2016-06-09 06:00

2016-06-09 06:00

Årslånga köer för hjälp

Utbildning: Får inte rätt hjälp att klara skolan

Många elever med dyslexi står i årslånga köer för att få hjälp, samtidigt som de styrande socialdemokraterna väntar i åratal för att göra något åt problemet. Alliansens förslag om förbättringar har röstats ner av de styrande i (S), (V) och (Mp).

Statistiskt sett finns det i snitt två dyslektiker i varje klass. Få av dem är diagnostiserade och får rätt hjälp. Detta är barn som för varje dag i skolan halkar allt längre efter sina klasskamrater i sina studier. Ibland får de höra att de är lata och dumma. Ofta börjar de efter en tid se sig själva som dumma. Detta är barn som är precis som alla andra barn, men som har en annorlunda läskodning som gör att de inte kan tillgodogöra sig läst text på samma sätt som sina kamrater.

I bästa fall upptäcks problematiken tidigt, av skickliga pedagoger i skolan. Efter kontakt med vårdnadshavarna startar elevhälsoteamet, bestående av skolans sköterska, kurator, läkare, specialpedagog, fritidspedagog, lärare och psykolog, en utredning för att konstaterat att läs och skrivsvårigheterna inte grundar sig i annan problematik. Därefter skickas en remiss till logoped för dyslexiutredning, för att utreda vilken form av dyslexi som föreligger, hur grav problematiken är, samt vilka hjälpmedel som krävs och vilken undervisningsmetod som behövs för att hjälpa den enskilda eleven på bästa sätt.

Problemet är att i Region Örebro Län kommer inte barnet fram till utredningen när remiss skickats. Barnet hamnar istället i årslånga köer, innan barnet får den nödvändiga hjälp den har rätt till och behöver för att kunna tillgodogöra sig skolundervisningen.

Eleven hamnar alltså i kön efter att en omfattande och tidskrävande utredning gjorts av skolans elevhälsoteam. Från den dag problemet uppmärksammas till den dag då dyslexiutredning påbörjas går det nästan undantagslöst flera år i tid. I allt detta finns ett barn som kommer ohjälpligt efter i undervisningen och som ofta får höra att den är lat och dum som inte tar till sig den skrivna litteraturen, samt presterar lågt på nationella prov och annat, vilket kan orsaka att eleven inte kan ta sig vidare till den utbildning den egentligen önskar i form av val av moderna språk, val av skola/gymnasielinje och i förlängningen vidareutbildning/yrkesval. Barnet blir fråntaget sina framtidsdrömmar innan livet nästan hunnit börja.

Skulle vi accepterat detta förfarande med andra utsatta grupper? Skulle vi förvägrat ett synskadat barn glasögon för att kunna se och delta i undervisning? Skulle vi förvägra ett hörselskadat barn hjälpmedel och ge den underkänt när den inte hör undervisningen i klassrummet? Detta är ingen ny problematik, utan ett omfattande problem som funnits under många år. Under perioder genom åren har vårdgarantin fungerat och gett en del familjer möjlighet att få utredningen i Stockholms län (som öppnat upp för privata utredningar och oftast inte har köer alls), men under perioder har inte ens den möjligheten funnits, utan de föräldrar som kunnat har tvingats lägga stora summor pengar på privata utredningar för att deras barn inte ska komma efter flera år i skolan, i väntan på hjälp. Trots att samma föräldrar betalar skatt för att få del av nödvändig vård, som inte finns att få i detta fall. Och vad händer med barnen som inte har föräldrar som orkar/kan driva sina barns fråga? De kommer ohjälpligt efter i undervisningen och får spår för hela livet.

Vi i Alliansen har lyft detta i regionpolitiken flera gånger. I april förra året lyfte Ola Karlsson (M) problemet i Regionfullmäktige och efterlyste åtgärder. I april i år krävde vi att man skulle utreda möjligheterna att införa LOV, dvs möjlighet för logopeder att etablera sig i Örebro för att kunna göra nödvändiga utredningar. (S), (V), (Mp) och (SD) röstade nej. Under tiden kommer fler och fler barn efter i undervisningen och mår allt sämre, i brist på hjälp. Hur många fler elever ska få sin framtid förstörd för att de (S)tyrande i regionen inte gör vad som krävs?

Ola Karlsson (M)

oppositionsråd i Region Örebro Län

Ulrika Björklund (M)

närsjukvårdsberedningen

Många elever med dyslexi står i årslånga köer för att få hjälp, samtidigt som de styrande socialdemokraterna väntar i åratal för att göra något åt problemet. Alliansens förslag om förbättringar har röstats ner av de styrande i (S), (V) och (Mp).

Statistiskt sett finns det i snitt två dyslektiker i varje klass. Få av dem är diagnostiserade och får rätt hjälp. Detta är barn som för varje dag i skolan halkar allt längre efter sina klasskamrater i sina studier. Ibland får de höra att de är lata och dumma. Ofta börjar de efter en tid se sig själva som dumma. Detta är barn som är precis som alla andra barn, men som har en annorlunda läskodning som gör att de inte kan tillgodogöra sig läst text på samma sätt som sina kamrater.

I bästa fall upptäcks problematiken tidigt, av skickliga pedagoger i skolan. Efter kontakt med vårdnadshavarna startar elevhälsoteamet, bestående av skolans sköterska, kurator, läkare, specialpedagog, fritidspedagog, lärare och psykolog, en utredning för att konstaterat att läs och skrivsvårigheterna inte grundar sig i annan problematik. Därefter skickas en remiss till logoped för dyslexiutredning, för att utreda vilken form av dyslexi som föreligger, hur grav problematiken är, samt vilka hjälpmedel som krävs och vilken undervisningsmetod som behövs för att hjälpa den enskilda eleven på bästa sätt.

Problemet är att i Region Örebro Län kommer inte barnet fram till utredningen när remiss skickats. Barnet hamnar istället i årslånga köer, innan barnet får den nödvändiga hjälp den har rätt till och behöver för att kunna tillgodogöra sig skolundervisningen.

Eleven hamnar alltså i kön efter att en omfattande och tidskrävande utredning gjorts av skolans elevhälsoteam. Från den dag problemet uppmärksammas till den dag då dyslexiutredning påbörjas går det nästan undantagslöst flera år i tid. I allt detta finns ett barn som kommer ohjälpligt efter i undervisningen och som ofta får höra att den är lat och dum som inte tar till sig den skrivna litteraturen, samt presterar lågt på nationella prov och annat, vilket kan orsaka att eleven inte kan ta sig vidare till den utbildning den egentligen önskar i form av val av moderna språk, val av skola/gymnasielinje och i förlängningen vidareutbildning/yrkesval. Barnet blir fråntaget sina framtidsdrömmar innan livet nästan hunnit börja.

Skulle vi accepterat detta förfarande med andra utsatta grupper? Skulle vi förvägrat ett synskadat barn glasögon för att kunna se och delta i undervisning? Skulle vi förvägra ett hörselskadat barn hjälpmedel och ge den underkänt när den inte hör undervisningen i klassrummet? Detta är ingen ny problematik, utan ett omfattande problem som funnits under många år. Under perioder genom åren har vårdgarantin fungerat och gett en del familjer möjlighet att få utredningen i Stockholms län (som öppnat upp för privata utredningar och oftast inte har köer alls), men under perioder har inte ens den möjligheten funnits, utan de föräldrar som kunnat har tvingats lägga stora summor pengar på privata utredningar för att deras barn inte ska komma efter flera år i skolan, i väntan på hjälp. Trots att samma föräldrar betalar skatt för att få del av nödvändig vård, som inte finns att få i detta fall. Och vad händer med barnen som inte har föräldrar som orkar/kan driva sina barns fråga? De kommer ohjälpligt efter i undervisningen och får spår för hela livet.

Vi i Alliansen har lyft detta i regionpolitiken flera gånger. I april förra året lyfte Ola Karlsson (M) problemet i Regionfullmäktige och efterlyste åtgärder. I april i år krävde vi att man skulle utreda möjligheterna att införa LOV, dvs möjlighet för logopeder att etablera sig i Örebro för att kunna göra nödvändiga utredningar. (S), (V), (Mp) och (SD) röstade nej. Under tiden kommer fler och fler barn efter i undervisningen och mår allt sämre, i brist på hjälp. Hur många fler elever ska få sin framtid förstörd för att de (S)tyrande i regionen inte gör vad som krävs?

Ola Karlsson (M)

oppositionsråd i Region Örebro Län

Ulrika Björklund (M)

närsjukvårdsberedningen