2016-09-17 06:00

2016-09-17 10:48

Det jag inte visste att jag ville veta

LÖRDAGTANKAR: Catarina Forsberg

Hösten börjar ta sitt grepp om oss – i alla fall när det gäller planering på tidningen.

Vi har haft första mötet inför årets Lucia och det är klart med vilka som kommer till Bokens dag (fast det får jag inte tala om för er).

Som vanligt skrev jag upp tre biljetter, en till svärmor, en till svärfar och en till mig. Utan att ens reflektera. Utan att kolla om jag kan den kvällen.

Sedan började jag fundera på varför det är så självklart. Jag älskar bokens dag, det har jag skrivit om tidigare, men jag har aldrig reflekterat över varför.

Men efter att ha pratat med Anna så tror jag att jag vet varför.

Det är helt enkelt så att varje år på Bokens dag så får jag möta människor jag inte visste att jag var intresserad av. Jag får lära mig saker som jag inte ens visste att jag ville veta.

Första gången var 2012.

Tommy Körberg hade skrivit en bok och jag tänkte i mitt stilla sinne att det kan väl inte vara så märkvärdigt, han är ju ingen författare. Boken har jag inte läst – men jävlar i mitt lilla hav vilken estradör han var

Samma år var Christopher O´Regan gäst. Han är en historiker och kännare av 1700-talets Stockholm. Som jag egentligen inte är så intresserad av. Men jag blev, kan jag säga. Det engagemang och den kärlek Christopher O´Regan visade för sitt ämne var smittsamt. När jag gick hem den kvällen undrade jag hur jag kunnat leva så många år utan att ha koll på allt det viktiga som hänt i Stockholm under den perioden...

Året efter var det Joakim Zander som drabbades av min skepsis. En EU-jurist som hade skrivit en deckare? Trodde han kanske att vem som helst kunde sno ihop en deckare? Gissa vems bok jag köpte och sedan sträckläste? Jo just det: Simmaren av Joakim Zander.

Förra året var det Inger Alfvén som blev mötet jag inte visste att jag hade saknat. En kvinna som debuterade innan jag ens var född och som skrivit över 20 böcker – trots detta hade hon flugit under min radar.

Men hennes berättelser, hennes erfarenheter, hennes livsvisdom.

Jag föll pladask och njöt av varje sekund jag läste boken hon pratade om, Berör mig inte, Berör mig. För naturligtvis köpte jag den...

Och det är därför det är självklart att jag kommer att sitta i Folkets hus på Bokens dag.

Jag vill veta mer om det jag inte visste att jag ville veta.

 

 

Vi har haft första mötet inför årets Lucia och det är klart med vilka som kommer till Bokens dag (fast det får jag inte tala om för er).

Som vanligt skrev jag upp tre biljetter, en till svärmor, en till svärfar och en till mig. Utan att ens reflektera. Utan att kolla om jag kan den kvällen.

Sedan började jag fundera på varför det är så självklart. Jag älskar bokens dag, det har jag skrivit om tidigare, men jag har aldrig reflekterat över varför.

Men efter att ha pratat med Anna så tror jag att jag vet varför.

Det är helt enkelt så att varje år på Bokens dag så får jag möta människor jag inte visste att jag var intresserad av. Jag får lära mig saker som jag inte ens visste att jag ville veta.

Första gången var 2012.

Tommy Körberg hade skrivit en bok och jag tänkte i mitt stilla sinne att det kan väl inte vara så märkvärdigt, han är ju ingen författare. Boken har jag inte läst – men jävlar i mitt lilla hav vilken estradör han var

Samma år var Christopher O´Regan gäst. Han är en historiker och kännare av 1700-talets Stockholm. Som jag egentligen inte är så intresserad av. Men jag blev, kan jag säga. Det engagemang och den kärlek Christopher O´Regan visade för sitt ämne var smittsamt. När jag gick hem den kvällen undrade jag hur jag kunnat leva så många år utan att ha koll på allt det viktiga som hänt i Stockholm under den perioden...

Året efter var det Joakim Zander som drabbades av min skepsis. En EU-jurist som hade skrivit en deckare? Trodde han kanske att vem som helst kunde sno ihop en deckare? Gissa vems bok jag köpte och sedan sträckläste? Jo just det: Simmaren av Joakim Zander.

Förra året var det Inger Alfvén som blev mötet jag inte visste att jag hade saknat. En kvinna som debuterade innan jag ens var född och som skrivit över 20 böcker – trots detta hade hon flugit under min radar.

Men hennes berättelser, hennes erfarenheter, hennes livsvisdom.

Jag föll pladask och njöt av varje sekund jag läste boken hon pratade om, Berör mig inte, Berör mig. För naturligtvis köpte jag den...

Och det är därför det är självklart att jag kommer att sitta i Folkets hus på Bokens dag.

Jag vill veta mer om det jag inte visste att jag ville veta.