2016-09-17 06:00

2016-09-17 06:00

Enra-slin & Nröjbrot

KRÖNIKA

Hur spännande är det att icke vältra sig i våra fornhistoriska vikinganamn?

Och ta sig en rejäl funderare på vart alla underliga namn kommer ifrån.

Som till exempel Enra-slin & Nröjbrot.

För inte kan väl någon, i luntan av historieböcker, stött på dessa hornförsedda krigare?

Men, tills vidare lämnar vi den frågan och paddlar oss fram till betydligt modernare tider.

För av en slump kom jag att tänka på de två finska bröder – som på grund av dåliga tider i vårt östliga grannland – beslöt sig för att söka lyckan västerut.

Att detta var långt före K-Rauta bevisas av att bröderna inte kastade sig i bottenhavets iskalla vatten utan i stället tog beslutet att inleda en fotvandring runt den vik som skiljer våra länder åt.

Säfsen, hade dom hört talas om, men när brorsorna väl kom dit, visade det sig att platsen redan var fullsketen med tidigare anlända finnar.

– Perkelä, nog ser det lite väl trångt ut här sa Pekka till Kristoffer och bröderna beslöt sig att omgående ta sig några steg vidare.

Nämligen till Möckelns frodiga stränder.

Där fanns inte en människa inom synhåll och därmed gott om plats. Men när det skulle avgöras vem som skulle ha den fetaste biten matjord slog det finska humöret i taket och saken avgjordes med fysisk styrka.

 

Vid Möckelns strand avgjordes finnarnas kamp som slutade med att Pekka förlorade och drog sig norrut till Lersjön.

Inte fy skam det heller. Och allt hade förmodligen slutat gott om inte Kristoffer, med rätt eller utan, spårade upp sin brorsa och helt enkelt slog ihjäl honom.

Efter att ha återvänt ner till Möckeln ansåg Kristoffer att saken var ur världen men si, det tyckte inte Pekka utan tog sig för med att börja spöka och lät återstoden av sin kropp – i fullaste måne – göra sig synlig över Möckelns svarta vatten,

Det sägs att Kristoffer dog av sträck men helt i onödan. För senare ändrades historien till att det var ett dödfött barns skelett man såg fara fram över Möckelns vågor.

Och så där höll det på. Ända tills en fiskare fick en gigantisk gädda i sitt nät.

Och inte bara det. På gäddans rygg satt det som återstod av skelettet från en fiskgjuse – som överskattat sina krafter och i stället för ett rejält skrovmål fått lämna in handduken och tvingats följa med rovfisken i djupet.

Så var det med det, sant eller inte. Men hur var det med vikingarna i rubriken?

Tja, till att börja med så har vi inte haft så mycket vikingar i våra trakter utöver från Agge.

Agge som röjde mark och som tack för det fick Aggerud uppkallat efter sig.

Aggerud lika med Agge röjde.

– Men rubriken då, med dom gamla vikinganamnen ?

– Ja just ja, du tänker på Nröjbrot & Enra-slin ?

Ja, särskilt gamla är dom inte än i dag. Och läser man namnen baklänges hittar man en krönikör och en tidigare reporter på KT.

Men en sak kan jag gå i god för. Att för en så där 55 år sedan var dom ena riktiga krigare och ibland också vikingar.

Som huserade i sin tre våningar höga träkoja i Storängsskogen.

Där dom bland mycket annat roade sig med att prata baklänges.

Och ta sig en rejäl funderare på vart alla underliga namn kommer ifrån.

Som till exempel Enra-slin & Nröjbrot.

För inte kan väl någon, i luntan av historieböcker, stött på dessa hornförsedda krigare?

Men, tills vidare lämnar vi den frågan och paddlar oss fram till betydligt modernare tider.

För av en slump kom jag att tänka på de två finska bröder – som på grund av dåliga tider i vårt östliga grannland – beslöt sig för att söka lyckan västerut.

Att detta var långt före K-Rauta bevisas av att bröderna inte kastade sig i bottenhavets iskalla vatten utan i stället tog beslutet att inleda en fotvandring runt den vik som skiljer våra länder åt.

Säfsen, hade dom hört talas om, men när brorsorna väl kom dit, visade det sig att platsen redan var fullsketen med tidigare anlända finnar.

– Perkelä, nog ser det lite väl trångt ut här sa Pekka till Kristoffer och bröderna beslöt sig att omgående ta sig några steg vidare.

Nämligen till Möckelns frodiga stränder.

Där fanns inte en människa inom synhåll och därmed gott om plats. Men när det skulle avgöras vem som skulle ha den fetaste biten matjord slog det finska humöret i taket och saken avgjordes med fysisk styrka.

 

Vid Möckelns strand avgjordes finnarnas kamp som slutade med att Pekka förlorade och drog sig norrut till Lersjön.

Inte fy skam det heller. Och allt hade förmodligen slutat gott om inte Kristoffer, med rätt eller utan, spårade upp sin brorsa och helt enkelt slog ihjäl honom.

Efter att ha återvänt ner till Möckeln ansåg Kristoffer att saken var ur världen men si, det tyckte inte Pekka utan tog sig för med att börja spöka och lät återstoden av sin kropp – i fullaste måne – göra sig synlig över Möckelns svarta vatten,

Det sägs att Kristoffer dog av sträck men helt i onödan. För senare ändrades historien till att det var ett dödfött barns skelett man såg fara fram över Möckelns vågor.

Och så där höll det på. Ända tills en fiskare fick en gigantisk gädda i sitt nät.

Och inte bara det. På gäddans rygg satt det som återstod av skelettet från en fiskgjuse – som överskattat sina krafter och i stället för ett rejält skrovmål fått lämna in handduken och tvingats följa med rovfisken i djupet.

Så var det med det, sant eller inte. Men hur var det med vikingarna i rubriken?

Tja, till att börja med så har vi inte haft så mycket vikingar i våra trakter utöver från Agge.

Agge som röjde mark och som tack för det fick Aggerud uppkallat efter sig.

Aggerud lika med Agge röjde.

– Men rubriken då, med dom gamla vikinganamnen ?

– Ja just ja, du tänker på Nröjbrot & Enra-slin ?

Ja, särskilt gamla är dom inte än i dag. Och läser man namnen baklänges hittar man en krönikör och en tidigare reporter på KT.

Men en sak kan jag gå i god för. Att för en så där 55 år sedan var dom ena riktiga krigare och ibland också vikingar.

Som huserade i sin tre våningar höga träkoja i Storängsskogen.

Där dom bland mycket annat roade sig med att prata baklänges.

  • Torbjörn S. Karlsson