2016-09-09 06:00

2016-09-09 06:00

Viktiga – men sövande matcher

GABRIELLA LAGERSTAM

Det var ju VM-kval häromdagen för det ”nya” fotbollslandslaget utan vår allas Zlatan.
Min man deklarerade att det var en match vi MÅSTE se. Jag föreslog ju att vi skulle fortsätta med serien vi börjat på men icke.

”Älskling, när landslaget spelar så måste man titta, det bara är så.”

Så kvällen planerades därefter med dusch av barn, middagsintag och nattningar.

Handen på hjärtat så var ju inte jag lika exalterad som honom, jag var rentav förbannad nu när jag tänker efter.

Nåväl, barnen sov sen en stund tillbaks, jag och mannen nerbäddade i en varsin soffa.

”Nu kör vi Sverige!” ropar mannen från sitt hörn och knyter näven.

När det gått 3.42 minuter av matchen så frågar jag honom vad han tycker än sålänge. Svaret dröjer så jag vänder mig mot honom. Vad han tycker om matchen? Det blir nog jävligt svårt att svara på eftersom han sover.

Det var ju trots allt en match vi bara MÅSTE se ...

Jag väckte honom när Sverige gjorde 1-0 och meddelade att vi leder och han tittade frågande på mig. Jag pekade på teven. ”Jag vet” var svaret jag fick innan han la sig tillrätta igen och sov vidare.

Nu de två senaste dagarna har han studsat runt här hemma som ett barn innan julafton. Det är ju tydligen ett fotbollsderby i den engelska ligan på lördag.

Anledningen till detta vetande är för att jag frågade om vi skulle hitta på något roligt under lördagen, någon familjegrej kanske.

”Det är fotboll älskling.” Jaha svarar jag frågande och tänkte att jag måste missat någon information från något utav barnens lag.

”Är det Jack eller Loke som spelar?” Han tittar på mig med höjda ögonbryn. ”Zlatan spelar älskling.”

Jaaaaaa, men just ja! Jag glömde att vårt fjärde barn oxå höll på med fotboll. Såklart vi måste stötta honom på matcher också. Jag är tacksam att jag slipper stå och sälja korv under den derbymatchen iallafall.

Så det blir en fotbollslördag. Hela familjen är verkligen, verkligen väldigt laddade.

Tror min man är såpass laddad att spänningen kommer släppa någon minut efter avspark så han hamnar i någon slags eftermiddagsdvala. Jag tror det är spelbart.

Som mamma kan det vara svårt att hitta tid till sig själv ibland.

Små saker som att hinna gå på toa kan prioriteras bort, låter ju kanske märkligt för vissa men jag ska förklara.

Man vaknar, känner att man är kissnödig, går upp, passerar barnens rum till toaletten och som den radar de har på en så ropar dottern glatt ”gomojon mamma!”.

Går in och morgonkramar henne, smiter in i garderoben och klär på mig, lyfter upp dottern, klär av och klär på.

Just ja, kissnödig, toaletten nu, i samma veva vaknar sönerna och frågar efter fotbollströjan de absolut måste ha på sig dagen till ära. Efter en fågel, fisk, mittemellan-jakt så finner man tröjan under huvudkudden i deras säng. Lotsar ner tre barn till tv-soffan.

Där och då slår den där dödshungern till. Frukosten måste serveras pronto och diskussionen om varför dom ALDRIG kan få frukost på sängen kommer återigen upp.

Manar på och jag själv står och äter frukost på stående fot för att samtidigt packa gympapåse och lägga ner läsläxa. Hinner tänka i förbifarten att jag är kissnödig.

Vi går upp, borstar tänderna, dottern protesterar och killarna ”ska bara” vissa saker innan de är klara.

Jävlar glömde packa frukt. Ner igen för trappan, skära frukt, packa ner. I samma veva så kommer barnen i lämmeltåg ner från trappan. Klä på, packa in i bilen och sen iväg.

”Puss och kram på förskolan, ha en bra dag!” In i bilen, jävlar skulle ju ha kissat innan, gör det på jobbet tänker jag.

Upp till skolan lämna mer barn ”puss, puss mamma älskar er, ha det så roligt.”

Vidare till jobbet, nej just ja idag var det utbildning i Kristinehamn. Shit, kissnödig.

Sladdar in på parkeringen, precis på det berömda håret.

Upp snabbt till lektionssalen. Pust, suck o stön, jag hann!

Efter en timme i lektionssalen kommer jag på att jag måste gå på toa.

Jaha, genomgång. Ja men jag går sen då. Viktigt att lyssna.

Först lagomt till lunch så låser jag in mig på toan.

Vilken känsla! Som en seger efter ett maraton.

”Älskling, när landslaget spelar så måste man titta, det bara är så.”

Så kvällen planerades därefter med dusch av barn, middagsintag och nattningar.

Handen på hjärtat så var ju inte jag lika exalterad som honom, jag var rentav förbannad nu när jag tänker efter.

Nåväl, barnen sov sen en stund tillbaks, jag och mannen nerbäddade i en varsin soffa.

”Nu kör vi Sverige!” ropar mannen från sitt hörn och knyter näven.

När det gått 3.42 minuter av matchen så frågar jag honom vad han tycker än sålänge. Svaret dröjer så jag vänder mig mot honom. Vad han tycker om matchen? Det blir nog jävligt svårt att svara på eftersom han sover.

Det var ju trots allt en match vi bara MÅSTE se ...

Jag väckte honom när Sverige gjorde 1-0 och meddelade att vi leder och han tittade frågande på mig. Jag pekade på teven. ”Jag vet” var svaret jag fick innan han la sig tillrätta igen och sov vidare.

Nu de två senaste dagarna har han studsat runt här hemma som ett barn innan julafton. Det är ju tydligen ett fotbollsderby i den engelska ligan på lördag.

Anledningen till detta vetande är för att jag frågade om vi skulle hitta på något roligt under lördagen, någon familjegrej kanske.

”Det är fotboll älskling.” Jaha svarar jag frågande och tänkte att jag måste missat någon information från något utav barnens lag.

”Är det Jack eller Loke som spelar?” Han tittar på mig med höjda ögonbryn. ”Zlatan spelar älskling.”

Jaaaaaa, men just ja! Jag glömde att vårt fjärde barn oxå höll på med fotboll. Såklart vi måste stötta honom på matcher också. Jag är tacksam att jag slipper stå och sälja korv under den derbymatchen iallafall.

Så det blir en fotbollslördag. Hela familjen är verkligen, verkligen väldigt laddade.

Tror min man är såpass laddad att spänningen kommer släppa någon minut efter avspark så han hamnar i någon slags eftermiddagsdvala. Jag tror det är spelbart.

Som mamma kan det vara svårt att hitta tid till sig själv ibland.

Små saker som att hinna gå på toa kan prioriteras bort, låter ju kanske märkligt för vissa men jag ska förklara.

Man vaknar, känner att man är kissnödig, går upp, passerar barnens rum till toaletten och som den radar de har på en så ropar dottern glatt ”gomojon mamma!”.

Går in och morgonkramar henne, smiter in i garderoben och klär på mig, lyfter upp dottern, klär av och klär på.

Just ja, kissnödig, toaletten nu, i samma veva vaknar sönerna och frågar efter fotbollströjan de absolut måste ha på sig dagen till ära. Efter en fågel, fisk, mittemellan-jakt så finner man tröjan under huvudkudden i deras säng. Lotsar ner tre barn till tv-soffan.

Där och då slår den där dödshungern till. Frukosten måste serveras pronto och diskussionen om varför dom ALDRIG kan få frukost på sängen kommer återigen upp.

Manar på och jag själv står och äter frukost på stående fot för att samtidigt packa gympapåse och lägga ner läsläxa. Hinner tänka i förbifarten att jag är kissnödig.

Vi går upp, borstar tänderna, dottern protesterar och killarna ”ska bara” vissa saker innan de är klara.

Jävlar glömde packa frukt. Ner igen för trappan, skära frukt, packa ner. I samma veva så kommer barnen i lämmeltåg ner från trappan. Klä på, packa in i bilen och sen iväg.

”Puss och kram på förskolan, ha en bra dag!” In i bilen, jävlar skulle ju ha kissat innan, gör det på jobbet tänker jag.

Upp till skolan lämna mer barn ”puss, puss mamma älskar er, ha det så roligt.”

Vidare till jobbet, nej just ja idag var det utbildning i Kristinehamn. Shit, kissnödig.

Sladdar in på parkeringen, precis på det berömda håret.

Upp snabbt till lektionssalen. Pust, suck o stön, jag hann!

Efter en timme i lektionssalen kommer jag på att jag måste gå på toa.

Jaha, genomgång. Ja men jag går sen då. Viktigt att lyssna.

Först lagomt till lunch så låser jag in mig på toan.

Vilken känsla! Som en seger efter ett maraton.