2016-02-06 06:00

2016-02-06 06:00

Det ordnar sig eller det går aldrig

PAUL HENRIKSSON, SJUKHUSPRÄST

Ibland möter vi någon som inför en besvärlig situation säger: Det ordnar sig, då har vi mött en person som har en optimistisk grundton i sitt förhållningssätt till tillvaron. En annan gång möter vi någon som inför en knivig situation säger: Det går aldrig.

Ofta ses Optimism som det bättre valet och framställs inte sällan som ett ideal, men hur är det egentligen? Är det alltid det rätta och det bästa att se optimistiskt på det som ligger framför? Är det bara fördelar med optimism och är det bara nackdelar med pessimism?

Låt oss börja med optimismen. Som jag ser det finns både ett och annat som kan vara fördelaktigt med att se optimistiskt på framtiden och på olika utmaningar vi möter. Ett optimistiskt förhållningssätt kan ge hopp och tillförsikt inför svårigheter vi möter. Det kan också inspirera till aktivitet och ge energi till att ta tag i problemet. Det kan ju faktiskt gå bra trots allt.

Men myntet har faktiskt en baksida. Det finns nämligen en risk att optimismen kan leda till att svårigheter och risker underskattas och förminskas, samtidigt som de egna förmågorna och resurserna överskattas. Här kan vi möjligen hitta både ett och två exempel från både vår egen personliga historia och erfarenhet, samt från samhället i stort. Här kan det finnas exempel både i närtid och i historien. Ett sammanhang som jag anser att man kan applicera de här tankarna på är Sveriges försvarspolitik och försvarsförmåga de senaste 15-20 åren. Här menar jag att optimismen fått fritt spelrum och riskerna har kraftigt tonats ner, medan de egna resurserna kraftigt har överskattats. Optimismen har också varit blocköverskridande.

Nå, hur ser då ut med pessimismen? Ja, den är ju på sätt och vis optimismens spegelbild, så därmed är den inte så värst hoppingivande och kan i svåra fall vara direkt förlamande på initiativ och handlingskraft. Det är ju liksom inte lönt att ens försöka, då det ju aldrig går ändå. Pessimisten löper också risken att förstora svårigheter och problem. De blir ju därmed större och värre än vad de i verkligheten är.

Finns det då inget positivt att säga om det pessimistiska förhållningssättet? Jo, det tror jag visst att det gör. Pessimismens paradgren är att faktiskt se problemen och svårigheterna, samt att inte förminska eller negligera dem. Problemen är problem, och de kommer sannolikt inte att lösa sig bara för att vi hoppas på det bästa och säger att det ordnar sig nog.

Applicerat på vår svenska försvarsförmåga så menar optimismen att det är ingen fara på taket, och vem skulle vilja anfalla oss som är så snälla och vänliga. Den riktigt pessimistiskt lagde tror istället att undergången är nära och att det redan är försent att försöka göra något. Vare sig att åter bygga upp försvarsförmågan eller söka samarbete för att därmed kunna få hjälp om olyckan är framme.

Som du kanske anar, så strävar jag personligen mot att försöka använda mig av både optimism och pessimism i mitt liv. För mig är orden måttlighet och balans ledstjärnor som jag ständigt försöker följa när jag navigerar på livets hav. Jag försöker använda mig av pessimismens öppna ögon för de svårigheter som faktiskt finns, men försöker samtidigt gå medelvägen mellan att förminska och förstora de svårigheter jag möter. Vidare försöker jag vara öppen för att med god planering, målinriktat arbete och med rätt resurser kan mycket åstadkommas och målet kan nås, även om det nästan såg omöjligt ut från början. Som kristen har jag ju också ett äss i rockärmen, då jag räknar med att vi människor alltid har möjligheten att vända oss till vår Herre och be om hjälp, och för honom är ingenting omöjligt!

Ofta ses Optimism som det bättre valet och framställs inte sällan som ett ideal, men hur är det egentligen? Är det alltid det rätta och det bästa att se optimistiskt på det som ligger framför? Är det bara fördelar med optimism och är det bara nackdelar med pessimism?

Låt oss börja med optimismen. Som jag ser det finns både ett och annat som kan vara fördelaktigt med att se optimistiskt på framtiden och på olika utmaningar vi möter. Ett optimistiskt förhållningssätt kan ge hopp och tillförsikt inför svårigheter vi möter. Det kan också inspirera till aktivitet och ge energi till att ta tag i problemet. Det kan ju faktiskt gå bra trots allt.

Men myntet har faktiskt en baksida. Det finns nämligen en risk att optimismen kan leda till att svårigheter och risker underskattas och förminskas, samtidigt som de egna förmågorna och resurserna överskattas. Här kan vi möjligen hitta både ett och två exempel från både vår egen personliga historia och erfarenhet, samt från samhället i stort. Här kan det finnas exempel både i närtid och i historien. Ett sammanhang som jag anser att man kan applicera de här tankarna på är Sveriges försvarspolitik och försvarsförmåga de senaste 15-20 åren. Här menar jag att optimismen fått fritt spelrum och riskerna har kraftigt tonats ner, medan de egna resurserna kraftigt har överskattats. Optimismen har också varit blocköverskridande.

Nå, hur ser då ut med pessimismen? Ja, den är ju på sätt och vis optimismens spegelbild, så därmed är den inte så värst hoppingivande och kan i svåra fall vara direkt förlamande på initiativ och handlingskraft. Det är ju liksom inte lönt att ens försöka, då det ju aldrig går ändå. Pessimisten löper också risken att förstora svårigheter och problem. De blir ju därmed större och värre än vad de i verkligheten är.

Finns det då inget positivt att säga om det pessimistiska förhållningssättet? Jo, det tror jag visst att det gör. Pessimismens paradgren är att faktiskt se problemen och svårigheterna, samt att inte förminska eller negligera dem. Problemen är problem, och de kommer sannolikt inte att lösa sig bara för att vi hoppas på det bästa och säger att det ordnar sig nog.

Applicerat på vår svenska försvarsförmåga så menar optimismen att det är ingen fara på taket, och vem skulle vilja anfalla oss som är så snälla och vänliga. Den riktigt pessimistiskt lagde tror istället att undergången är nära och att det redan är försent att försöka göra något. Vare sig att åter bygga upp försvarsförmågan eller söka samarbete för att därmed kunna få hjälp om olyckan är framme.

Som du kanske anar, så strävar jag personligen mot att försöka använda mig av både optimism och pessimism i mitt liv. För mig är orden måttlighet och balans ledstjärnor som jag ständigt försöker följa när jag navigerar på livets hav. Jag försöker använda mig av pessimismens öppna ögon för de svårigheter som faktiskt finns, men försöker samtidigt gå medelvägen mellan att förminska och förstora de svårigheter jag möter. Vidare försöker jag vara öppen för att med god planering, målinriktat arbete och med rätt resurser kan mycket åstadkommas och målet kan nås, även om det nästan såg omöjligt ut från början. Som kristen har jag ju också ett äss i rockärmen, då jag räknar med att vi människor alltid har möjligheten att vända oss till vår Herre och be om hjälp, och för honom är ingenting omöjligt!