2016-01-30 06:00

2016-01-30 06:00

Tänd ljus!

KRÖNIKA

När jag var nyinflyttad i Karlskoga fick jag redan första vintern lära mig något viktigt om ljus.

Det var att den 28 januari – den dag Karl har namnsdag – då har det blivit så pass ljust att man kan cykla hem från Bofors utan att behöva ha cykellyset på. Det har gått drygt en månad från vintersolståndet. Och det märks! Vi är på väg mot ljusare tider. Att vi lägger märke till detta, måste bero på att det är viktigt för oss. Ljuset som kommer tillbaka. Själv har jag mina märkesdagar på liknande sätt. Eftersom jag busspendlar blir det väldigt tydligt när det går att sitta och läsa på väg till och från jobbet utan att behöva tända lampan. Då börjar det verkligen bli vår!

Ljuset är viktigt för oss. I mörker skulle vi inte kunna överleva. Vi behöver ljuset – både det yttre, vanliga ljuset och det vi kan ge varandra genom uppmuntran och omsorg.

Den söndag vi firar på söndag har med ljus att göra på ett särskilt sätt. Den heter Kyndelsmässodagen och har fått sitt namn av att man förr i världen välsignade dom ljus som skulle användas i kyrkan under året just den dagen. Ordet kyndel är ett gammalt ord för ljus. Men när jag tänker på vad den här söndagen handlar om, så tänker jag också på en annan sorts ljus. Den mest centrala bibeltexten just för Kyndelsmässodagen handlar om möten mellan människor. Och möten handlar bland annat om hur vi ser på varandra - med vilken blick. Symeon och Hanna – två gamla människor – med all den erfarenhet av livet som man då har, möter den liten, nästan nyfödd person. I det mötet tänds ett nytt ljus för Symeon och Hanna. Det är Jesus dom möter. Och dom ser och förstår vem han är och vad han så småningom ska göra. Jag vill tro att det var något alldeles särskilt i de blickarna, med vilka som ser på varandra. Ett ljus i Jesu blick som gav ett nytt ljus i livet för Symeon och Hanna. Och det ljuset behöll dom inte för sig själva. Dom berättade om mötet – om att den man så länge längtat efter nu hade kommit. Att det var Jesus. Han som senare skulle säga om sig själv: Jag är världen ljus. Vi blir påminda om vad det kan betyda att se på varandra med ljus i blicken.

När Bo Setterlind i en av sina dikter skriver om att tänka ljus, då tror jag att han syftar på ljus på i en yttre och inre mening. Att tända ljus som lyser både i världen och som lyser i oss människor

Låt inte mörkret hindar dig att söka ljuset. Och när du funnit det låt andra se, pröva och övertyga sig. Vill du att ljus ska leva, tänd då hos andra samma längtan. Tänd frimodigheten ljus i rädslans mörker, tänd rättens ljus i korruptionens möreker, tänd frihetens ljus i ofrihetens mörker, tänd Trons ljus i förnekelsens mörker, tänd Hoppets ljus i förtvivlans mörker, tänd Kärlekens ljus i dödens mörker. Tänd ljus!

Det var att den 28 januari – den dag Karl har namnsdag – då har det blivit så pass ljust att man kan cykla hem från Bofors utan att behöva ha cykellyset på. Det har gått drygt en månad från vintersolståndet. Och det märks! Vi är på väg mot ljusare tider. Att vi lägger märke till detta, måste bero på att det är viktigt för oss. Ljuset som kommer tillbaka. Själv har jag mina märkesdagar på liknande sätt. Eftersom jag busspendlar blir det väldigt tydligt när det går att sitta och läsa på väg till och från jobbet utan att behöva tända lampan. Då börjar det verkligen bli vår!

Ljuset är viktigt för oss. I mörker skulle vi inte kunna överleva. Vi behöver ljuset – både det yttre, vanliga ljuset och det vi kan ge varandra genom uppmuntran och omsorg.

Den söndag vi firar på söndag har med ljus att göra på ett särskilt sätt. Den heter Kyndelsmässodagen och har fått sitt namn av att man förr i världen välsignade dom ljus som skulle användas i kyrkan under året just den dagen. Ordet kyndel är ett gammalt ord för ljus. Men när jag tänker på vad den här söndagen handlar om, så tänker jag också på en annan sorts ljus. Den mest centrala bibeltexten just för Kyndelsmässodagen handlar om möten mellan människor. Och möten handlar bland annat om hur vi ser på varandra - med vilken blick. Symeon och Hanna – två gamla människor – med all den erfarenhet av livet som man då har, möter den liten, nästan nyfödd person. I det mötet tänds ett nytt ljus för Symeon och Hanna. Det är Jesus dom möter. Och dom ser och förstår vem han är och vad han så småningom ska göra. Jag vill tro att det var något alldeles särskilt i de blickarna, med vilka som ser på varandra. Ett ljus i Jesu blick som gav ett nytt ljus i livet för Symeon och Hanna. Och det ljuset behöll dom inte för sig själva. Dom berättade om mötet – om att den man så länge längtat efter nu hade kommit. Att det var Jesus. Han som senare skulle säga om sig själv: Jag är världen ljus. Vi blir påminda om vad det kan betyda att se på varandra med ljus i blicken.

När Bo Setterlind i en av sina dikter skriver om att tänka ljus, då tror jag att han syftar på ljus på i en yttre och inre mening. Att tända ljus som lyser både i världen och som lyser i oss människor

Låt inte mörkret hindar dig att söka ljuset. Och när du funnit det låt andra se, pröva och övertyga sig. Vill du att ljus ska leva, tänd då hos andra samma längtan. Tänd frimodigheten ljus i rädslans mörker, tänd rättens ljus i korruptionens möreker, tänd frihetens ljus i ofrihetens mörker, tänd Trons ljus i förnekelsens mörker, tänd Hoppets ljus i förtvivlans mörker, tänd Kärlekens ljus i dödens mörker. Tänd ljus!

  • Karin Skott