2016-08-26 06:00

2016-08-26 06:00

En kalkylerad utmaning

GABRIELLA LAGERSTAM

Jag har satt mig i skolbänken igen, frivilligt och tänkt å vad kul att plugga! Nu är det visserligen bara en kurs, men jag kan säga att det inte är vilken kurs som helst. Det är matte. Det kan vara så att den där känslan å vad kul att plugga! försvann lite i samma stund jag satt och bläddrade i den nyköpta matteboken. Den känslan övergick i svår ångest istället. Man kan säga att matte är min akilleshäl. (Den kan vara så att jag tyckte om att sova lite länge på morgonen och tråkigt nog så va matten första lektion.) 1+1 absolut, inga problem att räkna men när det sen blir fler bokstäver än siffror känner jag bara varför?

Som alltid när jag står inför nya utmaningar är jag superexalterad och även denna gång, jag stod länge på den lokala bokhandeln och valde en mapp, penna, sudd och ett block. Min man frågade vad det var för fel på pennorna och blocken vi hade hemma men han fattar ju inte. Jag försökte förklara för honom att en nyköpt stiftpenna kan vara den lilla skillnaden jag behöver för att klara den här kursen.

– Den här kan vara skillnaden mellan ett IG och ett G! sa jag med lite för hög ton. Han skakade på huvudet och medan han vände sig om tyckte jag mig höra från honom att jag är en jävel på att räkna reapriser i alla fall. Please, berätta något jag inte redan visste! Jag tjänar alltid pengar på rean. Om en tröja kostat 500 kronor och sen är nedsatt med 50 procent då har ju jag tjänat 250 kronor. Alltså nu när jag tänker efter kanske den här mattekursen gå som på räls...

Jag önskar att jag kommer bli ett sånt jävla mattesnille efter kursen, eller under kursen. Jag önskar liksom att jag bara kunde titta på ett tal med parenteser, decimaler, x och y och bara se svaret framför mig aha, det är 23x upphöjt i 2 efter man har adderat det med 0,6 och tagit bort pitalet. Som ett jävla snille! Det är täljare och nämnare och det är så mycket skumma frågor i den där matteboken alltså så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. På riktigt har jag skrivit frågetecken på många ställen och skrivit tryckfel på de frågor som är som mest obegripliga. Jag skriver att svaret är 11 och bläddrar bak i facit och ser att svaret ska vara 3x-(2-7x)+5 och jag sitter med två stora klotögon och funderar vad faan det var som hände. Boken ligger på avstånd från mig och bara ligger och pyr otäckheter. Alla tal känns så oeuppnåliga.

När saker och ting är svåra och inte riktigt går som man önskar så börjar man automatiskt tvivla på sig själv. Automatiskt blir det att jag inte bara är dålig på matte, jag är världens dåligaste mamma som bara säger nej, jag är världens dåligaste fru som bara är sur, jag är dålig på jobbet, jag suger i ren allmänhet. Å helt plötsligt kommer jag på varför jag ogillade matte så sjukt mycket när jag pluggade förr. Just för att den där känslan kom smygande för att jag fattade inte ett jävla dugg. Mina två söner försöker peppa mig men när de slänger upp kamratstegen som en läxa och man ska räkna ut diverse saker så sitter jag som ett frågetecken och stirrar rakt ut genom fönstret.

MEN! Nu är jag en mer vuxen och mognare version av mig själv så jag sansar mig och torkar tårarna för de här x´en och bråktalen ska inte få mig på fall. Om Adam prompt vill köpa en begagnad moped för 1000 kronor fast y talar emot det så är mitt svar just nu GÖRT ADAM GÖRT!

Jag har satt mig i skolbänken igen, frivilligt och tänkt å vad kul att plugga! Nu är det visserligen bara en kurs, men jag kan säga att det inte är vilken kurs som helst. Det är matte. Det kan vara så att den där känslan å vad kul att plugga! försvann lite i samma stund jag satt och bläddrade i den nyköpta matteboken. Den känslan övergick i svår ångest istället. Man kan säga att matte är min akilleshäl. (Den kan vara så att jag tyckte om att sova lite länge på morgonen och tråkigt nog så va matten första lektion.) 1+1 absolut, inga problem att räkna men när det sen blir fler bokstäver än siffror känner jag bara varför?

Som alltid när jag står inför nya utmaningar är jag superexalterad och även denna gång, jag stod länge på den lokala bokhandeln och valde en mapp, penna, sudd och ett block. Min man frågade vad det var för fel på pennorna och blocken vi hade hemma men han fattar ju inte. Jag försökte förklara för honom att en nyköpt stiftpenna kan vara den lilla skillnaden jag behöver för att klara den här kursen.

– Den här kan vara skillnaden mellan ett IG och ett G! sa jag med lite för hög ton. Han skakade på huvudet och medan han vände sig om tyckte jag mig höra från honom att jag är en jävel på att räkna reapriser i alla fall. Please, berätta något jag inte redan visste! Jag tjänar alltid pengar på rean. Om en tröja kostat 500 kronor och sen är nedsatt med 50 procent då har ju jag tjänat 250 kronor. Alltså nu när jag tänker efter kanske den här mattekursen gå som på räls...

Jag önskar att jag kommer bli ett sånt jävla mattesnille efter kursen, eller under kursen. Jag önskar liksom att jag bara kunde titta på ett tal med parenteser, decimaler, x och y och bara se svaret framför mig aha, det är 23x upphöjt i 2 efter man har adderat det med 0,6 och tagit bort pitalet. Som ett jävla snille! Det är täljare och nämnare och det är så mycket skumma frågor i den där matteboken alltså så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. På riktigt har jag skrivit frågetecken på många ställen och skrivit tryckfel på de frågor som är som mest obegripliga. Jag skriver att svaret är 11 och bläddrar bak i facit och ser att svaret ska vara 3x-(2-7x)+5 och jag sitter med två stora klotögon och funderar vad faan det var som hände. Boken ligger på avstånd från mig och bara ligger och pyr otäckheter. Alla tal känns så oeuppnåliga.

När saker och ting är svåra och inte riktigt går som man önskar så börjar man automatiskt tvivla på sig själv. Automatiskt blir det att jag inte bara är dålig på matte, jag är världens dåligaste mamma som bara säger nej, jag är världens dåligaste fru som bara är sur, jag är dålig på jobbet, jag suger i ren allmänhet. Å helt plötsligt kommer jag på varför jag ogillade matte så sjukt mycket när jag pluggade förr. Just för att den där känslan kom smygande för att jag fattade inte ett jävla dugg. Mina två söner försöker peppa mig men när de slänger upp kamratstegen som en läxa och man ska räkna ut diverse saker så sitter jag som ett frågetecken och stirrar rakt ut genom fönstret.

MEN! Nu är jag en mer vuxen och mognare version av mig själv så jag sansar mig och torkar tårarna för de här x´en och bråktalen ska inte få mig på fall. Om Adam prompt vill köpa en begagnad moped för 1000 kronor fast y talar emot det så är mitt svar just nu GÖRT ADAM GÖRT!