastuba och andra bräckblåsinstrument. Spelade exempelvis i Bofors musikkår och i ”Verksmässingen”.

Också gamla tidningsurklipp levandegör Gösta: I mitt första journalistiska reportage var Gösta centrum. Jag följde honom på hans lantbrevbärartur i Svartåomnejd, en cykeltur på runt 10 km. Uppskattad var han i stugorna. Alla ville se honom som gäst vild 11-kaffet. Även jag fick den gången tack vare honom en kaffetår.

Gösta kunde det jag inte kunde. För honom var det inget problem att på fröken Nilssons anmodan rita både råtta och apa. Hans handstil gick att läsa. Han träffade alltid bollen när vi spelade brännboll. Han visste hur man går tillväga när man ska måla om hemma, tröstade mig med att man bara behöver skrapa bort det som sitter löst. Det andra kan sitta!

Gösta var inte bara en släkting i största allmänhet, utan en vän som man öppet kunde dryfta både smått och stort med. Särskilt pratade vi om Svartås forntid och framtid. Han var ju ordförande i Hembygdsföreningen. Men också aktiv i andra föreningar, NTO med flera.

Vi är många som kommer att minnas honom i ljus.

Sture Gustafson

 

Bilderna på Gösta i mitt fotoalbum är många och väcker slumrande minnen: En bild på två små ”pysar” visar att vi växte upp nära varandra. Jämnåriga lekkamrater var vi även om nästan ett år skilde oss åt. Vi började skolan på samma gång, beundrade samma Svartåflickor varvid Gösta gick segrande hem. Vi konfirmerades samtidigt i Svartå kapell, dokumenterat i bild tillsammans med pastor Sven Eriksson.

På släktbilder är Gösta med; slipsprydd, välkammad. Släktens humorist, glatt underhållande oss med både historier och allmänt gemyt. Så gjorde han i skolan; vid roliga timmar och då vi hade skolfester i Folkets Hus. Humorn kom till sin fulländning som revyartisk i kabaré ”Lerkrukan”, där många av kupletterna hade sin grund i Göstas skämtlynne. Han var den borne estradören, hade lätt att finna de rätta orden. Presenterade bland annat under många år resultaten i Svartåloppet.

Tveklöst var han en musikalisk begåvning. Spela munspel och gitarr men också bastuba och andra bräckblåsinstrument. Spelade exempelvis i Bofors musikkår och i ”Verksmässingen”.

Också gamla tidningsurklipp levandegör Gösta: I mitt första journalistiska reportage var Gösta centrum. Jag följde honom på hans lantbrevbärartur i Svartåomnejd, en cykeltur på runt 10 km. Uppskattad var han i stugorna. Alla ville se honom som gäst vild 11-kaffet. Även jag fick den gången tack vare honom en kaffetår.

Gösta kunde det jag inte kunde. För honom var det inget problem att på fröken Nilssons anmodan rita både råtta och apa. Hans handstil gick att läsa. Han träffade alltid bollen när vi spelade brännboll. Han visste hur man går tillväga när man ska måla om hemma, tröstade mig med att man bara behöver skrapa bort det som sitter löst. Det andra kan sitta!

Gösta var inte bara en släkting i största allmänhet, utan en vän som man öppet kunde dryfta både smått och stort med. Särskilt pratade vi om Svartås forntid och framtid. Han var ju ordförande i Hembygdsföreningen. Men också aktiv i andra föreningar, NTO med flera.

Vi är många som kommer att minnas honom i ljus.

Sture Gustafson