2017-09-06 06:00

2017-09-06 09:36

Från plåtarbetare till limousine

KARLSKOGA: Kalle Karlsson har kört limousine i 20 år.

Kalle Karlsson, eller Limo-Kalle har jobbat 50 år inom Bofors och företagen som blev dess efterföljare. De senaste 20 åren har han kört limousine. Detta uppdrag har gett honom namnet Limo-Kalle.

Kalle Karlsson var 15 år då han började på Bofors industriskola 1967. Inte trodde han då att han 50 år senare skulle vara kvar inom samma företag.

– Efter skolan började jag direkt på plåtverkstaden. Det var så det var på den tiden. Man slutade skolan och började direkt på Bofors. Min pappa sa att börja på Bofors för där har du jobb livet ut. Jag började nog när företaget var som störst. Bofors hade då 10 000 anställda med Björkborn och Kilsta.

Plåtverkstaden

Han sitter och tänker tillbaka på vilka det var som började samtidigt som honom.

– Vad jag kommer ihåg så är det inga som är kvar i det som en gång kallades Bofors.

Kalle blev kvar på plåtverkstaden i sex år.

– Men jag trivdes inte så där jättebra och samtidigt blev det ett vaktmästarjobb på Bofors hotell ledigt så jag sökte det. På den tiden var vaktmästarjobbet ett skiftjobb. Vi var två som jobbade och då ingick det att serva disponenten uppe i disponentvillan.

På den tiden fick inga utomstående gå in på hotellet.

– Hotellet var helt stängt och det var bara företagets gäster som fick komma in.

1996 blev en vändpunkt på två sätt för Kalle Karlsson. Först blev han uppsagd från jobbet på Bofors hotell.

– Det var ju lite speciellt att bli uppsagd. Men innan jag hann gå hem pensionerades han som var limousinechaufför och jag blev erbjuden att ta över hans jobb.

Ett stort B

Utanför hotellet står limousinen. På håll syns ett emblem med ett stort B vid grillen på bilen.

– Nej, det är inte B som i Bofors. Bilens märke är Binz och de ägs av Mercedes, säger han och skrattar.

Först gjordes en grundlig säkerhetskontroll på honom. Att bli limousinechaufför på Bofors var inte som ett vanligt chaufförjobb.

– Jag fick gå säkerhetskurser för Audi, Volvo och Mercedes. Det är samma utbildning som Säpo har för deras chaufförer. Man lär sig använda bilen som vapen, att ta sig ur trängda situationer och kunna första hjälpen om man är först till en olycka. Men som tur är har jag aldrig varit med om någon incident.

Kalle är motorintresserad sedan barnsben så att bli chaufför blev ett drömjobb.

– Jag träffar mycket trevligt folk och jag får köra mycket. Älskar det här jobbet.

Minst två gånger i veckan är han till Arlanda och släpper av, eller hämtar folk.

– Jag kan nog varenda grop i vägen, säger han och skrattar.

Inte som förr

Jobbet är inte riktigt som förut.

– Förr visste man oftast vart man skulle och när. I dag vet jag knappt vad jag gör nästa timme. De kan ringa och fem minuter senare är jag på väg till Stockholm. Det är tur att jag har en snäll och förstående familj. Det är inte ett sju till fyrajobb direkt.

Han har haft många chefer, höga militärer eller andra högt uppsatta personer i bilen. Han vet mycket om vilka affärer som är på gång och därför har han tystnadsplikt.

– Jag kör gästerna när affären görs upp och kör dem när affären är klar så man har hört ett och annat. Men sådant pratar jag aldrig om.

Den ena resan är inte den andra likt.

– Många vill prata av sig. Det kan handla om allt mellan himmel och gjord. En del är trötta efter resan och somnar direkt i bilen. Men japaner är lite speciella. De frågar om allt.

Formel-1

En gång i början av 2000-talet fick han åka på formel-1 tävling i Holland.

– Det var ett gäng Boforschefer som skulle ner, så då skjutsade jag ner dem och så fick jag se på tävlingen.

En del har med sig egna livvakter som åker med i bilen.

– Ibland är Säpo inblandat och då har de en person i bilen. Men det är inte ofta.

En gång ringde de klockan nio på kvällen och sa att jag skulle till Paris.

– Det var då det stora askmolnet från Island täckte norra Europa. Några chefer vill hem direkt så det vara bara att köra ner.

Nu fyller han 65 år, ska han lägga chaufförsjobbet på hyllan?

– Nej, det har jag inte tänkt. Jag kör så länge jag är frisk och de vill ha mig kvar, säger han och skrattar.

Kalle Karlsson var 15 år då han började på Bofors industriskola 1967. Inte trodde han då att han 50 år senare skulle vara kvar inom samma företag.

– Efter skolan började jag direkt på plåtverkstaden. Det var så det var på den tiden. Man slutade skolan och började direkt på Bofors. Min pappa sa att börja på Bofors för där har du jobb livet ut. Jag började nog när företaget var som störst. Bofors hade då 10 000 anställda med Björkborn och Kilsta.

Plåtverkstaden

Han sitter och tänker tillbaka på vilka det var som började samtidigt som honom.

– Vad jag kommer ihåg så är det inga som är kvar i det som en gång kallades Bofors.

Kalle blev kvar på plåtverkstaden i sex år.

– Men jag trivdes inte så där jättebra och samtidigt blev det ett vaktmästarjobb på Bofors hotell ledigt så jag sökte det. På den tiden var vaktmästarjobbet ett skiftjobb. Vi var två som jobbade och då ingick det att serva disponenten uppe i disponentvillan.

På den tiden fick inga utomstående gå in på hotellet.

– Hotellet var helt stängt och det var bara företagets gäster som fick komma in.

1996 blev en vändpunkt på två sätt för Kalle Karlsson. Först blev han uppsagd från jobbet på Bofors hotell.

– Det var ju lite speciellt att bli uppsagd. Men innan jag hann gå hem pensionerades han som var limousinechaufför och jag blev erbjuden att ta över hans jobb.

Ett stort B

Utanför hotellet står limousinen. På håll syns ett emblem med ett stort B vid grillen på bilen.

– Nej, det är inte B som i Bofors. Bilens märke är Binz och de ägs av Mercedes, säger han och skrattar.

Först gjordes en grundlig säkerhetskontroll på honom. Att bli limousinechaufför på Bofors var inte som ett vanligt chaufförjobb.

– Jag fick gå säkerhetskurser för Audi, Volvo och Mercedes. Det är samma utbildning som Säpo har för deras chaufförer. Man lär sig använda bilen som vapen, att ta sig ur trängda situationer och kunna första hjälpen om man är först till en olycka. Men som tur är har jag aldrig varit med om någon incident.

Kalle är motorintresserad sedan barnsben så att bli chaufför blev ett drömjobb.

– Jag träffar mycket trevligt folk och jag får köra mycket. Älskar det här jobbet.

Minst två gånger i veckan är han till Arlanda och släpper av, eller hämtar folk.

– Jag kan nog varenda grop i vägen, säger han och skrattar.

Inte som förr

Jobbet är inte riktigt som förut.

– Förr visste man oftast vart man skulle och när. I dag vet jag knappt vad jag gör nästa timme. De kan ringa och fem minuter senare är jag på väg till Stockholm. Det är tur att jag har en snäll och förstående familj. Det är inte ett sju till fyrajobb direkt.

Han har haft många chefer, höga militärer eller andra högt uppsatta personer i bilen. Han vet mycket om vilka affärer som är på gång och därför har han tystnadsplikt.

– Jag kör gästerna när affären görs upp och kör dem när affären är klar så man har hört ett och annat. Men sådant pratar jag aldrig om.

Den ena resan är inte den andra likt.

– Många vill prata av sig. Det kan handla om allt mellan himmel och gjord. En del är trötta efter resan och somnar direkt i bilen. Men japaner är lite speciella. De frågar om allt.

Formel-1

En gång i början av 2000-talet fick han åka på formel-1 tävling i Holland.

– Det var ett gäng Boforschefer som skulle ner, så då skjutsade jag ner dem och så fick jag se på tävlingen.

En del har med sig egna livvakter som åker med i bilen.

– Ibland är Säpo inblandat och då har de en person i bilen. Men det är inte ofta.

En gång ringde de klockan nio på kvällen och sa att jag skulle till Paris.

– Det var då det stora askmolnet från Island täckte norra Europa. Några chefer vill hem direkt så det vara bara att köra ner.

Nu fyller han 65 år, ska han lägga chaufförsjobbet på hyllan?

– Nej, det har jag inte tänkt. Jag kör så länge jag är frisk och de vill ha mig kvar, säger han och skrattar.

  • Anders Persson