2016-04-30 06:00

2016-04-30 06:00

Ha ögat inställt!

KARIN BJÖRZÉN

Har du sett fjärilarna? De har börjat flyga omkring bland vårens första blommor.

Vem har lärt fjärilen att flyga, och att hitta till blommorna?

Och vem har sagt till tussilago, scilla, blåsippa och vitsippa att det nu är dags att blomma?

Och björkarna. Snart kan vi se små musöron på grenarna. Hur vet björken när det är dags?

Ja, jag vet. Vetenskapen kan förklara, men inte helt. Jag kan bara förundras, likadant varje vår. Det sker under, mitt i vardagen, det gäller bara att se, att ha ögat inställt.

Har du öronen inställda på vårens alla ljud?

Ti-vitt ti-vitt! Ja, så låter hon, sädesärlan. Jag hörde hennes läte innan jag fick syn på henne.

Där! På taket på huset mittemot. Och nästa dag nere på gräsmattan, hoppande och jagande små insekter.

Och koltrasten, skönsångaren som sjunger från tidig morgon till sena kvällen, liksom den lilla rödhaken. Underbar sång!

Jag har alltid trott att koltrasten vill ha ostörd miljö med många träd. Men så häromdagen upptäckte jag att det inte alls var så.

Jag var i Örebro, gick på Järnvägsgatan, mitt i centrum. Och vad får jag höra där? Jo en koltrast i ett ensamt träd, mitt i stadens brus.

Där satt den och sjöng för full hals! Häpen stod jag och lyssnade en lång stund .Bilarna körde helt nära, och folk kom och gick på trottoaren alldeles intill. Men koltrasten, den bara sjöng.

Jag tittade mig omkring på människorna som gick förbi. Ingen märkte nåt!

Några timmar senare när jag väntade på bussen vid Resecentrum hörde jag även där en, i ett träd på andra sidan spåren. Ingen tyst plats precis. Tåg och bussar som kom och for iväg.

Förunderligt! Jag log för mig själv, blev så glad. Men ingen annan verkade höra.

Man säger ibland att den som inte gör resor till andra länder missar så mycket.

Då tänker jag:

Har du sett, har du hört allt det vackra som vi har här hemma?

Eller rusar du fram, både blind och döv för de under som sker i vårt eget land?

I dag

Här

Vem har lärt fjärilen att flyga, och att hitta till blommorna?

Och vem har sagt till tussilago, scilla, blåsippa och vitsippa att det nu är dags att blomma?

Och björkarna. Snart kan vi se små musöron på grenarna. Hur vet björken när det är dags?

Ja, jag vet. Vetenskapen kan förklara, men inte helt. Jag kan bara förundras, likadant varje vår. Det sker under, mitt i vardagen, det gäller bara att se, att ha ögat inställt.

Har du öronen inställda på vårens alla ljud?

Ti-vitt ti-vitt! Ja, så låter hon, sädesärlan. Jag hörde hennes läte innan jag fick syn på henne.

Där! På taket på huset mittemot. Och nästa dag nere på gräsmattan, hoppande och jagande små insekter.

Och koltrasten, skönsångaren som sjunger från tidig morgon till sena kvällen, liksom den lilla rödhaken. Underbar sång!

Jag har alltid trott att koltrasten vill ha ostörd miljö med många träd. Men så häromdagen upptäckte jag att det inte alls var så.

Jag var i Örebro, gick på Järnvägsgatan, mitt i centrum. Och vad får jag höra där? Jo en koltrast i ett ensamt träd, mitt i stadens brus.

Där satt den och sjöng för full hals! Häpen stod jag och lyssnade en lång stund .Bilarna körde helt nära, och folk kom och gick på trottoaren alldeles intill. Men koltrasten, den bara sjöng.

Jag tittade mig omkring på människorna som gick förbi. Ingen märkte nåt!

Några timmar senare när jag väntade på bussen vid Resecentrum hörde jag även där en, i ett träd på andra sidan spåren. Ingen tyst plats precis. Tåg och bussar som kom och for iväg.

Förunderligt! Jag log för mig själv, blev så glad. Men ingen annan verkade höra.

Man säger ibland att den som inte gör resor till andra länder missar så mycket.

Då tänker jag:

Har du sett, har du hört allt det vackra som vi har här hemma?

Eller rusar du fram, både blind och döv för de under som sker i vårt eget land?

I dag

Här