2017-09-09 06:00

2017-09-09 06:00

Vännerna frös till is av rädsla

KARLSKOGA: På jakt efter svamp slutade med björnmöte i skogen mot Mörkviken

Gabriel Bergström och en kompis mötte en björn i skogen upp mot Mörkviken från Linnebäck räknat när de gett sig ut för att plocka svamp.
– Björnen låg i ett buskage ett par meter från oss och morrade för att sedan lufsa i väg, säger Gabriel Bergström fortfarande lite omskakad.

Det var en av de sista dagarna i augusti som Gabriel Bergström och hans kompis bestämde sig för att ge sig ut i skogen för att plocka svamp. Förutom svamp fick de också vara med om något som är få förunnat. De stötte i hop med en björn.

Kom till en bäck

– Vi kom in där i skogen och gick där och plockade och kom till en bäck som var svår att ta sig över, berättar Gabriel Bergström. Väl över så gick vi längs bäcken och plötsligt hittade vi en stor bajshög som vi inte visste vad det var. Vi googlade på olika och kom sedan fram till att det var björnbajs. Vi kände på den och den var varm, så vi förstod att den var ganska färsk. Det fanns bär i bajset, men inget hår.

Kom till en glänta

Killarna gick vidare och kom så fram till en glänta i skogen och det var där det hände.

– Vi kom ut i gläntan och såg att det var spår där i gräset och plötsligt hörde vi något som morrade väldigt ljudligt, säger Gabriel Bergström. Det var bara ett par meter ifrån oss och då såg jag hur björnen som låg i buskaget klev upp och lufsade i väg från oss.

Frös till is

Man brukar prata om björnfrossa och det var det som inträffade för Gabriel och hans kompis.

– Vi frös till is av morrandet och att se hur björnen lufsade i väg, säger Gabriel Bergström fortfarande lite skakig när han berättar för tidningen. Det var en jätteobehaglig känsla vi fick och när vi drog oss tillbaka vände vi oss om hela tiden för att se att björnen inte var efter oss. Vi hade ögon i nacken kan man säga. Finns det något som heter björnfrossa hade vi det och jag tror inte jag ska ut i skogen mer nu.

Minne för livet

– Jag är ingen skogsmänniska, utan jag hängde bara på min kompis som ville ut, säger Gabriel Bergström. Vi var i skogen upp mot Mörkviken någon kilometer in när det inträffade. Min kompis tog upp en grov käpp och skulle hjälpa mig om björnen skulle attackera, men som tur var markerade den bara med att morra och sedan lufsade den i väg. Det blir i alla fall ett minne som jag inte glömmer så länge jag lever.

Den skandinaviska brunbjörnen är till sin natur mycket skygg för människan. Utrustad med skarp hörsel och ett gott luktsinne beger sig en björn i de flesta fall bort från en plats där det finns människor. Vill man försäkra sig om att inte överraska en björn, ska man enligt länsstyrelsen bara prata lite högre, eller kanske sjunga en stump när man vandrar efter skogsstigen

Det var en av de sista dagarna i augusti som Gabriel Bergström och hans kompis bestämde sig för att ge sig ut i skogen för att plocka svamp. Förutom svamp fick de också vara med om något som är få förunnat. De stötte i hop med en björn.

Kom till en bäck

– Vi kom in där i skogen och gick där och plockade och kom till en bäck som var svår att ta sig över, berättar Gabriel Bergström. Väl över så gick vi längs bäcken och plötsligt hittade vi en stor bajshög som vi inte visste vad det var. Vi googlade på olika och kom sedan fram till att det var björnbajs. Vi kände på den och den var varm, så vi förstod att den var ganska färsk. Det fanns bär i bajset, men inget hår.

Kom till en glänta

Killarna gick vidare och kom så fram till en glänta i skogen och det var där det hände.

– Vi kom ut i gläntan och såg att det var spår där i gräset och plötsligt hörde vi något som morrade väldigt ljudligt, säger Gabriel Bergström. Det var bara ett par meter ifrån oss och då såg jag hur björnen som låg i buskaget klev upp och lufsade i väg från oss.

Frös till is

Man brukar prata om björnfrossa och det var det som inträffade för Gabriel och hans kompis.

– Vi frös till is av morrandet och att se hur björnen lufsade i väg, säger Gabriel Bergström fortfarande lite skakig när han berättar för tidningen. Det var en jätteobehaglig känsla vi fick och när vi drog oss tillbaka vände vi oss om hela tiden för att se att björnen inte var efter oss. Vi hade ögon i nacken kan man säga. Finns det något som heter björnfrossa hade vi det och jag tror inte jag ska ut i skogen mer nu.

Minne för livet

– Jag är ingen skogsmänniska, utan jag hängde bara på min kompis som ville ut, säger Gabriel Bergström. Vi var i skogen upp mot Mörkviken någon kilometer in när det inträffade. Min kompis tog upp en grov käpp och skulle hjälpa mig om björnen skulle attackera, men som tur var markerade den bara med att morra och sedan lufsade den i väg. Det blir i alla fall ett minne som jag inte glömmer så länge jag lever.

Den skandinaviska brunbjörnen är till sin natur mycket skygg för människan. Utrustad med skarp hörsel och ett gott luktsinne beger sig en björn i de flesta fall bort från en plats där det finns människor. Vill man försäkra sig om att inte överraska en björn, ska man enligt länsstyrelsen bara prata lite högre, eller kanske sjunga en stump när man vandrar efter skogsstigen