2017-06-10 06:00

2017-06-10 06:00

Kaker å mjölk – sista måltiden

LÖRDAGSTANKE: Torbjörn Karlsson

Finns det något mera rofyllt än en kaffepaus i en gammal syrenberså?

I goda vänners lag och med svarthättor och flugsnappare som försöker att överrösta varandra.

Maxmysigt helt enkelt... och så fortsätter det tills friden störs av ett dovt mullrande. När ett gigantiskt exemplar av familjen bålgeting samlar sig för inflygning mot kakfatet.

Jag, och resten av min familj, vet ju att den gigantiska insekten är den fredligaste av alla gul- och svartrandiga flygfän.

Men, det hade våra samlade gäster ingen aning om.

Ty, den allmänna uppfattningen om den 25 till 35 millimeter stora bålgetingen är att den är ett fruktansvärt rovdjur, som med glädje ägnar sig åt att attackera människor.

-Joeda, så ä dä allt. Ett enda stick uttå en tocken där bålgeting kan ta live å ett barn. Å dä går inte ôt mer än tre stick för å skicke e vôxen människe te´evigheta.

En rekti arbetshäst däremot, han står rycken för sju stick, men se'n ä dä slut på den kraken ôg.

Det var och är i viss mån den allmänna uppfattningen om bålgetingar så inte var det väl så värst konstigt att kalabalik utbröt i syrenbersån. Stolar vältes, kaffekoppar slogs ut och efter bara ett par sekunder var den randiga giganten intrasslad i en lockig frisyr.

Men, efter en stunds ruskande lösgjordes inkräktaren från sitt fågnstnät och landade tungt på kakfatet.

Några tankar på hämnd verkade monstret inte ha utan lade direkt hela sin energi på en syltgrotta. Han, eller hon, lät sig villigt fotograferas men efter en tids mumsande blev det tydligen för torrt i strupen på Vespan, som arten heter på latin.

Vespan visade tydligt sitt intresse för mjölkkannan och efter det att plastfolien vikts åt sidan kröp Bålisen ner och släckte törsten med gräddmjölk.

Då kunde man helt klart se getingens fem ögon – två avancerade och tre enkla – totalt igen-geggade med ko-produkten och när så småningom ''musa va mätt'' kröp Bålgetingen upp på snipkanten för att tvätta sig efter maten.

Beredd på att tacka för sig, snurrade Vespan i gång vingarna men det enda som hände var att skapelsen störtdök rätt ner i bordet.

Efter en så där 5 – 10 försök fick vi se att den randiga bakkroppen bara hängde på en lös tråd och efter några sekunder var insekten delad i två delar.

Vad göra? Ja, nå't annat än att slå ihjäl Vespan återstod inte men visst är det märkligt i alla fall.

En livsfarlig bålgeting, vars enda ärende var att dela sin sista stund på jorden med oss.

Och att få en sista måltid bestående av ''kaker å mjölk''.

-Ôm dä finns viser som handler ôm bålgetinger vet ja inte. Men i môra ska dä – ätter ett års ôppehôll - sjunges viser i Dalkarlsberg igen

 

-Så, har du visor min vän, sjung dem nu.

För nu är tiden som visor ska sjungas.

Och den som ska sjunga är du.

För se'n är det kanske för sent min vän.

Så synd om sånger som aldrig blir sjungna.

Så tala inte mer om visor med mig.

Nej, låt visorna tala för dig!

 

-Jo ja tog litte hjälp av Bengt Ahlfors så här på slute´. Men har du inge anne för dej i môra så ses vi i Dalkarlsberg. Å skulle dä dyke ôpp en å aen bålgeting så ta det bara lugnt. Han, eller hon, är troligen bara ute efter lite dôppa å mjölk. Å litte vis-sjunging.

 

I goda vänners lag och med svarthättor och flugsnappare som försöker att överrösta varandra.

Maxmysigt helt enkelt... och så fortsätter det tills friden störs av ett dovt mullrande. När ett gigantiskt exemplar av familjen bålgeting samlar sig för inflygning mot kakfatet.

Jag, och resten av min familj, vet ju att den gigantiska insekten är den fredligaste av alla gul- och svartrandiga flygfän.

Men, det hade våra samlade gäster ingen aning om.

Ty, den allmänna uppfattningen om den 25 till 35 millimeter stora bålgetingen är att den är ett fruktansvärt rovdjur, som med glädje ägnar sig åt att attackera människor.

-Joeda, så ä dä allt. Ett enda stick uttå en tocken där bålgeting kan ta live å ett barn. Å dä går inte ôt mer än tre stick för å skicke e vôxen människe te´evigheta.

En rekti arbetshäst däremot, han står rycken för sju stick, men se'n ä dä slut på den kraken ôg.

Det var och är i viss mån den allmänna uppfattningen om bålgetingar så inte var det väl så värst konstigt att kalabalik utbröt i syrenbersån. Stolar vältes, kaffekoppar slogs ut och efter bara ett par sekunder var den randiga giganten intrasslad i en lockig frisyr.

Men, efter en stunds ruskande lösgjordes inkräktaren från sitt fågnstnät och landade tungt på kakfatet.

Några tankar på hämnd verkade monstret inte ha utan lade direkt hela sin energi på en syltgrotta. Han, eller hon, lät sig villigt fotograferas men efter en tids mumsande blev det tydligen för torrt i strupen på Vespan, som arten heter på latin.

Vespan visade tydligt sitt intresse för mjölkkannan och efter det att plastfolien vikts åt sidan kröp Bålisen ner och släckte törsten med gräddmjölk.

Då kunde man helt klart se getingens fem ögon – två avancerade och tre enkla – totalt igen-geggade med ko-produkten och när så småningom ''musa va mätt'' kröp Bålgetingen upp på snipkanten för att tvätta sig efter maten.

Beredd på att tacka för sig, snurrade Vespan i gång vingarna men det enda som hände var att skapelsen störtdök rätt ner i bordet.

Efter en så där 5 – 10 försök fick vi se att den randiga bakkroppen bara hängde på en lös tråd och efter några sekunder var insekten delad i två delar.

Vad göra? Ja, nå't annat än att slå ihjäl Vespan återstod inte men visst är det märkligt i alla fall.

En livsfarlig bålgeting, vars enda ärende var att dela sin sista stund på jorden med oss.

Och att få en sista måltid bestående av ''kaker å mjölk''.

-Ôm dä finns viser som handler ôm bålgetinger vet ja inte. Men i môra ska dä – ätter ett års ôppehôll - sjunges viser i Dalkarlsberg igen

 

-Så, har du visor min vän, sjung dem nu.

För nu är tiden som visor ska sjungas.

Och den som ska sjunga är du.

För se'n är det kanske för sent min vän.

Så synd om sånger som aldrig blir sjungna.

Så tala inte mer om visor med mig.

Nej, låt visorna tala för dig!

 

-Jo ja tog litte hjälp av Bengt Ahlfors så här på slute´. Men har du inge anne för dej i môra så ses vi i Dalkarlsberg. Å skulle dä dyke ôpp en å aen bålgeting så ta det bara lugnt. Han, eller hon, är troligen bara ute efter lite dôppa å mjölk. Å litte vis-sjunging.