2016-08-31 16:14

2016-08-31 16:14

"Alla har vi ett smärtsamt bagage"

KARLSKOGA: Annika Östberg ska föreläsa i Karlskoga

Annika Östberg satt 28 år i fängelse i USA, innan hon efter att ha överlämnats till Sverige blev en fri kvinna för fem år sedan. På fredag kommer hon till församlingen Nytt Liv för att föreläsa om sina erfarenheter.
– Folk får sig en tankeställare, säger hon.

Annika Östberg kom till USA som barn och där hamnade hon tidigt snett i livet. Efter ett liv med brott, droger och prostitution kulminerade det hela med att hon blev inblandad i ett dubbelmord, vilket hon dömdes till livstids fängelse för. Efter 28 år i amerikanskt fängelse kom hon tillbaka till Sverige, där hon efter två år på Hinseberg blev frigiven.

Hon berättar att det inte går att beskriva vilken stor omställning det var att efter 28 år i amerikanskt fängelse komma till Sverige och sedan bli frigiven.

– Det var som natt och dag. Alla möjligheter, alla val, allt som man plötsligt kunde göra. Frihet i sin enklaste form, men när det gäller frihet inom sig själv så hittade jag faktiskt den innan jag lämnade murarna bakom mig. Frihet är något som man måste hitta inom sig själv. Även om jag har suttit bakom lås och bom så är det många här ute som sitter i mycket värre fängelser på många sätt, inom sig själva. Det är det som jag försöker prata om, att ett fängelse inte behöver ha murar och staket. Ibland är det något som vi skapar själva.

Sedan hon kom ut från fängelset har Östberg bland annat gett ut två böcker om sina erfarenheter och åkt runt i landet och föreläst. Nu kommer hon alltså till Karlskoga.

– Föreläsningen handlar om förlåtelse, om att släppa negativa mönster och tankar, om tro och om att gå vidare när allt verkar ha gått åt skogen. Det finns en väg framåt även när det ser väldigt mörkt ut.

Hon berättar att de som kommer till föreläsningarna är väldigt positiva efteråt, trots att föreläsningen inte varit som de förväntat sig.

– Folk tror att de ska komma och lyssna på någon som är väldigt annorlunda än de själva, någon som är intressant men som de inte ska kunna identifiera sig så mycket med. Men i slutändan kommer vi fram till att vi har mycket gemensamt. Alla har vi ett smärtsamt bagage som vi bär med oss.

Annika Östberg menar att man kan vända sina dåliga erfarenheter till något positivt.

– Allting som gör ont är inte negativt, konstaterar hon.

Ser kontrasten

– Jag har fått väldigt mycket positiv feedback på mina föreläsningar. Folk får sig en tankeställare, helt enkelt. Något som jag tror att folk får en helt annan syn på är tacksamhet för vad vi har. Vi blir blinda för de gåvor i livet som faktiskt finns, som ett hem eller familj och vänner. Vi stannar inte upp och tar en rejäl titt omkring oss och säger tack.

Själv har Annika Östberg inte glömt hur det var att sitta inlåst, utan känner tacksamhet varje dag. Hon tycker att det är roligt att gå och handla mat, där hon kan känna och titta på alla varor som finns tillgängliga.

– I fängelset fick vi handla en gång i månaden. Man fick bocka av på en lista vad man ville köpa av de få varor som var tillgängliga, men det fanns inga garantier för att man fick det man beställde.

Hon uppskattar också att kunna komma och gå som hon vill, när hon vill.

– Jag har varit inlåst från och med klockan nio varenda kväll. Första tiden i frihet tittade jag på klockan, öppnade dörren och gick ut. Jag konstaterade att jag är ute, det är mörkt och klockan är kvart över nio.

– Alla de där sakerna har blivit mer vardagliga för mig, men jag tar dem inte för givet. Jag ser världen som genom en overheadfilm av min gamla värld. Jag ser kontrasten och är medveten om den. Inte bara för min egen skull utan för de tjejer som är nära mitt hjärta och som aldrig, aldrig kommer att få uppleva det jag gör, säger Annika Östberg och syftar på sina medfångar, dels de som fortfarande sitter inlåsta, dels de som gick under i fängelset av olika anledningar.

Annika Östberg kom till USA som barn och där hamnade hon tidigt snett i livet. Efter ett liv med brott, droger och prostitution kulminerade det hela med att hon blev inblandad i ett dubbelmord, vilket hon dömdes till livstids fängelse för. Efter 28 år i amerikanskt fängelse kom hon tillbaka till Sverige, där hon efter två år på Hinseberg blev frigiven.

Hon berättar att det inte går att beskriva vilken stor omställning det var att efter 28 år i amerikanskt fängelse komma till Sverige och sedan bli frigiven.

– Det var som natt och dag. Alla möjligheter, alla val, allt som man plötsligt kunde göra. Frihet i sin enklaste form, men när det gäller frihet inom sig själv så hittade jag faktiskt den innan jag lämnade murarna bakom mig. Frihet är något som man måste hitta inom sig själv. Även om jag har suttit bakom lås och bom så är det många här ute som sitter i mycket värre fängelser på många sätt, inom sig själva. Det är det som jag försöker prata om, att ett fängelse inte behöver ha murar och staket. Ibland är det något som vi skapar själva.

Sedan hon kom ut från fängelset har Östberg bland annat gett ut två böcker om sina erfarenheter och åkt runt i landet och föreläst. Nu kommer hon alltså till Karlskoga.

– Föreläsningen handlar om förlåtelse, om att släppa negativa mönster och tankar, om tro och om att gå vidare när allt verkar ha gått åt skogen. Det finns en väg framåt även när det ser väldigt mörkt ut.

Hon berättar att de som kommer till föreläsningarna är väldigt positiva efteråt, trots att föreläsningen inte varit som de förväntat sig.

– Folk tror att de ska komma och lyssna på någon som är väldigt annorlunda än de själva, någon som är intressant men som de inte ska kunna identifiera sig så mycket med. Men i slutändan kommer vi fram till att vi har mycket gemensamt. Alla har vi ett smärtsamt bagage som vi bär med oss.

Annika Östberg menar att man kan vända sina dåliga erfarenheter till något positivt.

– Allting som gör ont är inte negativt, konstaterar hon.

Ser kontrasten

– Jag har fått väldigt mycket positiv feedback på mina föreläsningar. Folk får sig en tankeställare, helt enkelt. Något som jag tror att folk får en helt annan syn på är tacksamhet för vad vi har. Vi blir blinda för de gåvor i livet som faktiskt finns, som ett hem eller familj och vänner. Vi stannar inte upp och tar en rejäl titt omkring oss och säger tack.

Själv har Annika Östberg inte glömt hur det var att sitta inlåst, utan känner tacksamhet varje dag. Hon tycker att det är roligt att gå och handla mat, där hon kan känna och titta på alla varor som finns tillgängliga.

– I fängelset fick vi handla en gång i månaden. Man fick bocka av på en lista vad man ville köpa av de få varor som var tillgängliga, men det fanns inga garantier för att man fick det man beställde.

Hon uppskattar också att kunna komma och gå som hon vill, när hon vill.

– Jag har varit inlåst från och med klockan nio varenda kväll. Första tiden i frihet tittade jag på klockan, öppnade dörren och gick ut. Jag konstaterade att jag är ute, det är mörkt och klockan är kvart över nio.

– Alla de där sakerna har blivit mer vardagliga för mig, men jag tar dem inte för givet. Jag ser världen som genom en overheadfilm av min gamla värld. Jag ser kontrasten och är medveten om den. Inte bara för min egen skull utan för de tjejer som är nära mitt hjärta och som aldrig, aldrig kommer att få uppleva det jag gör, säger Annika Östberg och syftar på sina medfångar, dels de som fortfarande sitter inlåsta, dels de som gick under i fängelset av olika anledningar.