2016-01-27 06:00

2016-01-27 10:00

Jag vågar kanske inte skaffa fler barn

AVDELNING Q: Stäng inte BB i Karlskoga

I hela mitt liv har jag varit livrädd för att föda barn och sagt att jag aldrig kommer skaffa några biologiska barn, just på grund av min förlossningsrädsla.

För ett år sedan hade jag ganska nyligen fått reda på att jag och Joakim väntade vårt första barn. Men det var inte enbart en enorm glädje över att vara gravid, jag var samtidigt livrädd över förlossningen. Under hela graviditeten kände jag en enorm rädsla för att föda och varje besök hos barnmorskan bestod av ångest och tårfyllda ögon. Ju mer magen växte, desto större blev rädslan.

Eftersom jag bor i Värmland fick jag åka till Karlstad för samtal med barnmorskor som är utbildade i just förlossningsrädsla, det hjälpte inte det minsta. De visade runt mig på förlossningen och när jag frågade vad som händer efteråt blev ångesten och rädslan ännu större. Vi skulle inte ens få ligga kvar, vi skulle få välja mellan att åka hem efter sex timmar eller bo på patienthotellet. Som livrädd förstagångsföderska kändes det som att välja mellan pest eller kolera. Jag kände ingen trygghet överhuvudtaget, det enda jag kände var att de ville bli av med mig och min bebis så snabbt som möjligt. Jag visste där och då att vi skulle åka till Karlskoga den dagen vår bebis bestämde sig för att komma ut.

Att åka till förlossningen i Karlskoga är ett av de bästa besluten jag tagit i hela mitt liv. Tack vare den underbara personalen och det fantastiska mottagandet och omhändertagandet kunde jag föda vår älskade Melker och känna ett lugn istället för ångest. Och det känns faktiskt fantastiskt skönt att minnas förlossningen som något bra istället för som en stor ångestfylld bubbla.

När jag läser att politikerna vill stänga ner avdelning Q i Karlskoga under tio veckor sommartid blir jag däremot fruktansvärt ångestfylld. Vad är det för människor som sitter och lägger de här förslagen? Har de någonsin varit med under en förlossning? Har de förstått att det är ett av de största ögonblicken i en förälders liv? Har de förstått att det är något man vill se tillbaka på med glädje. Man vill inte känna att man var en del av en bebisfabrik, en fabrik där man får stå på kö och snabbt kastas iväg när bebisen är född.

Det här är inget annat än bedrövligt. Det här får mig att känna att jag kanske inte vågar skaffa några syskon till Melker. Jag vill nämligen även i framtiden känna mig lugn och trygg under förlossningen. Jag vill inte känna mig stressad och rädd för att det inte finns tillräckligt med personal som kan stötta och hjälpa till.

Vad är nästa steg? Ska vi föda hemma i badkaret?

Jag vill tacka all underbar personal på avdelning Q i Karlskoga för det fantastiska arbete ni gör och jag hoppas verkligen att politikerna tänker om. Man kan inte fortsätta att dra in inom vården hur mycket som helst. Det måste finnas andra sätt att spara pengar. Mitt tips är att se över vad alla som sitter i landstingshuset egentligen gör om dagarna. En annan variant skulle kunna vara att se över politikernas lönebesked.

Jessica

För ett år sedan hade jag ganska nyligen fått reda på att jag och Joakim väntade vårt första barn. Men det var inte enbart en enorm glädje över att vara gravid, jag var samtidigt livrädd över förlossningen. Under hela graviditeten kände jag en enorm rädsla för att föda och varje besök hos barnmorskan bestod av ångest och tårfyllda ögon. Ju mer magen växte, desto större blev rädslan.

Eftersom jag bor i Värmland fick jag åka till Karlstad för samtal med barnmorskor som är utbildade i just förlossningsrädsla, det hjälpte inte det minsta. De visade runt mig på förlossningen och när jag frågade vad som händer efteråt blev ångesten och rädslan ännu större. Vi skulle inte ens få ligga kvar, vi skulle få välja mellan att åka hem efter sex timmar eller bo på patienthotellet. Som livrädd förstagångsföderska kändes det som att välja mellan pest eller kolera. Jag kände ingen trygghet överhuvudtaget, det enda jag kände var att de ville bli av med mig och min bebis så snabbt som möjligt. Jag visste där och då att vi skulle åka till Karlskoga den dagen vår bebis bestämde sig för att komma ut.

Att åka till förlossningen i Karlskoga är ett av de bästa besluten jag tagit i hela mitt liv. Tack vare den underbara personalen och det fantastiska mottagandet och omhändertagandet kunde jag föda vår älskade Melker och känna ett lugn istället för ångest. Och det känns faktiskt fantastiskt skönt att minnas förlossningen som något bra istället för som en stor ångestfylld bubbla.

När jag läser att politikerna vill stänga ner avdelning Q i Karlskoga under tio veckor sommartid blir jag däremot fruktansvärt ångestfylld. Vad är det för människor som sitter och lägger de här förslagen? Har de någonsin varit med under en förlossning? Har de förstått att det är ett av de största ögonblicken i en förälders liv? Har de förstått att det är något man vill se tillbaka på med glädje. Man vill inte känna att man var en del av en bebisfabrik, en fabrik där man får stå på kö och snabbt kastas iväg när bebisen är född.

Det här är inget annat än bedrövligt. Det här får mig att känna att jag kanske inte vågar skaffa några syskon till Melker. Jag vill nämligen även i framtiden känna mig lugn och trygg under förlossningen. Jag vill inte känna mig stressad och rädd för att det inte finns tillräckligt med personal som kan stötta och hjälpa till.

Vad är nästa steg? Ska vi föda hemma i badkaret?

Jag vill tacka all underbar personal på avdelning Q i Karlskoga för det fantastiska arbete ni gör och jag hoppas verkligen att politikerna tänker om. Man kan inte fortsätta att dra in inom vården hur mycket som helst. Det måste finnas andra sätt att spara pengar. Mitt tips är att se över vad alla som sitter i landstingshuset egentligen gör om dagarna. En annan variant skulle kunna vara att se över politikernas lönebesked.

Jessica