2016-09-24 06:00

2016-09-24 06:00

Tänk om vi kunde lyssna till punkt

LÖRDAGSTANKE: Catarina Forsberg

En människa hör vad han vill höra och bortser ifrån resten. *

Det är en textrad från Simon and Garfunkels låt The boxer, som de släppte 1970. En textrad som 46 år senare känns mer aktuell än någonsin.

Och det finns – minst – två sätt att bara höra det man vill...

I en intervju säger Anna Kinberg-Batra att man inte ska utesluta sverigedemokraterna från det parlamentariska arbetet. MEN hon är tydlig med att eftersom Sd tar avstånd från integration, som är vår stora utmaning, och eftersom Sd även tar avstånd från EU och Nato är samarbete inte aktuellt.


Detta fick folk att gå bananas på nätet. Hon öppnade för samarbete sd och ställde sig på deras sida och hennes formuleringar kunde minsann tolkas som att...

Nej det kunde de inte – om man inte var medvetet ute efter att misstolka.

Hon säger att sverigedemokraterna är valda i demokratiska val och ska ha sin plats i det parlamentariska arbetet. MEN att det är utsiktslöst att söka samarbete med ett parti som på väldigt grundläggande frågor skiljer sig helt från Moderaterna.

”Ingen vill se ett rasistiskt parti i riksdagen, prata med dem, ställ krav och se till att de förändras”, twittrar Alice Teodorescu, politisk redaktör på Göteborgs-Posten

”Prata med dem så upphör de att vara rasister. Säger Alice Teodorescu om SD i Agenda”, twittrar Margit Silberstein, inrikespolitisk kommentator på Sveriges Television.

Det vänligaste man kan säga om Margit Silberstein är att hon grovt förenklat vad Alice Teodorescu twittrade.


Det andra sättet är att plocka ut en del ur motståndarnas utspel och ägna all energi åt att förlöjliga det.

Ett närliggande exempel är Stefan Löfven och Gustav Fridolin som för en knapp månad sedan presenterade satsningar på skolan. Bland annat berättade de att de skulle döpa om höstlovet till läslov. Det resulterade genast ett asgarv på facebook.

Det är naturligtvis ett slag i luften och lätt att skratta åt. Men skrattet fastnade lite i halsen när detta tog strålkastarljuset från satsningen på fler utbildningsplatser på landets högskolor och universitet – som är fullständigt otillräcklig och inte löser de grundläggande problemen med att folk varken vil bli eller arbeta kvar som lärare... En debatt som kom helt i skymundan.


Jag kan inte låta bli att fundera över vad som skulle hända om vi faktiskt lyssnade på hela meningar? Flera meningar efter varandra? Kanske ända till punkt?

Och om vi sedan lät bli att plocka fakta och citat lite som man plockar räkorna från en smörgåstårta, utan faktiskt försökte ta till oss hela tårtan...

Kanske skulle vi upptäcka att alla som inte tycker precis som jag själv faktiskt inte är idioter?

De kanske rent av har en poäng?

Kanske till och med en poäng som är så stark att jag faktiskt måste koppla på min hjärna och vässa mina egna argument? Som i sin tur faktiskt kan utveckla det sätt jag arbetar mot mina mål?

Fast det är naturligtvis en utopi.

Det är så mycket enklare att bara höra det man vill...

*Still, a man hears what he wants to hear And disregards the rest.

En människa hör vad han vill höra och bortser ifrån resten. *

Det är en textrad från Simon and Garfunkels låt The boxer, som de släppte 1970. En textrad som 46 år senare känns mer aktuell än någonsin.

Och det finns – minst – två sätt att bara höra det man vill...

I en intervju säger Anna Kinberg-Batra att man inte ska utesluta sverigedemokraterna från det parlamentariska arbetet. MEN hon är tydlig med att eftersom Sd tar avstånd från integration, som är vår stora utmaning, och eftersom Sd även tar avstånd från EU och Nato är samarbete inte aktuellt.


Detta fick folk att gå bananas på nätet. Hon öppnade för samarbete sd och ställde sig på deras sida och hennes formuleringar kunde minsann tolkas som att...

Nej det kunde de inte – om man inte var medvetet ute efter att misstolka.

Hon säger att sverigedemokraterna är valda i demokratiska val och ska ha sin plats i det parlamentariska arbetet. MEN att det är utsiktslöst att söka samarbete med ett parti som på väldigt grundläggande frågor skiljer sig helt från Moderaterna.

”Ingen vill se ett rasistiskt parti i riksdagen, prata med dem, ställ krav och se till att de förändras”, twittrar Alice Teodorescu, politisk redaktör på Göteborgs-Posten

”Prata med dem så upphör de att vara rasister. Säger Alice Teodorescu om SD i Agenda”, twittrar Margit Silberstein, inrikespolitisk kommentator på Sveriges Television.

Det vänligaste man kan säga om Margit Silberstein är att hon grovt förenklat vad Alice Teodorescu twittrade.


Det andra sättet är att plocka ut en del ur motståndarnas utspel och ägna all energi åt att förlöjliga det.

Ett närliggande exempel är Stefan Löfven och Gustav Fridolin som för en knapp månad sedan presenterade satsningar på skolan. Bland annat berättade de att de skulle döpa om höstlovet till läslov. Det resulterade genast ett asgarv på facebook.

Det är naturligtvis ett slag i luften och lätt att skratta åt. Men skrattet fastnade lite i halsen när detta tog strålkastarljuset från satsningen på fler utbildningsplatser på landets högskolor och universitet – som är fullständigt otillräcklig och inte löser de grundläggande problemen med att folk varken vil bli eller arbeta kvar som lärare... En debatt som kom helt i skymundan.


Jag kan inte låta bli att fundera över vad som skulle hända om vi faktiskt lyssnade på hela meningar? Flera meningar efter varandra? Kanske ända till punkt?

Och om vi sedan lät bli att plocka fakta och citat lite som man plockar räkorna från en smörgåstårta, utan faktiskt försökte ta till oss hela tårtan...

Kanske skulle vi upptäcka att alla som inte tycker precis som jag själv faktiskt inte är idioter?

De kanske rent av har en poäng?

Kanske till och med en poäng som är så stark att jag faktiskt måste koppla på min hjärna och vässa mina egna argument? Som i sin tur faktiskt kan utveckla det sätt jag arbetar mot mina mål?

Fast det är naturligtvis en utopi.

Det är så mycket enklare att bara höra det man vill...

*Still, a man hears what he wants to hear And disregards the rest.

  • Catarina Forsberg