2016-08-06 06:00

2016-08-06 06:00

Kör hårt och bli klipskare

LÖRDAGSTANKAR: Catarina Forsberg

Jag vet att man ska vara försiktig med allt som heter forskning och statistik.

Jag har själv skrivit både ledare och krönikor om hur förvirrande livet är när olika forskningsresultat som motsäger varandra publiceras på löpande band. Ena veckan ska man äta ditten – och nästa vecka är det datten som gäller. Ena stunden ska du träna på ett visst sätt för att se ut si eller så – Strax efter är det ett helt annat upplägg som ger dig önskat resultat.

Men det finns en forskning som jag tror stenhårt på. Det är den som visar att vi mår bättre och blir smartare av att röra på oss.

För det första känns det ganska självklart att den mänskliga kroppen är gjord för att användas. Under årtusenden har det krävts en fysisk insats för att över huvud taget överleva.

Vi har jagat, fiskat, hämtat vatten, plöjt åkrar, gått till skolan, huggit ner trän, byggt hus, mjölkat kor, eldat i pannan, slaktat kreatur och... ja, ni fattar vad jag menar.

Det är inte förrän under det senaste ögonblicket i mänsklighetens historia som allt fler av oss inte behöver anstränga oss fysiskt för att komma till jobbet, tända ljuset, sätta på värmen, laga mat, få vatten och annat grundläggande. Vi vrider om startnyckeln i bilen, trycker på ljusknappen och vrider på vattenkranen.

Det är naturligtvis till stor del positivt – vi lever längre och färre blir fysiskt utslitna i förtid.

Men det har också negativa effekter. Allt fler drabbas i stället välfärdssjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, övervikt och diabetes.

Allt mer forskning visar nu att det inte bara är kroppen som mår bra av att röra på sig – även hjärnan mår bättre.

Du blir helt enkelt smartare av att cykla, simma och springa.

Anders Hansen arbetar som psykiatriker till vardags, och han har skrivit boken Hjärnstark. Han menar att motion ger oss en mental uppgradering. Enligt honom påverkar löprundan eller cykelpasset inte bara syreupptagningsförmågan och muskelmassan, utan även koncentrationen, minnet, måendet, sömnen, kreativiteten och stresståligheten.

Och jag är övertygad om att han har rätt.

Under hela min uppväxt tränade jag redskapsgymnatsik. Mitt liv bestod i princip av skola, gymnastik och läxläsning. Många undrade hur jag hann. De flesta trodde att jag hade lätt för att lära. Men jag hade inte lätt för mig i skolan, och inte var jag någon naturbegåvning på gymnastik heller. Däremot utvecklade jag ganska snabbt en förmåga att planera och organisera min vardag så att det som var viktigast för mig fick plats. Och jag är övertygad om att växelverkan mellan att rabbla oregelbundna verb och försöka lära mig en sträcksalto med helskruv gjorde bägge möjliga.

På äldre dar har jag tagit upp träningen igen. Naturligtvis inte på samma nivå, men tre eller fyra spinningpass i veckan ser jag till att planera in.

Och det är konstigt – men jag hinner minst lika mycket de dagar jag tränar som de dagar jag åker direkt hem efter jobbet.

Anders Hansen menar att forskningen som visar på samband mellan konditionsträningen och hjärnan har hamnat i skymundan. Inte tas riktigt på allvar.

Jag tror att det kan vara hög tid att få in detta perspektiv i den eviga debatten om den svenska skolan och de usla Pisa-resultaten.

Det är kanske inte mer matte och datakunskap eleverna behöver.

Kanske är det en rejäl löprunda tre dagar i veckan – utöver den skolgymnastik som redan finns på schemat i dag?

 

Jag har själv skrivit både ledare och krönikor om hur förvirrande livet är när olika forskningsresultat som motsäger varandra publiceras på löpande band. Ena veckan ska man äta ditten – och nästa vecka är det datten som gäller. Ena stunden ska du träna på ett visst sätt för att se ut si eller så – Strax efter är det ett helt annat upplägg som ger dig önskat resultat.

Men det finns en forskning som jag tror stenhårt på. Det är den som visar att vi mår bättre och blir smartare av att röra på oss.

För det första känns det ganska självklart att den mänskliga kroppen är gjord för att användas. Under årtusenden har det krävts en fysisk insats för att över huvud taget överleva.

Vi har jagat, fiskat, hämtat vatten, plöjt åkrar, gått till skolan, huggit ner trän, byggt hus, mjölkat kor, eldat i pannan, slaktat kreatur och... ja, ni fattar vad jag menar.

Det är inte förrän under det senaste ögonblicket i mänsklighetens historia som allt fler av oss inte behöver anstränga oss fysiskt för att komma till jobbet, tända ljuset, sätta på värmen, laga mat, få vatten och annat grundläggande. Vi vrider om startnyckeln i bilen, trycker på ljusknappen och vrider på vattenkranen.

Det är naturligtvis till stor del positivt – vi lever längre och färre blir fysiskt utslitna i förtid.

Men det har också negativa effekter. Allt fler drabbas i stället välfärdssjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, övervikt och diabetes.

Allt mer forskning visar nu att det inte bara är kroppen som mår bra av att röra på sig – även hjärnan mår bättre.

Du blir helt enkelt smartare av att cykla, simma och springa.

Anders Hansen arbetar som psykiatriker till vardags, och han har skrivit boken Hjärnstark. Han menar att motion ger oss en mental uppgradering. Enligt honom påverkar löprundan eller cykelpasset inte bara syreupptagningsförmågan och muskelmassan, utan även koncentrationen, minnet, måendet, sömnen, kreativiteten och stresståligheten.

Och jag är övertygad om att han har rätt.

Under hela min uppväxt tränade jag redskapsgymnatsik. Mitt liv bestod i princip av skola, gymnastik och läxläsning. Många undrade hur jag hann. De flesta trodde att jag hade lätt för att lära. Men jag hade inte lätt för mig i skolan, och inte var jag någon naturbegåvning på gymnastik heller. Däremot utvecklade jag ganska snabbt en förmåga att planera och organisera min vardag så att det som var viktigast för mig fick plats. Och jag är övertygad om att växelverkan mellan att rabbla oregelbundna verb och försöka lära mig en sträcksalto med helskruv gjorde bägge möjliga.

På äldre dar har jag tagit upp träningen igen. Naturligtvis inte på samma nivå, men tre eller fyra spinningpass i veckan ser jag till att planera in.

Och det är konstigt – men jag hinner minst lika mycket de dagar jag tränar som de dagar jag åker direkt hem efter jobbet.

Anders Hansen menar att forskningen som visar på samband mellan konditionsträningen och hjärnan har hamnat i skymundan. Inte tas riktigt på allvar.

Jag tror att det kan vara hög tid att få in detta perspektiv i den eviga debatten om den svenska skolan och de usla Pisa-resultaten.

Det är kanske inte mer matte och datakunskap eleverna behöver.

Kanske är det en rejäl löprunda tre dagar i veckan – utöver den skolgymnastik som redan finns på schemat i dag?