2016-10-08 06:00

2016-10-08 06:00

Det finns en glädje

ANITA BOHL

Stundom är livet som en spännande upptäcktsfärd.

Då gör det inget om semesterresan inte går så långt bort - äventyret finns ju nära. Det behövs inte så många nya vyer, när insikten svindlar mer än utsikten. Fast det ska tilläggas att vägen till självinsikt, den är lång och knagglig. Och vi blir som bekant aldrig färdiga!

På sista uppslaget i den här tidningen brukar det finnas ett citat från någon tänkare. Ibland är det så klokt och tänkvärt, så jag klipper ur och sätter upp på min anslagstavla i köket, läser och begrundar. För en tid sedan var det ett citat av Sofokles, en grek som levde 497-406 f. Kr.

”Den tyngsta sorgen är att inse att vi själva är enda orsaken till alla våra motgångar.”

Det är lite väl hårdsmält, men vi kan nog hålla med om att det gäller många av våra motgångar, kanske till och med de flesta. Vi har en tendens att skylla på andra när det går oss emot. Jag testade citatet på ett barnbarn, 28 år, och trodde att jag skulle möta protester; hon har ju inte varit med så länge. Då säger hon: ”Självklart är det så. Vi gör ju hela tiden egna val, eller låter bli och låter slumpen styra. Till stor del formar vi själva våra liv”.

När vi slår på teven på kvällen, möts vi av ett inferno av ljud. Där är alla trailers, som ska locka oss att titta på diverse program. Det är rörigt och ganska splittrande för sinnet. Det kanske inte är en slump att filmen ”Gubben i stugan” blev så älskad av många. Denna dokumentär gjordes 1996 och har visats flera gånger. Den handlar om Ragnar, en pensionerad skogsarbetare, och vi får följa honom under ett år. Han lever ett harmoniskt liv, ensam och i samklang med naturen. I stället för bakgrundsmusik hörs skogens sus, fågelkvitter och humlans surrande. Hela hans dag är fylld av de enkla vardagssysslor, som behövs för livets uppehälle. Filmen andas stillhet, ro och förnöjsamhet. Kanske är det därför som den har blivit så älskad. Förnöjsamhet och stillhet verkar höra till vår tids bristvaror.

Det finns en livsglädje inbyggd i tillvaron. Den är gratis och det är upp till oss att upptäcka den. Den finns lite varstans, i mötet med människor, i naturen, konsten och musiken och inte minst i alla de små vardagsunder som finns runt omkring. Själv tror jag att det är ett tilltal från Gud, men vet att många vill kalla det för något annat. Att urskilja den och tacka är kanske ett steg i mognad.

Då gör det inget om semesterresan inte går så långt bort - äventyret finns ju nära. Det behövs inte så många nya vyer, när insikten svindlar mer än utsikten. Fast det ska tilläggas att vägen till självinsikt, den är lång och knagglig. Och vi blir som bekant aldrig färdiga!

På sista uppslaget i den här tidningen brukar det finnas ett citat från någon tänkare. Ibland är det så klokt och tänkvärt, så jag klipper ur och sätter upp på min anslagstavla i köket, läser och begrundar. För en tid sedan var det ett citat av Sofokles, en grek som levde 497-406 f. Kr.

”Den tyngsta sorgen är att inse att vi själva är enda orsaken till alla våra motgångar.”

Det är lite väl hårdsmält, men vi kan nog hålla med om att det gäller många av våra motgångar, kanske till och med de flesta. Vi har en tendens att skylla på andra när det går oss emot. Jag testade citatet på ett barnbarn, 28 år, och trodde att jag skulle möta protester; hon har ju inte varit med så länge. Då säger hon: ”Självklart är det så. Vi gör ju hela tiden egna val, eller låter bli och låter slumpen styra. Till stor del formar vi själva våra liv”.

När vi slår på teven på kvällen, möts vi av ett inferno av ljud. Där är alla trailers, som ska locka oss att titta på diverse program. Det är rörigt och ganska splittrande för sinnet. Det kanske inte är en slump att filmen ”Gubben i stugan” blev så älskad av många. Denna dokumentär gjordes 1996 och har visats flera gånger. Den handlar om Ragnar, en pensionerad skogsarbetare, och vi får följa honom under ett år. Han lever ett harmoniskt liv, ensam och i samklang med naturen. I stället för bakgrundsmusik hörs skogens sus, fågelkvitter och humlans surrande. Hela hans dag är fylld av de enkla vardagssysslor, som behövs för livets uppehälle. Filmen andas stillhet, ro och förnöjsamhet. Kanske är det därför som den har blivit så älskad. Förnöjsamhet och stillhet verkar höra till vår tids bristvaror.

Det finns en livsglädje inbyggd i tillvaron. Den är gratis och det är upp till oss att upptäcka den. Den finns lite varstans, i mötet med människor, i naturen, konsten och musiken och inte minst i alla de små vardagsunder som finns runt omkring. Själv tror jag att det är ett tilltal från Gud, men vet att många vill kalla det för något annat. Att urskilja den och tacka är kanske ett steg i mognad.