2017-02-13 06:00

2017-02-13 06:00

Litteraturen bör inte begränsas

Böcker: Kommentar till kåserier om läsning

Några unga människor har i kåserier i tidningen delat med sig om sin syn på läsning. Det är intressant att följa deras resonemang.

De har hävdat att böcker, romaner, ska vara sanna och byggda på verkliga händelser för att vara riktigt läsvärda. Och tidsandan nu verkar vara sådan. Böcker om verkliga, namngivna personer kallas romaner.

Men jag som läst böcker i 70 år måste invända. Litteraturen bör inte begränsas på det sättet. Den verklighet som vi kan veta något om är väldigt kort och lokal. Vi kan inte veta hur sann en bok om Italien (som Elena Ferrantes böcker om Elena och Lila) eller länder i Afrika eller vilka andra länder som helst är. Behöver vi till exempel veta om Anna Karenina faktiskt levde i Ryssland under slutet av 1800-talet? Hur sann eller påhittad är Gösta Berling? Spelar det någon roll? Nej, skulle jag svara, det spelar ingen roll. De här figurerna lever i litteraturen och det räcker.

I alla tider har människor varit roade av berättelser. Så fort det fanns möjlighet och ett skriftspråk blev berättelser nertecknade. Vi har de isländska sagorna till exempel. Nog kan vi anta att Njal och Gunnar på Lidarände fanns i verkligheten, men vi kan inte kontrollera det. Inte gör det dem mindre intressanta. Tänk på Odysseus, en historia som troligen berättades muntligt innan den blev nerskriven. Hur påhittad är den? Den har levt genom seklerna utan att vi vet hur sann den faktiskt är.

Det som författare gör är att samla på sig en uppfattning om hur livet i samtiden ter sig och vilka problem som kan uppstå. Det gör att hen kan förmedla en bild till oss andra om livet, som kan ge oss en större förståelse av vad det är att vara människa. Det kan också ge oss en vidare förståelse för vår egen tid och tala om saker vi inte visste att vi ville få veta. Äldre litteratur visar oss hur det var att leva för länge sedan. Litteratur kan vara förströelse för stunden lika väl som djupt tankeväckande. All litteratur ger oss en större förståelse för språket och ordens betydelse.

Till sist vill jag också kommentera tanken på att man helst ska läsa böcker på originalspråket, inte i översättning. Ja, om det vore så väl. Men vi i en lite äldre genreration har inte samma gedigna kunskaper i engelska som nutidens gymnasister, inte heller vill vi sluta läsa böcker översatta från andra språk: tyska, italienska, ryska, franska, finska ... Listan kan göras lång.

Agneta Lautmann

De har hävdat att böcker, romaner, ska vara sanna och byggda på verkliga händelser för att vara riktigt läsvärda. Och tidsandan nu verkar vara sådan. Böcker om verkliga, namngivna personer kallas romaner.

Men jag som läst böcker i 70 år måste invända. Litteraturen bör inte begränsas på det sättet. Den verklighet som vi kan veta något om är väldigt kort och lokal. Vi kan inte veta hur sann en bok om Italien (som Elena Ferrantes böcker om Elena och Lila) eller länder i Afrika eller vilka andra länder som helst är. Behöver vi till exempel veta om Anna Karenina faktiskt levde i Ryssland under slutet av 1800-talet? Hur sann eller påhittad är Gösta Berling? Spelar det någon roll? Nej, skulle jag svara, det spelar ingen roll. De här figurerna lever i litteraturen och det räcker.

I alla tider har människor varit roade av berättelser. Så fort det fanns möjlighet och ett skriftspråk blev berättelser nertecknade. Vi har de isländska sagorna till exempel. Nog kan vi anta att Njal och Gunnar på Lidarände fanns i verkligheten, men vi kan inte kontrollera det. Inte gör det dem mindre intressanta. Tänk på Odysseus, en historia som troligen berättades muntligt innan den blev nerskriven. Hur påhittad är den? Den har levt genom seklerna utan att vi vet hur sann den faktiskt är.

Det som författare gör är att samla på sig en uppfattning om hur livet i samtiden ter sig och vilka problem som kan uppstå. Det gör att hen kan förmedla en bild till oss andra om livet, som kan ge oss en större förståelse av vad det är att vara människa. Det kan också ge oss en vidare förståelse för vår egen tid och tala om saker vi inte visste att vi ville få veta. Äldre litteratur visar oss hur det var att leva för länge sedan. Litteratur kan vara förströelse för stunden lika väl som djupt tankeväckande. All litteratur ger oss en större förståelse för språket och ordens betydelse.

Till sist vill jag också kommentera tanken på att man helst ska läsa böcker på originalspråket, inte i översättning. Ja, om det vore så väl. Men vi i en lite äldre genreration har inte samma gedigna kunskaper i engelska som nutidens gymnasister, inte heller vill vi sluta läsa böcker översatta från andra språk: tyska, italienska, ryska, franska, finska ... Listan kan göras lång.

Agneta Lautmann

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.