"Drömmar har en förmåga att aldrig bli av"
Karlskoga: Dalaknuten gäller för Tomas Englund
Han återvänder till det gamla sättet att bygga hus, nämligen knuttimring enligt en gammal beprövad metod från Dalarna.
;)
Foto: Roger Gleisner [Förstora]
;)
Foto: Roger Gleisner [Förstora]
;)
Foto: Roger Gleisner [Förstora]
;)
Foto: Roger Gleisner [Förstora]
;)
Foto: Roger Gleisner [Förstora]
;)
Foto: Roger Gleisner [Förstora]
;)
Foto: Roger Gleisner [Förstora]
Jag möter upp Tomas Englund vid Finnebäck strax bortanför Storängsudden där han håller till med sitt husprojekt. När jag kliver ur bilen kan jag inte annat än imponeras av alla grova raka stockar som prydligt ligger uppradade i olika högar. Tomas, som för dagen håller på med att såga upp timmer, passar på att ta en paus för att berätta om sitt husprojekt.
Ingen dröm.
Tomas säger på en gång att detta inte är någon dröm han haft utan något han planerat sedan länge.
– Drömmar har en förmåga att aldrig bli av, men när man planerar något så blir det verklighet, är Tomas bestämda åsikt. Han berättar att han alltid varit intresserad att snickra och arbeta i trä, som han för övrigt tycker är ett otroligt material. Han tycker om att jobba med händerna och anmälde sig till en kurs i knuttimring. Där lärde han sig göra den så kallade Dalaknuten, en genomtänkt beprövad variant som han bestämt sig att använda till sitt hus. Tomas visar upp en modell som han tillverkade under kursen där man kan se hur konstruktionen ser ut och fungerar.
Hög kvalité på virket
En viktig del i bygget är valet av virke. För att resultatet ska bli bra så måste kvaliteten på virket vara hög. Snabbväxande trädsorter passar inte här utan det måste vara tätt mellan årsringarna och bra kärnvirke, förklarar Tomas. Alltså träd som har stått länge och fått växa till sig i lugn och ro.
När det gäller timmer så mäter man alltid i tum och stommen till Tomas bygge kommer att vara 8 tum, vilket är cirka 20 cm. Det vanliga är att man bygger i 6 tum, men genom att välja en grövre stomme så behöver man inte tilläggsisolera, enligt Tomas. Man sparar då in ett moment i husbygget.
Närproducerat viktigt.
Det är mycket som fallit på plats för att bygget skulle bli av. En tomt vid Storängsudden var en förutsättning, men också att de träd som stod på tomten kunde användas till huset. När han dessutom fick möjlighet att köpa lite mer träd från området så var det ett stort plus, och det märks att den här biten är viktigt för Tomas.
– Det är miljömässigt bra och kan inte bli mer närproducerat. Det känns bra. Sågbänken han använder har han köpt och traktorn med lastaren har han hyrt av en trevlig bonde, som Tomas uttrycker det.
Flyttar in i lada
Det krävs en del planering, som sagt, och bygget är uppdelat i flera moment. Första momentet, där han redan kommit en bit på väg, innehåller att hitta en lämplig tomt, skaffa virke, hitta en plats att vara på, såga upp timret och sedan låta det ligga och torka. När virket sedan är torrt ska det finsågas innan det är dags för nästa moment, själva knuttimringen av husstommen. Till hösten flyttar Tomas in i ladan alldeles bredvid och det är där han kommer att timra upp huset.
– Ja, det är inte riktigt klart där inne än men ladan är perfekt för ändamålet, säger Tomas samtidigt som han visar mig runt i ladan. Ett getingbo under en golvplanka vid ingången gör att jag får lite bråttom ut.
Projektet väcker uppmärksamhet i området och det är många som stannar och ställer frågor.
– Intresset för gamla hantverk har ökat och det är roligt att prata med alla som stannar, berättar Tomas. Många säger att de kommer att följa bygget.
Ingen tidsplan
När jag frågar om en tidsplan så ler Tomas och säger
– Jag har ingen tidsplan utan det får ta den tid det tar. Jag kommer att jobba med huset hela sommaren och jag har så roligt varje dag. Känslan att göra något med trä, att bygga ett hus från grunden är otrolig. Att få göra precis som jag vill i den takt jag bestämmer utan att stressa, är mycket värt.
Tomas visar mig några rader ur en bok om knuttimring av Jan-Ove Jansson, som han tycker förklarar en hel del om hantverket. ”Till en början får man rita många streck och fundera inför varje nytt moment, men när man timrat en tid blir strecken färre, yxhuggen och sågsnitten mer exakta och tanken kan sväva fritt. Kunskapen hamnar i händerna”
Att det här är något som Tomas brinner för går inte att ta miste på och vi kommer att återvända till ladan vid Finnebäck när det är dags att börja med moment två, nämligen bygget av stommen.
