2016-05-26 06:00

2016-05-26 06:00

Från djur till människa

Livet: Vi svenskar är vilsna inför döden

David Attenboroughs filmer från den rikadjurvärlden upphör aldrig att förvåna oss. Kommentarerna antyder att varje art har anpassat sig, men sanningen är att de individer som inte passat in i omgivningen har dött ut. Den återstående frågan är hur dessa miljoner överflödiga arter har uppstått, med så varierande utseenden och egenskaper. Är det mutationer, eller är det hjärnans svar på individens önskemål om gener för överlevnad? Mänsklighetens utveckling fungerar på samma sätt, med döden som slutligt instrument. Vi har emellertid frivilligt avstått naturens spontana förbättring av det genetiska materialet.

Vi svenskar är lika vilsna inför döden som de egyptiska faraonerna. Tänkande från stenåldern har resulterat i religiös skrift, som försäkrar oss att livet är heligt och måste bestå för evigt. Helt i onödan strävar nu läkarkonsten att förlänga jordelivet, vilket leder till svårasjukdomar, som med fördel kan uppskjutas till evigheten.

Vårdpersonalen trivs naturligtvis bäst med anställningstrygghet, men skulle inte en människa ha rätt att bestämma när man vill avstå vård, liv och lidande? Mot livets slut kan man bli blind, förlora hörsel och talförmåga, och på så sätt hindras meddela att man ger upp. Tycker våra politiker (enfaldiga, men med varmt hjärta) att detta är önskvärt, eller skulle de tillåta varje människa att skriva officiella vårddirektiv med ett klart slut?

Gunnar Bäckström

David Attenboroughs filmer från den rikadjurvärlden upphör aldrig att förvåna oss. Kommentarerna antyder att varje art har anpassat sig, men sanningen är att de individer som inte passat in i omgivningen har dött ut. Den återstående frågan är hur dessa miljoner överflödiga arter har uppstått, med så varierande utseenden och egenskaper. Är det mutationer, eller är det hjärnans svar på individens önskemål om gener för överlevnad? Mänsklighetens utveckling fungerar på samma sätt, med döden som slutligt instrument. Vi har emellertid frivilligt avstått naturens spontana förbättring av det genetiska materialet.

Vi svenskar är lika vilsna inför döden som de egyptiska faraonerna. Tänkande från stenåldern har resulterat i religiös skrift, som försäkrar oss att livet är heligt och måste bestå för evigt. Helt i onödan strävar nu läkarkonsten att förlänga jordelivet, vilket leder till svårasjukdomar, som med fördel kan uppskjutas till evigheten.

Vårdpersonalen trivs naturligtvis bäst med anställningstrygghet, men skulle inte en människa ha rätt att bestämma när man vill avstå vård, liv och lidande? Mot livets slut kan man bli blind, förlora hörsel och talförmåga, och på så sätt hindras meddela att man ger upp. Tycker våra politiker (enfaldiga, men med varmt hjärta) att detta är önskvärt, eller skulle de tillåta varje människa att skriva officiella vårddirektiv med ett klart slut?

Gunnar Bäckström