2017-03-18 06:00

2017-03-18 06:00

Det som göms i snö

KRÖNIKA: Torbjörn S. Karlsson

Visst står våren för dörren men än är det vinter och skidan den slinter, som det står i visan.

Och det är inte bara skidor som slinter i det lömska före som uppstår när slask fryser till is och göms av nysnö.

Då går det fort och det är omöjligt att göra tillbaka när man väl ligger där med något brutet.

Och ju äldre man blir desto skörare blir stommen vilket fick mig att tänka på följande historia om benskörhet.

Vi återvänder till 40-talets Bofors.

Där en verkmästare huserade som gjorde regelbundna turer bland maskinerna för att visa vem han var.

För det kunde ju hända att någon besvärlig knegare tog sig friheten att ta sig en macka på arbetstid.

– Sån't kunne en få sparken för på den tia. Men där fanns dä också en person som inte ens värkmästern ville gå i diskussion mä.

Hyvlar-Henning var äldst på avdelningen och hans stora hobby var att konsumera pilsner.

Cheferna var åt det frikyrkliga hållet medan Henning var lagd åt motsatta hållet. Och skulle det vara så att småpåvarna var tvungna att prata med Henning så fick det gå fort och man fick finna sig i att bli överröst av en skur med svordomar.

Och det är här som benskörhet kommer in i bilden.

– På verksta'n dela di varje vecke ut tôrkduker som en skulle ha för å tôrke å hännera mä.

En dag råkade en av de yngre komma alldeles för nära Henning.

Med den respekt Henning fordrade så gick ju inte det för sej.

Så Henning fick tag i en torkduk, tog tag i ena hörnet och snärtade till grabben i baken.

– Aj faen, dä där gjorde ont, sa pôjken.

– Aj helvete, dä där kändes i arma stönade Henning, fick stopp på sin maskin, stämplade ut och gick hem.

Da'n därpå fick man reda på att Henning låg på lasarettet med bruten arm.

Den häftiga snärten med torkduken hade blivit för mycket och armen, ansatt av benskörhet, gick av.

Ryktet, som från början spreds av spjuvern Kalle, började gå på verksta'n.

– Joeda' självaste Dr Lindgren har sagt att Henning var ett typiskt fall på hur det går när en aldrig dricker mjölk utan endast kolsyrade drycker. Och i Hennings fall hade bornyren – som finns i pilsner – gått in i benstommen och gjort skelettet fullt av blåsor. Ungefär som i en ost.

Vad ingen visste var att verkmästaren råkade tjuvlyssna på ryktet och sög i sig som en svamp.

Henning kom aldrig hem från lasarettet och ryktet sa att man inte ens kunnat flytta honom på grund av hans benskörhet.

I samma veva slutade Kalle sin anställning, som tydligen skött sig så pass så att verkmästaren kom för att ta farväl.

– Har du hört att Henning gått hädan, fortsatte verkarn? Kan du förstå att ett sån't enormt drickande av pilsner kan förstöra en människa så.

– Men va ä dä du säjer, kontrade Kalle.

Verkmästar'n såg sin chans att missionera mot osunt leverne och avslöjade med inlevelse att allt pilsnerdrickande tagit livet av Henning.

– Men hur har verkmästern fått reda på dä här, fråga Kalle.

– Jo men, jag har allt mina förbindelser. Det kommer direkt från Dr Lindgren och har en så'n smart doktor sagt det så är det så.

Sensmoral? Ja det får väl bli nå't i stil med.

– Undvik att lyssna på rykten, drick mjölk i stället för bira och skulle du ändå vilja svinga en bägare. Gå inte ut på nysnö med blankis under.

Visst står våren för dörren men än är det vinter och skidan den slinter, som det står i visan.

Och det är inte bara skidor som slinter i det lömska före som uppstår när slask fryser till is och göms av nysnö.

Då går det fort och det är omöjligt att göra tillbaka när man väl ligger där med något brutet.

Och ju äldre man blir desto skörare blir stommen vilket fick mig att tänka på följande historia om benskörhet.

Vi återvänder till 40-talets Bofors.

Där en verkmästare huserade som gjorde regelbundna turer bland maskinerna för att visa vem han var.

För det kunde ju hända att någon besvärlig knegare tog sig friheten att ta sig en macka på arbetstid.

– Sån't kunne en få sparken för på den tia. Men där fanns dä också en person som inte ens värkmästern ville gå i diskussion mä.

Hyvlar-Henning var äldst på avdelningen och hans stora hobby var att konsumera pilsner.

Cheferna var åt det frikyrkliga hållet medan Henning var lagd åt motsatta hållet. Och skulle det vara så att småpåvarna var tvungna att prata med Henning så fick det gå fort och man fick finna sig i att bli överröst av en skur med svordomar.

Och det är här som benskörhet kommer in i bilden.

– På verksta'n dela di varje vecke ut tôrkduker som en skulle ha för å tôrke å hännera mä.

En dag råkade en av de yngre komma alldeles för nära Henning.

Med den respekt Henning fordrade så gick ju inte det för sej.

Så Henning fick tag i en torkduk, tog tag i ena hörnet och snärtade till grabben i baken.

– Aj faen, dä där gjorde ont, sa pôjken.

– Aj helvete, dä där kändes i arma stönade Henning, fick stopp på sin maskin, stämplade ut och gick hem.

Da'n därpå fick man reda på att Henning låg på lasarettet med bruten arm.

Den häftiga snärten med torkduken hade blivit för mycket och armen, ansatt av benskörhet, gick av.

Ryktet, som från början spreds av spjuvern Kalle, började gå på verksta'n.

– Joeda' självaste Dr Lindgren har sagt att Henning var ett typiskt fall på hur det går när en aldrig dricker mjölk utan endast kolsyrade drycker. Och i Hennings fall hade bornyren – som finns i pilsner – gått in i benstommen och gjort skelettet fullt av blåsor. Ungefär som i en ost.

Vad ingen visste var att verkmästaren råkade tjuvlyssna på ryktet och sög i sig som en svamp.

Henning kom aldrig hem från lasarettet och ryktet sa att man inte ens kunnat flytta honom på grund av hans benskörhet.

I samma veva slutade Kalle sin anställning, som tydligen skött sig så pass så att verkmästaren kom för att ta farväl.

– Har du hört att Henning gått hädan, fortsatte verkarn? Kan du förstå att ett sån't enormt drickande av pilsner kan förstöra en människa så.

– Men va ä dä du säjer, kontrade Kalle.

Verkmästar'n såg sin chans att missionera mot osunt leverne och avslöjade med inlevelse att allt pilsnerdrickande tagit livet av Henning.

– Men hur har verkmästern fått reda på dä här, fråga Kalle.

– Jo men, jag har allt mina förbindelser. Det kommer direkt från Dr Lindgren och har en så'n smart doktor sagt det så är det så.

Sensmoral? Ja det får väl bli nå't i stil med.

– Undvik att lyssna på rykten, drick mjölk i stället för bira och skulle du ändå vilja svinga en bägare. Gå inte ut på nysnö med blankis under.