En snudd på femstjärnig eftermiddag
Astrid Hööks första kalaskabaré
;)
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
;)
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
;)
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
;)
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
;)
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
;)
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
;)
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
Och eftersom bussen var fullsatt kan man anta att Edith Oldenburg har rätt. Det är också så Peter Flack, Monica Forsberg och övriga som ligger bakom satsningen på att spela revy på eftermiddagen för daglediga resonerat. Men eftersom inramningen är enklare och alla storslagna dansnummer i Hjalmarrevyerna är borttagna har man valt att kalla det kabaré.
– Vi vill försöka underhålla daglediga och de sex första föreställningarna av Kafferepet med Astrids kalaskabaré har vi på Parkteatern där vi känner oss hemma, säger Peter Flack och tillägger att det kan bli fler föreställningar och att man kan tänka sig turnera med kabarén och även spela på kvällstid.
– Men framför allt ska den spelas på dagtid, påpekar han.
Kafferepet är ett koncept som inleds med ett antal musikfrågor. Ett förstapris och tio andrapris delas ut i slutet på kabarén.
– Det är tillåtet att googla för att få fram svaren, säger Peter Flack och hinner knappt ställa första frågan innan Astrid Höök från Västra Vingåker bryter in och undrar varför Flack står där och tramsar.
Musikfrågor
Den här gången är det nio frågor om musik och flertalet har kopplingar till fyrtio-, femtio- och sextiotalen med namn som Lasse Lönndahl, Gunnar Wiklund, Carli Tornehave, Frankie Laine, Charles Aznavour, Tosse Bark, Leppe Sundevall, Inger Berggren, Britt Damberg, Gilbert Bécaud, Glenn Miller, Tommy Dorsey och låtar som Sweet Georgia Brown och Miss Annabelle Lee i svarsalternativen. Fotbollslåten med Georg ”Åby” Ericson och landslaget från 1974 är nog färskast.
När frågesporten är avklarad ska Astrid Höök ta över men när ridån går upp är hon förstås inte på plats. Men hon dyker upp och blir smått överraskad av att hitta Monica Forsberg på scenen. Håller du på än, det var väl du som underhöll på fyrtiotalet eller var det din yngre syster undrar Astrid som blivit ett av Marie Kühlers återkommande paradnummer.
Vinprovning
Och sen rullar det på i bra tempo och med ett knippe riktigt bra sketcher. Vinprovningen där Peter Kjellström föreställer Bengt Frithiofsson och Peter Flack gör en oemotståndlig Carl Jan Granqvist är en liten pärla där ett par småsnuskiga antydningar stoppats in. Amanda Flack beklagar sig som 21-åring över begynnande åldersnoja eftersom hon ännu inte fått vare sig guldbaggar eller grammisar. Det borde vara en självklarhet att få det utan att behöva anstränga sig det minsta. Det är väl inte för mycket begärt. Och det är till och med så jävligt att hon får betala själv när hon åker limousine. Stackars ungdomar och unga vuxna.
Tidsmarkörer
Detta med åldersskillnader och synen på tillvaron återkommer senare när Peter och Amanda Flack talar om då och nu. Flack den äldre minns sin uppväxttid när han gick i skolan på lördagar som också var radiodag, det fanns inte tv och familjen fick dela på en telefon som till och med satt fast i väggen med en sladd.
Monica Forsberg sjunger en sång som tar upp företeelser från femtiotalet och räknar upp tidsmarkörer som pepitarutigt, röka Ritz, lyssna på Bill Haley, se Ria Wägner i tv och Snoddas i folkparken.
Eländesskildring
Däremellan finns tre nummer som alla skulle platsa i vilken Hjalmarrevy som helst. Den putande blondinen som vill ha mannen värderad av Antikrundans Knut Knutsson följs av Billiga Nisses lågprisflyg som driver hejdlöst med avgiftsraseriet inom billigt flyg och sen kvartetten som sjunger om flydda tider till spröda cittraklanger. Denna eländesskildring av hur det var att växa upp i den lilla bruna stugan där de lekt som barn får 1800-talets skillingtryck att framstå som ljusa sommarminnen. Ett medley med Thore Skogman-sånger, Hjalmar själv med fräckis och småvasst bildspel och en final där alldeles för många generationer med namnet Höök ramlar in på scenen fullbordar denna snudd på femstjärniga eftermiddag.
– Jag tyckte det var oerhört kul med Carl Jan som nummer ett, säger Edith Oldenburg och tillägger att hon även tyckte mycket om den trevliga tillbakablicken.
– Jag tycker de är jätteduktiga, inflikar Irene Alestig.
