2016-09-24 06:00

2016-09-24 06:00

En oro sprider sig längst ryggraden

KRÖNIKA: BJÖRN REIMERS

”Kan du inte skriva om något positivt”. Orden kommer från min äkta hälft som är den som alltid korrekturläser mina texter. Hon tycker att jag gnäller för mycket på olika företeelser i samhället och hon har säkert rätt. Jag har tänkt en del på detta. Det går ju bra för Sverige. Ända finns det så oändligt mycket som inte fungerar. Jag tror det måste finnas några gnällspikar som jag som hela tiden påminner om att man inte får sitta nöjd.

Det som dock oroar mig mest just nu är den normalisering som sker av Sverigedemokraterna från framförallt borgerligt håll. Jag har förvisso hela tiden flaggat för att det förr eller senare kommer att ske eftersom suget efter makten för den lite tilltufsade Alliansen är betydligt större än det tidigare så tydliga avståndstagandet av Jimmy Åkesson och hans svans.


De långsiktiga konsekvenserna av en sådan politik vågar jag inte ens spekulera i. De kommer att överraska en hel del människor i det här landet. Till och med de som hjälpt fram SD till nuvarande position, tro mig. Bara det som partisekreterare Richard Jomshof skrev på Facebook i höstas är tillräckligt snaskigt för att man inte ska sova gott om nätterna.

”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”

Det är väl klartext om något vad gäller partiets mål och strategier får att nå dit man vill. Det innebär bland annat att den här texten du precis nu läser skulle vara omöjlig att publicera i ett samhälle styrt av SD.


Så därför oroar det mig väldigt mycket när allianspartierna nu vill gå i bräschen för en normalisering av ett parti de för bara ett par år sedan ingen ville ta i med tång. Samtidigt har vi hamnat i en situation där en regering av socialdemokrater och miljöpartister driver SD-politik utan att skämmas ett dugg. Man hänvisar till det rådande läget och därtill planerar att permanenta de nuvarande, mycket tuffa asyllagarna även om sossarna verkar splittrade i frågan. Om inte regeringen kan enas i den frågan kommer ett regeringsskifte att ta hand om den saken.

Lek med tanken att det skulle gå så illa att rasismen, främlingsfientligheten och hatet till slut kommer att segra, orsakat bland annat av missnöjesröstning, ja, då kommer även du som röstade på dem att få inlemma dig i den stat som SD vill skapa. Då är det liksom för sent att ändra sig.


För två år sedan var det 800 000 människor som röstade på ett parti som tydligt visade att de föraktar mänskliga rättigheter, är emot en fri press och som sprider ett blint hat mot människor som flyr för sina liv från krig och elände. Fram till nu har man ännu tydligare visat att man menar allvar med uttalanden som det av Jomshof ovan och det från de ledande i partiet. Längre ut i partiets utkanter är hoten, hatet och föraktet mot demokratin ännu mycket grövre.

Därför råder jag, innan du går till valurnorna om ganska precis två år, läs på ordentligt och läs även budskapen mellan raderna. Där finner du vad SD egentligen vill skapa för ett samhälle. Först då kommer du att förstå konsekvenserna och hur fint du egentligen har det nu, trots att det finns en hel del att gnälla på fortfarande. Men det tar vi en annan gång.

”Kan du inte skriva om något positivt”. Orden kommer från min äkta hälft som är den som alltid korrekturläser mina texter. Hon tycker att jag gnäller för mycket på olika företeelser i samhället och hon har säkert rätt. Jag har tänkt en del på detta. Det går ju bra för Sverige. Ända finns det så oändligt mycket som inte fungerar. Jag tror det måste finnas några gnällspikar som jag som hela tiden påminner om att man inte får sitta nöjd.

Det som dock oroar mig mest just nu är den normalisering som sker av Sverigedemokraterna från framförallt borgerligt håll. Jag har förvisso hela tiden flaggat för att det förr eller senare kommer att ske eftersom suget efter makten för den lite tilltufsade Alliansen är betydligt större än det tidigare så tydliga avståndstagandet av Jimmy Åkesson och hans svans.


De långsiktiga konsekvenserna av en sådan politik vågar jag inte ens spekulera i. De kommer att överraska en hel del människor i det här landet. Till och med de som hjälpt fram SD till nuvarande position, tro mig. Bara det som partisekreterare Richard Jomshof skrev på Facebook i höstas är tillräckligt snaskigt för att man inte ska sova gott om nätterna.

”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”

Det är väl klartext om något vad gäller partiets mål och strategier får att nå dit man vill. Det innebär bland annat att den här texten du precis nu läser skulle vara omöjlig att publicera i ett samhälle styrt av SD.


Så därför oroar det mig väldigt mycket när allianspartierna nu vill gå i bräschen för en normalisering av ett parti de för bara ett par år sedan ingen ville ta i med tång. Samtidigt har vi hamnat i en situation där en regering av socialdemokrater och miljöpartister driver SD-politik utan att skämmas ett dugg. Man hänvisar till det rådande läget och därtill planerar att permanenta de nuvarande, mycket tuffa asyllagarna även om sossarna verkar splittrade i frågan. Om inte regeringen kan enas i den frågan kommer ett regeringsskifte att ta hand om den saken.

Lek med tanken att det skulle gå så illa att rasismen, främlingsfientligheten och hatet till slut kommer att segra, orsakat bland annat av missnöjesröstning, ja, då kommer även du som röstade på dem att få inlemma dig i den stat som SD vill skapa. Då är det liksom för sent att ändra sig.


För två år sedan var det 800 000 människor som röstade på ett parti som tydligt visade att de föraktar mänskliga rättigheter, är emot en fri press och som sprider ett blint hat mot människor som flyr för sina liv från krig och elände. Fram till nu har man ännu tydligare visat att man menar allvar med uttalanden som det av Jomshof ovan och det från de ledande i partiet. Längre ut i partiets utkanter är hoten, hatet och föraktet mot demokratin ännu mycket grövre.

Därför råder jag, innan du går till valurnorna om ganska precis två år, läs på ordentligt och läs även budskapen mellan raderna. Där finner du vad SD egentligen vill skapa för ett samhälle. Först då kommer du att förstå konsekvenserna och hur fint du egentligen har det nu, trots att det finns en hel del att gnälla på fortfarande. Men det tar vi en annan gång.

  • Björn Reimers