2017-09-09 06:00

2017-09-13 17:41

Buddha – den första feministen, klasskämpen och miljöaktivisten

KRÖNIKA: Björn Reimers

Ibland händer det att jag får frågor hur det kommer sig att jag är buddhist. Nu vet jag inte om jag är buddhist, för hur blir man egentligen det? Mig veterligen finns det inget inträde i buddhismen likt ett dop, en konfirmation eller liknande. Men det är riktigt att den buddhistiska filosofin har varit och är en ledstång i mitt liv. Den passar mig eftersom det inte finns någon gud med makt, ingen som kan straffa mig eller ta på sig mina synder och ge mig förlåtelse. I den mån jag skadat någon får jag stå för det själv. Förlåtelse kan jag bara få av den jag åsamkat smärta. Buddhismens klokskap hjälper mig att hålla sinnet öppet. Sedan är det upp till mig själv.

Många anser att buddhismen bär fram ett negativt budskap då man har hakat upp sig på några ledord som exempelvis lidande. Men det är en tragisk missuppfattning eftersom det ju handlar om precis motsatsen. Med kunskap och träning via bland annat meditation ger buddhismen insikt i hur man undviker lidandet och kan leva harmoniskt genom att undfly de stora rotorsakerna till just lidande. Girighet, hat och okunskap.


Det tilltalar mig även att Buddha kanske var den förste feministen, klasskämpen och miljöaktivisten, vilket också genomsyrar hans lära. Ska man tro de gamla texterna och läsa de munkregler som finns så framkommer att Buddha var i flera hänseenden mycket före sin tid. Buddha avskaffade det dåtida så strikt gällande kastväsendet i de församlingar han skapade. Kastväsendet var hårt styrt i lagar i dåvarande Indien för 2 600 år sedan. Men Buddha likställde alla människors värde oavsett socialt ursprung. Han skapade också nunneordnar och likställde kvinnor med män på ett sätt som var unikt i dåtida Indien där kvinnor hade ett obefintligt värde.

Buddha insåg också redan då vikten av att vara rädd om naturen vilket skrevs in i de regler som nunnor och munkar hade och fortfarande har att följa. Grundläggande inom buddhismen är att allt levande hänger ihop. Hela universum och det som existerar inom är sammanlänkat och beroende av varandra. Människan är bara en liten del av det stora sammanhanget, inte herre över alltsamman som vi västerlänningar tror och lever efter. För buddhister är jorden verkligen vår moder, inte bara en resurs som människor kan bruka och förbruka efter eget gottfinnande.


Ett sätt att rädda och försvara naturen är att ge den en talan. I norra Indien har en domstol nyligen beslutat att göra floderna Gagnes och Yamuna till juridiska personer så att de kan försvara sig i domstol. Också Himalayas floder djungler, glaciärer, källor och vattenfall är skyddade av samma principer. På Nya Zeeland har Maoriernas heliga flod Whanganui också blivit en juridisk person. Allt för att kunna rädda den från människans godtycke. Ecuador har inskrivit i sin konstitution att Moder Jord har rätt att existera och upprätthålla sina vitala funktioner och cykler.

I västvärlden står girighet och okunskap i vägen för liknande beslut. Här ser vi naturen som vår resurs att ösa ur utan respekt. Jag är övertygad om att vi inom ganska snar tid måste tänka om och se vår omvärld med andra ögon. Kanske lite ur ett buddhistiskt perspektiv. Det skulle inte skada. Tvärtom.

Ibland händer det att jag får frågor hur det kommer sig att jag är buddhist. Nu vet jag inte om jag är buddhist, för hur blir man egentligen det? Mig veterligen finns det inget inträde i buddhismen likt ett dop, en konfirmation eller liknande. Men det är riktigt att den buddhistiska filosofin har varit och är en ledstång i mitt liv. Den passar mig eftersom det inte finns någon gud med makt, ingen som kan straffa mig eller ta på sig mina synder och ge mig förlåtelse. I den mån jag skadat någon får jag stå för det själv. Förlåtelse kan jag bara få av den jag åsamkat smärta. Buddhismens klokskap hjälper mig att hålla sinnet öppet. Sedan är det upp till mig själv.

Många anser att buddhismen bär fram ett negativt budskap då man har hakat upp sig på några ledord som exempelvis lidande. Men det är en tragisk missuppfattning eftersom det ju handlar om precis motsatsen. Med kunskap och träning via bland annat meditation ger buddhismen insikt i hur man undviker lidandet och kan leva harmoniskt genom att undfly de stora rotorsakerna till just lidande. Girighet, hat och okunskap.


Det tilltalar mig även att Buddha kanske var den förste feministen, klasskämpen och miljöaktivisten, vilket också genomsyrar hans lära. Ska man tro de gamla texterna och läsa de munkregler som finns så framkommer att Buddha var i flera hänseenden mycket före sin tid. Buddha avskaffade det dåtida så strikt gällande kastväsendet i de församlingar han skapade. Kastväsendet var hårt styrt i lagar i dåvarande Indien för 2 600 år sedan. Men Buddha likställde alla människors värde oavsett socialt ursprung. Han skapade också nunneordnar och likställde kvinnor med män på ett sätt som var unikt i dåtida Indien där kvinnor hade ett obefintligt värde.

Buddha insåg också redan då vikten av att vara rädd om naturen vilket skrevs in i de regler som nunnor och munkar hade och fortfarande har att följa. Grundläggande inom buddhismen är att allt levande hänger ihop. Hela universum och det som existerar inom är sammanlänkat och beroende av varandra. Människan är bara en liten del av det stora sammanhanget, inte herre över alltsamman som vi västerlänningar tror och lever efter. För buddhister är jorden verkligen vår moder, inte bara en resurs som människor kan bruka och förbruka efter eget gottfinnande.


Ett sätt att rädda och försvara naturen är att ge den en talan. I norra Indien har en domstol nyligen beslutat att göra floderna Gagnes och Yamuna till juridiska personer så att de kan försvara sig i domstol. Också Himalayas floder djungler, glaciärer, källor och vattenfall är skyddade av samma principer. På Nya Zeeland har Maoriernas heliga flod Whanganui också blivit en juridisk person. Allt för att kunna rädda den från människans godtycke. Ecuador har inskrivit i sin konstitution att Moder Jord har rätt att existera och upprätthålla sina vitala funktioner och cykler.

I västvärlden står girighet och okunskap i vägen för liknande beslut. Här ser vi naturen som vår resurs att ösa ur utan respekt. Jag är övertygad om att vi inom ganska snar tid måste tänka om och se vår omvärld med andra ögon. Kanske lite ur ett buddhistiskt perspektiv. Det skulle inte skada. Tvärtom.

  • Björn Reimers