2016-10-12 06:00

2016-10-12 08:02

Från skelett till nästan en lastbil

ÅTORP: "Till sommaren ska Scanian vara klar"

Den blå-vita fronten gnistrar i solen. Ratten sitter på plats. Motorn ryter som den ska.
Arbetet med Thomas Johanssons 50-åriga Scanialastbil går framåt.

Thomas Johansson är urmakaren som lägger ner en del tid på att restaurera en Scanialastbil från 1966.

Och det är inget litet projekt, ”veteranen” är stor och var i ett minst sagt dåligt skick när Thomas Johansson köpte den för sju år sedan.

– I stort sett var den bara skrot, berättar han.

Men det var då det. För fyra år sedan inleddes det tidskrävande arbetet med att inte bara få Scanian körbar, utan i utställningsskick.

När tidningen besökte Thomas Johansson i garaget i Åtorp för ett år sedan var lastbilen, en LS76 Super, bara ett skelett. I stort sett var det bara själva ramen och motorn som satt på plats.

– Hytten och många andra delar är på lackering. Själva flaket ska vi snart börja med, berättade Thomas då.

Tunga saker

När tidningen var på återbesök för någon vecka sedan var det helt annat. Nu hade skelettet förvandlats till något som verkligen såg ut som en gammal lastbil. Den nylackerade fronten fanns där med både strålkastare och grill. Ratten satt på plats liksom bakaxeln, avgassystemet och ytterligare ett hjulpar. Och en hel del andra detaljer.

– Arbetet har gått framåt, men det tar tid. Lastbilen är ju stor och det är tunga saker att hantera. Släggan går fortfarande varm vissa dagar...

Härligt ljud

Men Thomas Johansson tycker ändå att det gått bra.

– Jag har inte stött på några större problem och nu när fronten är monterad känns det otroligt positivt. Faktum är att de roligaste jobben faktiskt återstår.

Men det kanske bästa av allt händer när Thomas Johansson vrider om startnyckeln och den turboladdade sexan med 240 hästkrafter ryter i gång.

– Vilket gött ljud! Här är man nog lite fåfäng, säger Thomas Johansson på bred dialekt samtidigt som han tar ett stadigt tag om den nytillverkade ratten för 6 000 kronor.

Hög med metall

Det blir ett varv på gårdsplanen utanför garaget. Utan bromsar är det en lagom tur.

– Men de ska snart vara på plats. Liksom hytten och flaket.

– Det kommer att hända en hel del innan jul men det återstår som sagt en hel del jobb, säger han och visar en hög med metall som till slut ska bli underredet till flaket.

Är det svårt att hitta delar och få hjälp med projektet?

– Nja, jag har bra kontakter runt om i både Sverige och utomlands. Men visst har det ibland varit ett detektivarbete att få tag i originaldetaljer. De tidsenliga framlyktorna köpte jag till exempel på en veteranaktion och Scaniamärket fick jag skicka till Polen på förkromning. Att känna folk på bilskrotar underlättar också, säger han.

Och fortsätter:

– När det gäller tillverkning och specialarbeten av större delar, som flak, hytt och lackeringsarbeten, finns det flera mycket bra företag i Karlskoga. Att ha sådan kunskap på nära håll är givetvis ett stort plus.

Filtar som skydd

Lastbilen kommer att bli blå och vit.

– Min pappa körde en sådan. Valet av färger var med andra ord inte särskilt svårt.

Lastbilen ska ju vara i utställningsskick, men Thomas berättar att det kanske ändå kommer att bli några gruslast på flaket.

– Men då kommer det garanterat att ligga stora filtar som skydd, skrockar han.

Thomas har tidigare berättat att projektet kommer att kosta ett par hundra tusen. Vet du hur mycket det kostat hittills?

– Nja, jag brukade räkna kostnaden i antal klockbatteribyten, men det har jag slutat med, skojar urmakaren.

Till sist, när är arbetet med Scanian färdigt?

– Målsättningen är att den ska vara klar till sommaren. Och om det inte blir några större bakslag på vägen är det rimligt.

Innan dess återstår det dock många timmar i garaget för urmakaren. Men om det är någon som borde kunna hålla tiden så är det väl han...

Thomas Johansson är urmakaren som lägger ner en del tid på att restaurera en Scanialastbil från 1966.

Och det är inget litet projekt, ”veteranen” är stor och var i ett minst sagt dåligt skick när Thomas Johansson köpte den för sju år sedan.

– I stort sett var den bara skrot, berättar han.

Men det var då det. För fyra år sedan inleddes det tidskrävande arbetet med att inte bara få Scanian körbar, utan i utställningsskick.

När tidningen besökte Thomas Johansson i garaget i Åtorp för ett år sedan var lastbilen, en LS76 Super, bara ett skelett. I stort sett var det bara själva ramen och motorn som satt på plats.

– Hytten och många andra delar är på lackering. Själva flaket ska vi snart börja med, berättade Thomas då.

Tunga saker

När tidningen var på återbesök för någon vecka sedan var det helt annat. Nu hade skelettet förvandlats till något som verkligen såg ut som en gammal lastbil. Den nylackerade fronten fanns där med både strålkastare och grill. Ratten satt på plats liksom bakaxeln, avgassystemet och ytterligare ett hjulpar. Och en hel del andra detaljer.

– Arbetet har gått framåt, men det tar tid. Lastbilen är ju stor och det är tunga saker att hantera. Släggan går fortfarande varm vissa dagar...

Härligt ljud

Men Thomas Johansson tycker ändå att det gått bra.

– Jag har inte stött på några större problem och nu när fronten är monterad känns det otroligt positivt. Faktum är att de roligaste jobben faktiskt återstår.

Men det kanske bästa av allt händer när Thomas Johansson vrider om startnyckeln och den turboladdade sexan med 240 hästkrafter ryter i gång.

– Vilket gött ljud! Här är man nog lite fåfäng, säger Thomas Johansson på bred dialekt samtidigt som han tar ett stadigt tag om den nytillverkade ratten för 6 000 kronor.

Hög med metall

Det blir ett varv på gårdsplanen utanför garaget. Utan bromsar är det en lagom tur.

– Men de ska snart vara på plats. Liksom hytten och flaket.

– Det kommer att hända en hel del innan jul men det återstår som sagt en hel del jobb, säger han och visar en hög med metall som till slut ska bli underredet till flaket.

Är det svårt att hitta delar och få hjälp med projektet?

– Nja, jag har bra kontakter runt om i både Sverige och utomlands. Men visst har det ibland varit ett detektivarbete att få tag i originaldetaljer. De tidsenliga framlyktorna köpte jag till exempel på en veteranaktion och Scaniamärket fick jag skicka till Polen på förkromning. Att känna folk på bilskrotar underlättar också, säger han.

Och fortsätter:

– När det gäller tillverkning och specialarbeten av större delar, som flak, hytt och lackeringsarbeten, finns det flera mycket bra företag i Karlskoga. Att ha sådan kunskap på nära håll är givetvis ett stort plus.

Filtar som skydd

Lastbilen kommer att bli blå och vit.

– Min pappa körde en sådan. Valet av färger var med andra ord inte särskilt svårt.

Lastbilen ska ju vara i utställningsskick, men Thomas berättar att det kanske ändå kommer att bli några gruslast på flaket.

– Men då kommer det garanterat att ligga stora filtar som skydd, skrockar han.

Thomas har tidigare berättat att projektet kommer att kosta ett par hundra tusen. Vet du hur mycket det kostat hittills?

– Nja, jag brukade räkna kostnaden i antal klockbatteribyten, men det har jag slutat med, skojar urmakaren.

Till sist, när är arbetet med Scanian färdigt?

– Målsättningen är att den ska vara klar till sommaren. Och om det inte blir några större bakslag på vägen är det rimligt.

Innan dess återstår det dock många timmar i garaget för urmakaren. Men om det är någon som borde kunna hålla tiden så är det väl han...

Lastbilen

Typ: Scania LS76 Super.

Årsmodell: 1966.

Antalet hästkrafter: 240.

Tjänstevikt: 8990 kilo.

Maxlast: drygt 12 ton.

Längd: cirka 7,5 meter.

Bredd. 2,47 meter.

Totalvikt (bil plus last): 21300 kilo.

Special: utrustas med en större hytt, en så kallad vilhytt.

Förste ägare: Ett åkeri i Ånge.

Thomas Johansson köpte den av: Rudskoga Hembygdsförening, som i sin tur hade fått den av en bonde.

Rullade senast: Någon gångunder första hälften av 2000-talet.

Thomas Johanssons köpte den för: 6000 kronor.

Kommer att ha kostat att färdigställa: ”Nja, vet inte riktigt men ett par hundra tusen”