2016-02-06 06:00

2016-02-06 06:00

Gör det bättre för äldre

KARLSKOGA: Undrande kommunal invånare

Under senare tid har situationen för åldringsvård och tillsyn varit uppe i ett antal olika sammanhang.

Det har publicerats otaliga exempel på missförhållanden av sådan karaktär att jag, som är en hel vanlig icke-politisk medborgare, bleknar och mår illa.

Hur i hela friden kan de olika sociala biståndshandläggare vara så oförstående och sakna sunt förnuft?

Av någon outgrundlig anledning har devisen ”hem till varje pris” blivit den gyllene regel efter vilken de flesta sociala myndigheter (biståndshandläggare) arbetar. ”Hem till varje pris” påstås vara vad alla äldre vill. Det stämmer förstås när den äldre kan klara sin livssituation på egen hand. Men det kommer en dag då detta inte går längre och det är dags att få till ett annat boende.

Det är vid denna tidpunkt i livssituationen för den äldre som den stora vinsten före kommunen/samhället kommer till sin rätt. ”Hem till varje pris” innebär och har inneburit att kommunens ansvar, omfattning och kostnader för åldringsvården begränsas högst påtaglig.

Istället har kommunen ”anställt” anförvanter, bekanta och släktingar som gratis medarbetare (?) och som får ta hela ansvaret. Det är ju fantastiskt –många härliga kommunala skattekronor är sparade och kommunen slipper ta ansvar!

Halleluja så bra !

Att få möjligheter till placering på ett äldreboende har saboterats under ett antal år genom att denna boendeform för äldre ansetts obehövligt eller åtminstone synts vara ett kraftigt minskat behov av, just tack vare arbetsmodellen ”hem till varje pris”.

Kriterierna för att få tillgång till särskilt boende har också skärpts. För att vara tillräcklig dålig för att få komma till åtnjutande av denna placering har också glidit iväg. Att du inte kan klara av att hantera ett larm är t.ex. inte skäl nog.

Det har ju också visat sig att många kommuner inte fullföljer sina lagliga skyldigheter att tilldela äldre särskilt boende när det behovet uppstår. Det finns åtskilliga exempel där kommuner nekat sina äldre särskilt boende men där den äldre behövt gå vidare och överklaga kommunens/biståndshandläggarens beslut och också fått rätt!

Det vi skall och måste komma ihåg är att hela den här utvecklingen har varit och är politiskt styrd av de kommunala politiker som vi valt. Hur tar de sitt ansvar till den uppkomna situationen? Det krassa svaret är att det gör de inte!

Men det finns en potentiell lösning har jag lärt mig. I vår kommun, Karlskoga, liksom i ett stort antal andra kommuner, så finns numer upprättade boenden med full service i form av mat, sängar och aktiviteter och med personal 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. Dessutom kan denna kapacitet byggas ut med kort varsel. Det har staten/regeringen lovat att stötta genom utbetalning av statliga medel.

Så när kommer våra äldre i åtnjutande av denna fantastiska nytillkomna resursuppbyggnad? Frågan ställs naturligtvis till våra lokala politiker som har hand om området social service, åldringsvård och åldringsboende.

Kan jag hoppas på ett svar och/eller kommentar från er?

Det har publicerats otaliga exempel på missförhållanden av sådan karaktär att jag, som är en hel vanlig icke-politisk medborgare, bleknar och mår illa.

Hur i hela friden kan de olika sociala biståndshandläggare vara så oförstående och sakna sunt förnuft?

Av någon outgrundlig anledning har devisen ”hem till varje pris” blivit den gyllene regel efter vilken de flesta sociala myndigheter (biståndshandläggare) arbetar. ”Hem till varje pris” påstås vara vad alla äldre vill. Det stämmer förstås när den äldre kan klara sin livssituation på egen hand. Men det kommer en dag då detta inte går längre och det är dags att få till ett annat boende.

Det är vid denna tidpunkt i livssituationen för den äldre som den stora vinsten före kommunen/samhället kommer till sin rätt. ”Hem till varje pris” innebär och har inneburit att kommunens ansvar, omfattning och kostnader för åldringsvården begränsas högst påtaglig.

Istället har kommunen ”anställt” anförvanter, bekanta och släktingar som gratis medarbetare (?) och som får ta hela ansvaret. Det är ju fantastiskt –många härliga kommunala skattekronor är sparade och kommunen slipper ta ansvar!

Halleluja så bra !

Att få möjligheter till placering på ett äldreboende har saboterats under ett antal år genom att denna boendeform för äldre ansetts obehövligt eller åtminstone synts vara ett kraftigt minskat behov av, just tack vare arbetsmodellen ”hem till varje pris”.

Kriterierna för att få tillgång till särskilt boende har också skärpts. För att vara tillräcklig dålig för att få komma till åtnjutande av denna placering har också glidit iväg. Att du inte kan klara av att hantera ett larm är t.ex. inte skäl nog.

Det har ju också visat sig att många kommuner inte fullföljer sina lagliga skyldigheter att tilldela äldre särskilt boende när det behovet uppstår. Det finns åtskilliga exempel där kommuner nekat sina äldre särskilt boende men där den äldre behövt gå vidare och överklaga kommunens/biståndshandläggarens beslut och också fått rätt!

Det vi skall och måste komma ihåg är att hela den här utvecklingen har varit och är politiskt styrd av de kommunala politiker som vi valt. Hur tar de sitt ansvar till den uppkomna situationen? Det krassa svaret är att det gör de inte!

Men det finns en potentiell lösning har jag lärt mig. I vår kommun, Karlskoga, liksom i ett stort antal andra kommuner, så finns numer upprättade boenden med full service i form av mat, sängar och aktiviteter och med personal 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. Dessutom kan denna kapacitet byggas ut med kort varsel. Det har staten/regeringen lovat att stötta genom utbetalning av statliga medel.

Så när kommer våra äldre i åtnjutande av denna fantastiska nytillkomna resursuppbyggnad? Frågan ställs naturligtvis till våra lokala politiker som har hand om området social service, åldringsvård och åldringsboende.

Kan jag hoppas på ett svar och/eller kommentar från er?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.