2017-08-04 06:00

2017-08-04 06:00

Åke Jansson fixade riktig solskenshistoria

DEGERFORS: Naturskyddsföreningens rehabiliteringsavdelning hjälper åtta moderlösa igelkottsungar

Åtta moderlösa igelkottsungar har Åke Fôggelåke Jansson och hustrun Ingrid i en låda i pannrummet. Så har det varit sedan början på juni när en dam på Blockstenvägen i Karlskoga ringde och sa att hon hittat de små liven på sin gräsmatta.

Det är matdags för åtta igelkottsungar när tidningen gör ett besök hemma hos Åke och Ingrid Jansson i Degerfors. Åke kommer bärande på en plastlåda från pannrummet och släpper ut telningarna i en pallkrage där de strax ska serveras lunch. En lunch som består av kattmat, ost, mjölk, köttfärssås, ägg, broccolipaj och wienerbröd.

Ringde en kväll

– Det var en dam från Karlskoga som ringde en kväll och jag åkte in och hämtade de här små liven som då var nio till antalet, säger Åke Jansson. Sedan blev mycket arbete från fem på morgonen när det skulle har första målet mat för dagen. De var så små då att vi fick ge dem jummen mjölk med spruta och bara lite i taget så att de hann svälja. Så höll vi på i drygt två veckor var tredje timma innan det kunde börja äta lite fast föda. Det var några som undrade om vi börjat med småbarn igen!

Grisiga

– Från början var de kladdiga av mjölk och avföring, så jag fick bada dem i en balja och tvätta dem under magen, berättar Åke. Att vi har dem i pannrummet beror på att det är väldigt viktigt att igelkottsungar har det varmt och dessa urtidsdjur behöver värme den första tiden för att efter sex veckor vänja sig vid normal sommarvärme.

Pallkrage

Nu behöver de inte vara i pannrummet hela dagarna, utan får komma ut och känna på gräset i pallkragen där Åke har snickrat i hop små bås där igelkottsungarna kan sticka in huvudet och äta. Vissa delar av maten lägger han ut i gräset och de tar sig fram och äter lite av varje. De är tillgivna och låter sig gärna klias under nosen. De klättrar gärna upp i handen också.

Igelkottsdagis

– Det här med pallkrage är som ett igelkottsdagis och ett bra sätt att skola ut dem på, förklarar Åke Jansson. Här får de vara några timmar. Kottarna vill sova tryggt, så i dagiset ordnas en hörna med ris och trasor där de kan krypa in och sova. Och det gör de när de har blivit mätta. De kommer att bli kvar här minst ett par månader till innan de kan placeras ut i naturen och klara sig själva.

Sju gram per dag

Åke och Ingrid har full kontroll på de åtta urtidsdjuren och de vägs varje dag för att veta att allt står rätt till.

– Det var nio igelkottsungar från början, men en klarade inte av att äta och ökade inte in vikt och sedan dog den, säger Åke Jansson. De som är kvar nu äter bra och ökar sju gram per dag. Om man tar upp dem och tittar på magarna så ser man att de har ett bra hull och är välmående. Nu väger de runt 200 gram.

Två månader

Om ett par månader är det dags att släppa ut igelkottarna i det fria, men än har inte Åke riktigt klart för sig var de ska släppas.

– Jag vill inte släppa ut dem här hemma då järnvägen går förbi här, utan det får bli på andra platser, säger Åke Jansson. Det blir väl ett par stycken uppe i Ängebäck och ett par i Strömtorp. Sedan får vi se.

Vädjar

Åke jansson vädjar till alla som har en robotgräsklippare att stänga av dem i skymningen. Det händer att igelkottsungar skadas allvarligt av de vassa knivarna.

– Igelkottar flyr inte faran, utan rullar i hop sig, säger Åke Jansson.

Åke har även hand om en uggleunge som Janne Lund Karlskoga kommuns viltansvarig lämnade in. Uggleungen hade flugit emot något och skadat ena ögat. Den är nu på bättringsvägen och äter bra och kan öppna båda ögonen.

Det är matdags för åtta igelkottsungar när tidningen gör ett besök hemma hos Åke och Ingrid Jansson i Degerfors. Åke kommer bärande på en plastlåda från pannrummet och släpper ut telningarna i en pallkrage där de strax ska serveras lunch. En lunch som består av kattmat, ost, mjölk, köttfärssås, ägg, broccolipaj och wienerbröd.

Ringde en kväll

– Det var en dam från Karlskoga som ringde en kväll och jag åkte in och hämtade de här små liven som då var nio till antalet, säger Åke Jansson. Sedan blev mycket arbete från fem på morgonen när det skulle har första målet mat för dagen. De var så små då att vi fick ge dem jummen mjölk med spruta och bara lite i taget så att de hann svälja. Så höll vi på i drygt två veckor var tredje timma innan det kunde börja äta lite fast föda. Det var några som undrade om vi börjat med småbarn igen!

Grisiga

– Från början var de kladdiga av mjölk och avföring, så jag fick bada dem i en balja och tvätta dem under magen, berättar Åke. Att vi har dem i pannrummet beror på att det är väldigt viktigt att igelkottsungar har det varmt och dessa urtidsdjur behöver värme den första tiden för att efter sex veckor vänja sig vid normal sommarvärme.

Pallkrage

Nu behöver de inte vara i pannrummet hela dagarna, utan får komma ut och känna på gräset i pallkragen där Åke har snickrat i hop små bås där igelkottsungarna kan sticka in huvudet och äta. Vissa delar av maten lägger han ut i gräset och de tar sig fram och äter lite av varje. De är tillgivna och låter sig gärna klias under nosen. De klättrar gärna upp i handen också.

Igelkottsdagis

– Det här med pallkrage är som ett igelkottsdagis och ett bra sätt att skola ut dem på, förklarar Åke Jansson. Här får de vara några timmar. Kottarna vill sova tryggt, så i dagiset ordnas en hörna med ris och trasor där de kan krypa in och sova. Och det gör de när de har blivit mätta. De kommer att bli kvar här minst ett par månader till innan de kan placeras ut i naturen och klara sig själva.

Sju gram per dag

Åke och Ingrid har full kontroll på de åtta urtidsdjuren och de vägs varje dag för att veta att allt står rätt till.

– Det var nio igelkottsungar från början, men en klarade inte av att äta och ökade inte in vikt och sedan dog den, säger Åke Jansson. De som är kvar nu äter bra och ökar sju gram per dag. Om man tar upp dem och tittar på magarna så ser man att de har ett bra hull och är välmående. Nu väger de runt 200 gram.

Två månader

Om ett par månader är det dags att släppa ut igelkottarna i det fria, men än har inte Åke riktigt klart för sig var de ska släppas.

– Jag vill inte släppa ut dem här hemma då järnvägen går förbi här, utan det får bli på andra platser, säger Åke Jansson. Det blir väl ett par stycken uppe i Ängebäck och ett par i Strömtorp. Sedan får vi se.

Vädjar

Åke jansson vädjar till alla som har en robotgräsklippare att stänga av dem i skymningen. Det händer att igelkottsungar skadas allvarligt av de vassa knivarna.

– Igelkottar flyr inte faran, utan rullar i hop sig, säger Åke Jansson.

Åke har även hand om en uggleunge som Janne Lund Karlskoga kommuns viltansvarig lämnade in. Uggleungen hade flugit emot något och skadat ena ögat. Den är nu på bättringsvägen och äter bra och kan öppna båda ögonen.