2016-09-24 06:00

2016-09-24 06:00

Permittenttågen med tyska soldater åkte genom Degerfors

DEGERFORS: "Vi fick choklad av soldaterna"

I Strömtorp stannade tågen med skadade tyska soldater och barnen var ofta där och fick choklad av dem.
Över 2,1 miljoner soldater kördes genom Sverige under Andra världskriget i de så kallade Permittenttågen.

Den 8 juli 1940 kom Sverige och Tyskland överens om att låta permittenter, tyska soldater på permission, färdas till och från Tyskland på svenska järnvägar. Ganska snart utvidgades trafiken att gälla flera sorters transporter, även krigsmateriel.

Denna trafik kom att pågå i drygt tre år och innefattade totalt ca 2,1 miljoner soldatresor, cirka 100 000 vagnslaster krigsmateriel och upptog tidvis tio procent av det svenska järnvägsnätets transportkapacitet.

Många av dessa tåg stannade i Degerfors.

Tågen kom från Hallsberg och körde mot Oslohållet och många tågen stannade till vid Strömtorps station.

”Tysktågen”

Gudrun Eriksson, Hallgren som ogift växte upp på vägen som i dag heter Arngärdesgatan i Strömtorp.

– När jag växte upp var det bara en grusväg utan namn. Vi bodde inte långt från järnvägsstationen.

Hennes pappa var anställd av SJ som trafikbiträde och jobbade på Strömtorp station. När Permittenttågen, eller ”tysktågen” som de kallades i folkmun, började trafikera Degerfors var Gudrun Eriksson 10 år.

– Jag kommer så väl ihåg första gången pappa kom hem och sa att i kväll kommer ett invalidtåg med sårade tyska soldater. Tågen gick under det namnet i folkmun. Till de tågen var det alltid med en likvagn där de döda var placerade. Den vagnen var sist och hade ett stort vitt kors målat på sidan.

Likvagnar

Hon minns att hennes pappa berättade att personal på järnvägen i Degerfors varit inne i en likvagn och där låg kropparna i tygsäckar och det var kalk utspritt på golven och på kropparna.

– Det är klart att vi sprang dit när vi fick reda på att tågen kom, det var spännande för oss. De kom alltid på kvällen, vet inte om de stannade för att de fick möte.

Hon berättar att hon tyckte att soldaterna alltid såg så ung ut.

– Då tyckte jag att de var runt 18-20 år. Det jag minns mest var att de flesta av dem var bandagerade och att de låg i liggvagnar så att vi på utsidan kunde se hur de låg.

Fick choklad

Det som gjorde ”Tysktågen” populära bland barnen var att de tyska soldaterna oftast slängde ut choklad när de stod stilla.

– Det stod allt några soldater och rökte i tågfönstren. När vi kom så slängde de choklad till oss. Det var inte så vanligt att vi fick äta choklad, så det gillade vi. Fast vi vågade inte berätta för föräldrarna för vi fick inte vara där.

Hon kan inte minnas att soldaterna någonsin lämnade tågen när de stod stilla i Strömtorp.

– Det var mer som om de stod still där och inväntade möten.

Då var Degerfors station, stationshuset låg mitt i mot dagens stationsbyggnad, mer använd. Degerfors station var en av stationerna i Sverige där de tyska soldaterna ficklämna tågen och där tågvagnarna rengjordes. i gamla dokument står det att det skulle ske invändig rengöring av hela 2 klass samt av 3 klass toaletter i Degerfors och Arvidsjaur samt utvändig fönstertvättning i Krylbo och Arvidsjaur. Tidtabellen ändrades så att tåget fick rastuppehåll i Degerfors.

Stannade i Degerfors

Lennart Gustavsson i Degerfors berättar att hans pappa jobbade åt SJ och att han berättade om ”Tysktågen”.

– Vid Degerfors station fick soldaterna gå ut och sträcka på sig. Då stod svenska soldater med skarpladdade gevär. Men de var inte riktade mot tyskarna, utan de riktades bort från tågen för att försvara dem ifall någon planerade något attentat.

Han pappa fick åka, någon timme innan tågen kom, med en dressin för att se så inte någon förstört järnvägen. Sverige var livrädd för att någon skulle utsätta tågen för sabotage.

– Min pappa berättade att tåget en gång fick stanna på Svartå station och där ska läkare ha amputerat ett ben på en soldat på perrongen. Om det är sant eller inte vet jag inte.

Engelbrechtdivisionen

Folke Granath från Karlskoga växte upp bredvid järnvägen i Laxå och han har många minnen av ”Tysktågen” för han vill inte kalla dem permittenttåg.

– Det var inte bara soldater på permission som åkte tåg i Sverige. Man ska inte glömma att hela Engelbrechtdivisionens fick åka från Norge och upp till ryska fronten i Finland. Transporten ägde rum mellan den 25 juni och 12 juli och det krävdes 105 tåg för att transportera divisionen med 14 712 soldater.

Han kommer mycket väl ihåg dessa tåg.

– Tågen körde förbi där vi bodde. Vid Laxå station fick soldaterna kliva av tåget och där blev de utspisade. Min mamma var med i Lottakåren och hjälpte till.

Var tilltygade

Folke Granath kommer också ihåg tågen med skadade soldater och han säger att många kom från den ryska fronten.

– Många hade bandage och såg väldigt tilltygade ut. Jag kommer speciellt ihåg en soldat som satt på trappan upp till en av vagnarna. Han hade fått granatsplitter i ansiktet så när han rökte så blåste han ut röken genom ett hål i näsan.

Vart de skadade tog vägen vet han inte.

– Det kan vara så att de åkte vidare till Oslo och skeppades ut därifrån, eller så åkte de på västra sidan av Vänern och vidare ner till Skåne, säger Folke Granath.

Det sista permittenttåget gick i augusti 1943. Permittenttrafiken gav upphov till skarp kritik mot den svenska regeringen och eftergifterna till tyskarna, vilka stred mot den av Sverige proklamerade neutralitetspolitiken.

När det svenska försvaret hunnit växa i styrka och den tyska krigslyckan 1943 började svänga, sade därför Sverige upp avtalet.

Den 8 juli 1940 kom Sverige och Tyskland överens om att låta permittenter, tyska soldater på permission, färdas till och från Tyskland på svenska järnvägar. Ganska snart utvidgades trafiken att gälla flera sorters transporter, även krigsmateriel.

Denna trafik kom att pågå i drygt tre år och innefattade totalt ca 2,1 miljoner soldatresor, cirka 100 000 vagnslaster krigsmateriel och upptog tidvis tio procent av det svenska järnvägsnätets transportkapacitet.

Många av dessa tåg stannade i Degerfors.

Tågen kom från Hallsberg och körde mot Oslohållet och många tågen stannade till vid Strömtorps station.

”Tysktågen”

Gudrun Eriksson, Hallgren som ogift växte upp på vägen som i dag heter Arngärdesgatan i Strömtorp.

– När jag växte upp var det bara en grusväg utan namn. Vi bodde inte långt från järnvägsstationen.

Hennes pappa var anställd av SJ som trafikbiträde och jobbade på Strömtorp station. När Permittenttågen, eller ”tysktågen” som de kallades i folkmun, började trafikera Degerfors var Gudrun Eriksson 10 år.

– Jag kommer så väl ihåg första gången pappa kom hem och sa att i kväll kommer ett invalidtåg med sårade tyska soldater. Tågen gick under det namnet i folkmun. Till de tågen var det alltid med en likvagn där de döda var placerade. Den vagnen var sist och hade ett stort vitt kors målat på sidan.

Likvagnar

Hon minns att hennes pappa berättade att personal på järnvägen i Degerfors varit inne i en likvagn och där låg kropparna i tygsäckar och det var kalk utspritt på golven och på kropparna.

– Det är klart att vi sprang dit när vi fick reda på att tågen kom, det var spännande för oss. De kom alltid på kvällen, vet inte om de stannade för att de fick möte.

Hon berättar att hon tyckte att soldaterna alltid såg så ung ut.

– Då tyckte jag att de var runt 18-20 år. Det jag minns mest var att de flesta av dem var bandagerade och att de låg i liggvagnar så att vi på utsidan kunde se hur de låg.

Fick choklad

Det som gjorde ”Tysktågen” populära bland barnen var att de tyska soldaterna oftast slängde ut choklad när de stod stilla.

– Det stod allt några soldater och rökte i tågfönstren. När vi kom så slängde de choklad till oss. Det var inte så vanligt att vi fick äta choklad, så det gillade vi. Fast vi vågade inte berätta för föräldrarna för vi fick inte vara där.

Hon kan inte minnas att soldaterna någonsin lämnade tågen när de stod stilla i Strömtorp.

– Det var mer som om de stod still där och inväntade möten.

Då var Degerfors station, stationshuset låg mitt i mot dagens stationsbyggnad, mer använd. Degerfors station var en av stationerna i Sverige där de tyska soldaterna ficklämna tågen och där tågvagnarna rengjordes. i gamla dokument står det att det skulle ske invändig rengöring av hela 2 klass samt av 3 klass toaletter i Degerfors och Arvidsjaur samt utvändig fönstertvättning i Krylbo och Arvidsjaur. Tidtabellen ändrades så att tåget fick rastuppehåll i Degerfors.

Stannade i Degerfors

Lennart Gustavsson i Degerfors berättar att hans pappa jobbade åt SJ och att han berättade om ”Tysktågen”.

– Vid Degerfors station fick soldaterna gå ut och sträcka på sig. Då stod svenska soldater med skarpladdade gevär. Men de var inte riktade mot tyskarna, utan de riktades bort från tågen för att försvara dem ifall någon planerade något attentat.

Han pappa fick åka, någon timme innan tågen kom, med en dressin för att se så inte någon förstört järnvägen. Sverige var livrädd för att någon skulle utsätta tågen för sabotage.

– Min pappa berättade att tåget en gång fick stanna på Svartå station och där ska läkare ha amputerat ett ben på en soldat på perrongen. Om det är sant eller inte vet jag inte.

Engelbrechtdivisionen

Folke Granath från Karlskoga växte upp bredvid järnvägen i Laxå och han har många minnen av ”Tysktågen” för han vill inte kalla dem permittenttåg.

– Det var inte bara soldater på permission som åkte tåg i Sverige. Man ska inte glömma att hela Engelbrechtdivisionens fick åka från Norge och upp till ryska fronten i Finland. Transporten ägde rum mellan den 25 juni och 12 juli och det krävdes 105 tåg för att transportera divisionen med 14 712 soldater.

Han kommer mycket väl ihåg dessa tåg.

– Tågen körde förbi där vi bodde. Vid Laxå station fick soldaterna kliva av tåget och där blev de utspisade. Min mamma var med i Lottakåren och hjälpte till.

Var tilltygade

Folke Granath kommer också ihåg tågen med skadade soldater och han säger att många kom från den ryska fronten.

– Många hade bandage och såg väldigt tilltygade ut. Jag kommer speciellt ihåg en soldat som satt på trappan upp till en av vagnarna. Han hade fått granatsplitter i ansiktet så när han rökte så blåste han ut röken genom ett hål i näsan.

Vart de skadade tog vägen vet han inte.

– Det kan vara så att de åkte vidare till Oslo och skeppades ut därifrån, eller så åkte de på västra sidan av Vänern och vidare ner till Skåne, säger Folke Granath.

Det sista permittenttåget gick i augusti 1943. Permittenttrafiken gav upphov till skarp kritik mot den svenska regeringen och eftergifterna till tyskarna, vilka stred mot den av Sverige proklamerade neutralitetspolitiken.

När det svenska försvaret hunnit växa i styrka och den tyska krigslyckan 1943 började svänga, sade därför Sverige upp avtalet.

  • Anders Persson