Vem slog ihjäl huggormarna?
DEGERFORS: Gav sig på lokal attraktion som funnits här i många år
;)
Liksom tidigare år har två huggormar legat på en sten intill grusvägen mot Gräsholmstorp, Ängebäck, vilket många lagt märke till på sina promenader och cykelturer. Huggormarna, en helsvart och en mönstrad, har blivit något av en lokal attraktion och människor har till och med kört dit i bil för att stanna och fotografera ormarna.
Men nu är det slut. Någon har slagit ihjäl huggormarna, vilket fått många att reagera. Inte minst Eija Kinnunen, som bor alldeles i närheten av stenen ormarna huserat vid.
Otäck upptäckt
– Jag såg från fönstret att skatorna hoppade runt stenen på torsdagskvällen, men jag tänkte att ormarna nog hade lämnat någon sork eller dylikt som skatorna tog, berättar Eija Kinnunen och fortsätter:
– Men sen gick jag ut med hunden och såg vad som hade hänt. Båda ormarna låg döda på stenen och jag blev så arg! En granne som kom förbi lyft lite på den ena och den hade inget huvud.
På fredagsmorgonen då Eija gick och tittade var ormarna borta från stenen, endast lite slamsor fanns där så sannolikt har skatorna ätit upp dem.
– Ormarna har funnits här i så många år och jag är själv rädd för orm, jag skulle inte vilja ha dem för nära, men de där låg bara där och var aldrig ens ute på grusvägen.
– Barnen lekte här då de var små och det har aldrig hänt något och dessutom var det så många som stannade till och tittade på dem, fotograferade dem. Ormarna hörde liksom till den här platsen, de var en lokal attraktion som man mitt i vintern kunde få frågor om från andra, berättar Kinnunen.
Väckte reaktioner
Eija Kinnunen är inte ensam om att reagera efter det att någon nu slagit ihjäl ormarna. Redaktionen har redan fått insändare om det och medan vi står intill stenen och pratar med Eija Kinnunen kommer flera personer förbi och pratar om ormarna och reagerar på att de inte finns kvar.
– Huggormen är ju fridlyst så jag förstår inte vem som vågade göra det för här är ganska öppet och synligt. Här bor folk runt om och kommunpersonal jobbade med att laga en vägtrumma härute.
Straffbart
– Det är faktiskt straffbart att ha ihjäl såväl dem som andra kräl- och groddjur sedan år 2000, säger Kinnunen som överväger att polisanmäla det inträffade.
Brott mot artskyddsförordningen kan innebära en straffpåföljd med böter alternativt fängelse upp till två år.
– Den ena ormen var ganska tjock för ett tag sen, men jag vet ju inte om det berodde på att den nyss hade käkat en sork eller nåt. Men jag hoppas att huggormarna hann få ungar, som kan ta vid deras plats på stenen. För de skadade ingen så länge de fick ligga där intill varann i solgasset, som de gjort i så många år.
Huggormarna i Ängebäck tycks vara unika på det sätt att de levde tillsammans. Efter parningen på våren skiljs hanar och honor åt. Inte heller lever ormarna tillsammans med sina ungar, utan dessa får klara sig själv direkt efter födseln under sensommaren. Huggormen föder levande ungar medan snoken lägger ägg, i båda fallen några månader efter parningen.
Däremot kan ormar övervintra tillsammans, om det är ont om övervintringsplatser.
Huggormen kan, liksom snoken, simma och dem kan även klättra i träd. Däremot är det en myt att den föder sina ungar hängande i en trädgren för att själv inte bli biten. Huggormen kan däremot krypa över låga buskage eller grenar för att på så vis få hjälp att klämma ut ungarna.
Ormungarna är heller inte giftigare än de vuxna
Om huggormen får leva i fred kan den bli minst 20 år gammal.
Sedan år 2000 är alla grod- och kräldjur i Sverige fridlysta. Straffen för brott mot de aktuella bestämmelserna i miljöbalken, artskyddsförordningen, är böter eller fängelse i högst två år. För grovt artskyddsbrott döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Det finns 3 000 ormarter i världen, indelade på cirka 16 familjer där snokfamiljen med cirka 2 200 arter är den största. I Sverige finns tre ormarter: Huggorm, snok och hasselsnok.
Kopparormen är ingen orm, utan en benlös ödla.
Källa: SLU, Naturvårdsverket och Naturhistoriska riksmuseet.
