2016-01-10 13:18

2016-01-10 14:49

Renodlad tänkare

ÅSA KARLSTRÖM

Hej! Mitt namn är Åsa Karlström. Jag kommer att vara er krönikör vid några tillfällen. Vid min respektabla ålder av 50 år så finns det så många tankar och fundeluringar, som berör min brinnande hjärna, ja jag säger så för min hjärna går nog på högvarv för det mesta. Och ja, jag är nog en renodlad tänkare.

Proffessor Baltazar i all ära, men jag funderar, och funderar ja till och med sju resor värre än han, men jag har inte en lika fin maskin som han har, som i ett vips kastar ur sig en lösning på alla livets gåtor och funderingar. Nåväl, nytt år väntar och med det, många förhoppningar om att nu jäklar ska det ske förändringar. Jo det var just det, förändring? Jag funderar ofta över vår ständiga strävan efter en ”optimala lyckan” men vad är den optimala lyckan egentligen?? Nu för tiden verkar det som om den mer och mer verkar handla om att jämföra varandras lycka i materiella ting. Denna kapplöpning börjar tyvärr numera allt längre ner i åldrarna, det kan jag uppleva som oroväckande. Barn tar efter sina föräldrar. Jag menar nu inte att barn inte ska få det bästa, men jag har hört så många familjer där barnen knappt vill gå till skolan om man inte har det senaste modet, och varför vill dom inte det? Jo för barn jämför ”status”, även om vi inte tror att det är så ”viktigt” för barn. För mig känns det mer som att en optimal status för ett barn borde vara att få mer tillgång till sina föräldrar. Att ”det var bättre förr”, är ett välkänt citat. Men jag undrar om inte den ständiga jakten på den ”optimala lyckan” var mer sansad då: Familjetiden värderades mer än önskan om att kunna köpa de senaste statusprylarna. Status för mig var att kunna umgås med mina grabbar, finnas där vid läxläsning och så vidare. Jag hör ofta, vi måste jobba heltid bägge två för att få ekonomin att gå ihop, men ja, då undrar jag, vad har lett till att ekonomin är så ansträngd? Jo ofta beror det på att man kanske vill bo fint, ha en fin bil och ”unna” sig en utlandsresa då och då. Jag har inga synpunkter på hur människor vill ha sina liv, det är upp till var och en, jag reflekterar utifrån mitt synsätt.

Jag har sett på nära håll ett barn hört en konversation likt denna: - Min tur!!!? Du var ju på träning två gånger förra veckan, nu får du var hemma med ”Lisa”

Min tur?? - Jag ska ju på möte ikväll med chefen!! - Ja det ju typiskt, men imorgon får du iallafall var hemma med henne för då ska jag på after work med tjejerna. - Ja, ja, men då får du vara hemma med henne på torsdag, då. Då ska jag på min ”förverkliga-mig-själv” kurs.

Ja hajar ni vad jag menar? Ett barn följer som en tennismatch föräldrarnas konversation om VEM som ”måste offra sig” och vara med henne.

Ska avsluta för denna gång. Ett nytt år står för dörren, och man kan ju ta sig en funderare på vad den ”optimala lyckan” står för i ens eget liv.

Hej! Mitt namn är Åsa Karlström. Jag kommer att vara er krönikör vid några tillfällen. Vid min respektabla ålder av 50 år så finns det så många tankar och fundeluringar, som berör min brinnande hjärna, ja jag säger så för min hjärna går nog på högvarv för det mesta. Och ja, jag är nog en renodlad tänkare.

Proffessor Baltazar i all ära, men jag funderar, och funderar ja till och med sju resor värre än han, men jag har inte en lika fin maskin som han har, som i ett vips kastar ur sig en lösning på alla livets gåtor och funderingar. Nåväl, nytt år väntar och med det, många förhoppningar om att nu jäklar ska det ske förändringar. Jo det var just det, förändring? Jag funderar ofta över vår ständiga strävan efter en ”optimala lyckan” men vad är den optimala lyckan egentligen?? Nu för tiden verkar det som om den mer och mer verkar handla om att jämföra varandras lycka i materiella ting. Denna kapplöpning börjar tyvärr numera allt längre ner i åldrarna, det kan jag uppleva som oroväckande. Barn tar efter sina föräldrar. Jag menar nu inte att barn inte ska få det bästa, men jag har hört så många familjer där barnen knappt vill gå till skolan om man inte har det senaste modet, och varför vill dom inte det? Jo för barn jämför ”status”, även om vi inte tror att det är så ”viktigt” för barn. För mig känns det mer som att en optimal status för ett barn borde vara att få mer tillgång till sina föräldrar. Att ”det var bättre förr”, är ett välkänt citat. Men jag undrar om inte den ständiga jakten på den ”optimala lyckan” var mer sansad då: Familjetiden värderades mer än önskan om att kunna köpa de senaste statusprylarna. Status för mig var att kunna umgås med mina grabbar, finnas där vid läxläsning och så vidare. Jag hör ofta, vi måste jobba heltid bägge två för att få ekonomin att gå ihop, men ja, då undrar jag, vad har lett till att ekonomin är så ansträngd? Jo ofta beror det på att man kanske vill bo fint, ha en fin bil och ”unna” sig en utlandsresa då och då. Jag har inga synpunkter på hur människor vill ha sina liv, det är upp till var och en, jag reflekterar utifrån mitt synsätt.

Jag har sett på nära håll ett barn hört en konversation likt denna: - Min tur!!!? Du var ju på träning två gånger förra veckan, nu får du var hemma med ”Lisa”

Min tur?? - Jag ska ju på möte ikväll med chefen!! - Ja det ju typiskt, men imorgon får du iallafall var hemma med henne för då ska jag på after work med tjejerna. - Ja, ja, men då får du vara hemma med henne på torsdag, då. Då ska jag på min ”förverkliga-mig-själv” kurs.

Ja hajar ni vad jag menar? Ett barn följer som en tennismatch föräldrarnas konversation om VEM som ”måste offra sig” och vara med henne.

Ska avsluta för denna gång. Ett nytt år står för dörren, och man kan ju ta sig en funderare på vad den ”optimala lyckan” står för i ens eget liv.