2016-09-22 06:00

2016-09-22 06:00

Kråkan

DAGENS DIKT: A-M Käll

Det går en gammal kråka

på tomten där jag bor.

Hon har en skadad vinge,

min sorg är därför stor.

Hon vandrar fram och åter,

från fönstret jag ser på.

Om jag fick henne hjälpa,

jag skulle bättre må.

Bröd, fågelfrön och annat,

jag strör i hennes spår.

Men hon är rädd och ängslig,

och bort från maten går.

Istället landar skator,

som hoppar glatt omkring.

De länsar allt i matväg,

och lämnar ingenting.

Vad gör man med en kråka,

vars vinge skadad är.

Man hoppas på ett under,

som gör att vingen bär.

Så kråkan från sin grantopp,

åter kan blicka ner.

Sen sväva under molnen.

Jag önskar inget mer.

Det går en gammal kråka

på tomten där jag bor.

Hon har en skadad vinge,

min sorg är därför stor.

Hon vandrar fram och åter,

från fönstret jag ser på.

Om jag fick henne hjälpa,

jag skulle bättre må.

Bröd, fågelfrön och annat,

jag strör i hennes spår.

Men hon är rädd och ängslig,

och bort från maten går.

Istället landar skator,

som hoppar glatt omkring.

De länsar allt i matväg,

och lämnar ingenting.

Vad gör man med en kråka,

vars vinge skadad är.

Man hoppas på ett under,

som gör att vingen bär.

Så kråkan från sin grantopp,

åter kan blicka ner.

Sen sväva under molnen.

Jag önskar inget mer.