2016-09-02 06:00

2016-09-02 06:00

Nu har vi börjat vår resa

IDA THUNBERG

Utanför är det 42 grader i skuggan.

På bara några dagar har hela vår tillvaro förändrats, inte bara när det gäller utomhustemperaturen.

Vi har startat vår resa, en färd som under nio månader ska ta oss runt jorden.

Vi har rest österut, och kommer så småningom tillbaka hem över Atlanten.

Innan dess ska vi, enligt planen, ha besökt Mellanöstern, Asien, Oceanien, Sydamerika, Centralamerika, kanske Karibien och eventuellt Nordamerika.

Jag vet inte om vi har fattat riktigt än att vi faktiskt har startat vår resa.

På ett sätt känns det som att vi har varit borta mycket längre. Att vi reste hemifrån Degerfors så sent som i söndags morse känns nästan overkligt.

Vi hade räknat med en lugn start. Att det skulle behövas en massa återhämtning, och att vi kanske rentav skulle bli sjuka, sådär som man kan bli när man slappnar av efter en fullspäckad tid när man haft massor att göra.

Och vi ska nog inte ropa hej än, för än så länge går vi nog lite på överskottsenergi och adrenalin som pumpas ut bara av det faktum att allt är igång.

För faktum är att vi har gjort mer än vad vi hade tänkt oss sen vi landade här i Dubai. Vi har besökt världens största shoppingcentrum - Dubai Mall - där det bland annat finns ett tre våningar stort akvarium och undervattens-zoo.

Vi har åkt tunnelbana, promenerat omkring i hamnen och kollat på ett fantastiskt fontänskådespel medan solen sjönk över skyskraporna och den stora dammen framför världens högsta byggnad, Burj Khalifa.

Och däremellan hängt på hotellet, badat i poolen, haft picknick på lokala råvaror hemma på rummet, spelat yatzy - och vi har varit i öknen.

Den breder ju ut sig här, mellan de förenade Arabemiraterna. Sanden som känns så oändlig och bildar den stora öknen.

Vi åkte på ökensafari i en fyrhjulsdriven jeep som tog oss snabbt ut över sanddynerna. Som vi skrattade, så att vi kiknade, och så vansinnigt roligt det var!

Efteråt några timmar på en safaricamp där ute mitt bland all sand. Milo och Jack provade sandboard nerför en sandbacke (ja, som snowboard, fast utan snö då), och vi såg solen sjunka ner som ett glödande klot i den vidsträckta, böljande sanden.

Senare serverades en grillbuffé och vi satt där på kuddar i sanden och åt, åt och åt.

– Det här är en av dom roligaste dagarna som jag har varit med om, sa Milo, och det är förstås alldeles härligt att höra.

Ja, att det bara har gått några dagar sen vi startade är nästan svårt att förstå. Och nu ska vi vidare, mot nästa anhalt.

En rundresa i Sri Lanka väntar, 25 dagar i ett för oss helt nytt land. Vi vill uppleva mer än bara de vanligaste turiststråken så vi börjar med att resa in i landet några dagar, och därefter vidare mot den östra sidan som syns mer sällan i resebroschyrerna.

Jag ser fram emot allt.

Både de upplevelsefyllda dagarna, och alla dagar med totalt lugn och bara vara. För såna kommer det också, massor. Även om vi dragit igång det hela med en rivstart.

Nu är vi igång.

Nu har det börjat.

NU är tiden inne.

På bara några dagar har hela vår tillvaro förändrats, inte bara när det gäller utomhustemperaturen.

Vi har startat vår resa, en färd som under nio månader ska ta oss runt jorden.

Vi har rest österut, och kommer så småningom tillbaka hem över Atlanten.

Innan dess ska vi, enligt planen, ha besökt Mellanöstern, Asien, Oceanien, Sydamerika, Centralamerika, kanske Karibien och eventuellt Nordamerika.

Jag vet inte om vi har fattat riktigt än att vi faktiskt har startat vår resa.

På ett sätt känns det som att vi har varit borta mycket längre. Att vi reste hemifrån Degerfors så sent som i söndags morse känns nästan overkligt.

Vi hade räknat med en lugn start. Att det skulle behövas en massa återhämtning, och att vi kanske rentav skulle bli sjuka, sådär som man kan bli när man slappnar av efter en fullspäckad tid när man haft massor att göra.

Och vi ska nog inte ropa hej än, för än så länge går vi nog lite på överskottsenergi och adrenalin som pumpas ut bara av det faktum att allt är igång.

För faktum är att vi har gjort mer än vad vi hade tänkt oss sen vi landade här i Dubai. Vi har besökt världens största shoppingcentrum - Dubai Mall - där det bland annat finns ett tre våningar stort akvarium och undervattens-zoo.

Vi har åkt tunnelbana, promenerat omkring i hamnen och kollat på ett fantastiskt fontänskådespel medan solen sjönk över skyskraporna och den stora dammen framför världens högsta byggnad, Burj Khalifa.

Och däremellan hängt på hotellet, badat i poolen, haft picknick på lokala råvaror hemma på rummet, spelat yatzy - och vi har varit i öknen.

Den breder ju ut sig här, mellan de förenade Arabemiraterna. Sanden som känns så oändlig och bildar den stora öknen.

Vi åkte på ökensafari i en fyrhjulsdriven jeep som tog oss snabbt ut över sanddynerna. Som vi skrattade, så att vi kiknade, och så vansinnigt roligt det var!

Efteråt några timmar på en safaricamp där ute mitt bland all sand. Milo och Jack provade sandboard nerför en sandbacke (ja, som snowboard, fast utan snö då), och vi såg solen sjunka ner som ett glödande klot i den vidsträckta, böljande sanden.

Senare serverades en grillbuffé och vi satt där på kuddar i sanden och åt, åt och åt.

– Det här är en av dom roligaste dagarna som jag har varit med om, sa Milo, och det är förstås alldeles härligt att höra.

Ja, att det bara har gått några dagar sen vi startade är nästan svårt att förstå. Och nu ska vi vidare, mot nästa anhalt.

En rundresa i Sri Lanka väntar, 25 dagar i ett för oss helt nytt land. Vi vill uppleva mer än bara de vanligaste turiststråken så vi börjar med att resa in i landet några dagar, och därefter vidare mot den östra sidan som syns mer sällan i resebroschyrerna.

Jag ser fram emot allt.

Både de upplevelsefyllda dagarna, och alla dagar med totalt lugn och bara vara. För såna kommer det också, massor. Även om vi dragit igång det hela med en rivstart.

Nu är vi igång.

Nu har det börjat.

NU är tiden inne.