2016-06-04 06:00

2016-06-06 15:19

Att ha tråkigt är väldigt underskattat

KRÖNIKA

För att generalisera riktigt ordentligt så känns det som man inte behöver vänta på någonting alls längre. (utom möjligtvis datauppkopplingen)

När vi är oense om något så googlar vi bara så är svaret givet och ämnet avklarat. Det blir aldrig några riktiga diskussioner längre. Det är i sig lite trist.

Samma gäller tid över. Det finns liksom inte längre. Jag har ändå haft turen att ha mycket långtråkigt som liten. Uppfödd på landet där allting tar lite längre tid och som minsting i familjen blev jag van att vänta. Vänta på min tur eller på att just det där speciella skulle hända. Det gjorde i sig att jag hann tänka mycket. Jag klurade alltid på mycket saker. Hur det skulle bli eller kunde ha varit om.. När man har tråkigt hinner man analysera mycket och tänka igenom saker och ting ordentligt.

Jag hade samtidigt tur att ha vuxna att gå till med mina funderingar. Det är till exempel inte mycket här i världen som slår att snoppa krusbär eller rensa lingon och samtidigt lösa livets mysterium tillsammans med mamma. Sånt tar tid.

HomoZappiens återtar tiden

Det är egentligen helt galet hur vi idag kan sitta bredvid nära och kära, riktiga vänner och titta i varsin mobil istället för i ögonen på varandra oavsett var och när vi träffas. Telefonen är en ständig och trogen följeslagare som med jämna mellanrum plingar så vi måste kolla. Var det kanske någon som gillade mitt senaste inlägg? Plingandet blir omedvetet en stressfaktor, beroendeframkallande och enorm tidstjuv. Upp till 80 procent av alla som har en smart telefon använder den frekvent till allt ifrån att söka information till inköp. I genomsnitt ägnar vi också minst en timme varje dag bara åt facebook.

Den där ostörda tiden vi behöver för att reflektera verkar ha försvunnit, kanske till del för att det är både svårt och kladdigt att kolla mobilen samtidigt som man rensar lingon.

Vi har behov av att uppleva saker som berör och är på riktigt. Konfirmandledarna i Karlskoga församling berättar om ungdomarnas reaktioner från en resa de gjorde i mars till ett barnhem och till ett tidigare koncentrationsläger i Polen. Det som händer med individerna i konfirmandgruppen är att man upplever något starkt, samtidigt och tillsammans. Det blir plötsligt på riktigt, det berör och man får en påtaglig kontakt med varandra. De viktiga efterföljande samtalen fortsätter i kyrkorummet när man kommer hem för konfirmandundervisning. Det är i en befriande stressfri miljö där tankarna kan få tid och möjlighet att vandra en stund.

Jag tror på fullt allvar att det i en snar framtid blir trendigt att återta tiden. Att allt fler väljer att vara avkopplade och närvarande i nuet.

Som avslutning vill jag bara påminna om att ni kan följa oss på facebook. Fast.. Det är ju lördag idag och ni är förmodligen lediga, så passa på att istället umgås med era nära och kära, (på riktigt).

När vi är oense om något så googlar vi bara så är svaret givet och ämnet avklarat. Det blir aldrig några riktiga diskussioner längre. Det är i sig lite trist.

Samma gäller tid över. Det finns liksom inte längre. Jag har ändå haft turen att ha mycket långtråkigt som liten. Uppfödd på landet där allting tar lite längre tid och som minsting i familjen blev jag van att vänta. Vänta på min tur eller på att just det där speciella skulle hända. Det gjorde i sig att jag hann tänka mycket. Jag klurade alltid på mycket saker. Hur det skulle bli eller kunde ha varit om.. När man har tråkigt hinner man analysera mycket och tänka igenom saker och ting ordentligt.

Jag hade samtidigt tur att ha vuxna att gå till med mina funderingar. Det är till exempel inte mycket här i världen som slår att snoppa krusbär eller rensa lingon och samtidigt lösa livets mysterium tillsammans med mamma. Sånt tar tid.

HomoZappiens återtar tiden

Det är egentligen helt galet hur vi idag kan sitta bredvid nära och kära, riktiga vänner och titta i varsin mobil istället för i ögonen på varandra oavsett var och när vi träffas. Telefonen är en ständig och trogen följeslagare som med jämna mellanrum plingar så vi måste kolla. Var det kanske någon som gillade mitt senaste inlägg? Plingandet blir omedvetet en stressfaktor, beroendeframkallande och enorm tidstjuv. Upp till 80 procent av alla som har en smart telefon använder den frekvent till allt ifrån att söka information till inköp. I genomsnitt ägnar vi också minst en timme varje dag bara åt facebook.

Den där ostörda tiden vi behöver för att reflektera verkar ha försvunnit, kanske till del för att det är både svårt och kladdigt att kolla mobilen samtidigt som man rensar lingon.

Vi har behov av att uppleva saker som berör och är på riktigt. Konfirmandledarna i Karlskoga församling berättar om ungdomarnas reaktioner från en resa de gjorde i mars till ett barnhem och till ett tidigare koncentrationsläger i Polen. Det som händer med individerna i konfirmandgruppen är att man upplever något starkt, samtidigt och tillsammans. Det blir plötsligt på riktigt, det berör och man får en påtaglig kontakt med varandra. De viktiga efterföljande samtalen fortsätter i kyrkorummet när man kommer hem för konfirmandundervisning. Det är i en befriande stressfri miljö där tankarna kan få tid och möjlighet att vandra en stund.

Jag tror på fullt allvar att det i en snar framtid blir trendigt att återta tiden. Att allt fler väljer att vara avkopplade och närvarande i nuet.

Som avslutning vill jag bara påminna om att ni kan följa oss på facebook. Fast.. Det är ju lördag idag och ni är förmodligen lediga, så passa på att istället umgås med era nära och kära, (på riktigt).

  • LEIF HELGE