2016-08-04 12:40

2016-08-04 12:40

Krantz: "Var som att Astrid Lindgren hälsade"

BJÖRKBORN: Teaterprofilen Peter Krantz om regnbågarna som förenade ester, ryssar och Karlskogingar.

Det största avtrycket efter den hittills händelserika sommaren för Karlskogas egen teaterprofil är något han kallar en solskenshistoria. Under årets sommarspel fick han bygga på den historien, som började när de spelade på en estnisk scen inför ryssar i vänorten Narva för tretton år sedan.

Efter 18 föreställningar stannade publiksiffran på runt 3000 besökare, årets sommarteater Rasmus på luffen har lagts till handlingarna. Efter ett kvarts sekel med teaterföreningen Lysets sommarspel i Karlskoga toppar föreställningen tillsammans med Ronja Rövardotter och Madicken.

Vad var det bästa med årets uppsättning?

– Att publiken uppskattar en föreställning. Att fyraåringar kan spela barnhemsbarn och den äldsta i uppsättningen kan vara i 70-års åldern. Det handlar om möten mellan människor. I publiken kan även små barn hänga med och tycka det är kul och tanten och farbrorn kan fälla en tår för historien är så fin, svarar Peter.

Regnbågarna som förenade

Krantz berättar om Ronja Rövardotter, ett teaterprojekt som spelades som en sommarteater i Karlskoga, sommaren efter millennieskiftet. Även där var det närmare 3000 besökare som såg teatern i Karlskoga och efter succén fick de frågan om de ville göra ett utbyte med Karlskogas vänort Narva i Estland.

– Det var rysspråkiga ester från ett kulturhus i Narva som vi skulle samspela med, de gjorde borkafamiljen här i Sverige och vi gjorde endera där.

Orten Narva gränsar till Ryssland och hela staden omges av en flod. Mitt i mellan floden och gränsen fanns en borg som Ivan den förskräcklige lät bygga för längesedan. Det var också skådeplatsen för just utbytet med Karlskogas teaterförening.

– Hela dagen inför premiären i Narva var det oroligt väder, men vi klarade oss från regnet. Då började mullra när vi startade. En duva flög in, i en berättelse som handlar om fred och försoning. Sen när vi är klara då kom störtregn. Men bara kort. Sen kommer världens regnbåge. Som slår ner i andra borgen. Det var så häftigt, berättar Krantz med stor inlevelse.

Tillbaks till nutid, till 2016, tretton år senare får han uppleva en liknande sak på Björkborn.

– Det var uppe på Björkborn, vi skulle spela sista föreställningen av årets uppsättning och jag får den där speciella känslan igen som i Narva, säger han.

Under hela dagen roddade de med saker däruppe, givetvis oroliga inför vädrets makter. Regnar det kommer publiken rygga tillbaka. Med tio minuter kvar till start tittade de upp mot Karlsdal och där var det svart, åskan kändes nära. Men föreställningen var inte hotad, trodde de.

– Med tio minuter kvar av föreställningen började det mullra och det kom en blixt. Sen låg störtregnet över oss, men bara för en kort stund. Vi kunde ju fortsätta när regnet lade sig, berättar han.

Och fortsätter:

– Efter föreställningens slut syns plötsligt två regnbågar över Björkborn herrgård. Jag tänkte nu är det Astrid igen. Denna kloka människa som gav svensk kultur så mycket. Som har gett oss möjligheten att sätta upp de här spelen som alla har fantastiska historier.

Krantz skrattar lite, men medger att det känns som någon typ av hälsning från fantastiska Lindgren.

– Ena regnbågen är för Paradisoskar och den andra för Rasmus. Totalt två hälsningar från Astrid, en i Narva med en duva och regnbåge och nu med två regnbågar.

– Nu sitter jag inte här och tror att Astrid Lindgren hälsar till oss i Karlskoga teaterförening. Men det känns bara så speciellt, med de två regnbågarna, både nu och då. Det är ju många människor som går ihop för att det ska lyckas. När saker går bra ser man tecken i skyn. När man är på väg får man positiv respons. Det är lite sådär i livet. Men det kan lika gärna vara naturens makter som spelat oss ett spratt, medger han.

Han tycker också att speciellt Ronja, med regnbågen som förenade de två borgarna i estniska Narva är något större.

– Åskan är ju väldig speciell i Ronja, för hon föds när det mullrar som mest. I vänortsutbytet med Estland handlade det om att få två städer att gå ihop. Under Sovjetunionen var de en och samma, nu har de glidit isär sedan Sovjet försvann. Det vi gjorde, ester och ryssar i Karlskoga och vise versa i Estland. Det var förbrödringen, med tanke på hur det varit och hur det är nu.

Fanny och Alexander i höst

Under året 30-års jubilerar föreningen och det uppmärksammas genom att hylla Astrid Lindgren. Men också en annan gigant - Ingemar Bergman. I november ska de sätta upp Bergmans Fanny och Alexander med ett 30-talet skådespelare och 22 planerade föreställningar.

– Det är en historia som handlar om en liten teater där teaterdirektören dör. Samtidigt är det en fantastisk historia med många mustiga roller, avslutar han.

Pjäsen har premiär 19 november på Kungsteatern och spelas över jul.

Efter 18 föreställningar stannade publiksiffran på runt 3000 besökare, årets sommarteater Rasmus på luffen har lagts till handlingarna. Efter ett kvarts sekel med teaterföreningen Lysets sommarspel i Karlskoga toppar föreställningen tillsammans med Ronja Rövardotter och Madicken.

Vad var det bästa med årets uppsättning?

– Att publiken uppskattar en föreställning. Att fyraåringar kan spela barnhemsbarn och den äldsta i uppsättningen kan vara i 70-års åldern. Det handlar om möten mellan människor. I publiken kan även små barn hänga med och tycka det är kul och tanten och farbrorn kan fälla en tår för historien är så fin, svarar Peter.

Regnbågarna som förenade

Krantz berättar om Ronja Rövardotter, ett teaterprojekt som spelades som en sommarteater i Karlskoga, sommaren efter millennieskiftet. Även där var det närmare 3000 besökare som såg teatern i Karlskoga och efter succén fick de frågan om de ville göra ett utbyte med Karlskogas vänort Narva i Estland.

– Det var rysspråkiga ester från ett kulturhus i Narva som vi skulle samspela med, de gjorde borkafamiljen här i Sverige och vi gjorde endera där.

Orten Narva gränsar till Ryssland och hela staden omges av en flod. Mitt i mellan floden och gränsen fanns en borg som Ivan den förskräcklige lät bygga för längesedan. Det var också skådeplatsen för just utbytet med Karlskogas teaterförening.

– Hela dagen inför premiären i Narva var det oroligt väder, men vi klarade oss från regnet. Då började mullra när vi startade. En duva flög in, i en berättelse som handlar om fred och försoning. Sen när vi är klara då kom störtregn. Men bara kort. Sen kommer världens regnbåge. Som slår ner i andra borgen. Det var så häftigt, berättar Krantz med stor inlevelse.

Tillbaks till nutid, till 2016, tretton år senare får han uppleva en liknande sak på Björkborn.

– Det var uppe på Björkborn, vi skulle spela sista föreställningen av årets uppsättning och jag får den där speciella känslan igen som i Narva, säger han.

Under hela dagen roddade de med saker däruppe, givetvis oroliga inför vädrets makter. Regnar det kommer publiken rygga tillbaka. Med tio minuter kvar till start tittade de upp mot Karlsdal och där var det svart, åskan kändes nära. Men föreställningen var inte hotad, trodde de.

– Med tio minuter kvar av föreställningen började det mullra och det kom en blixt. Sen låg störtregnet över oss, men bara för en kort stund. Vi kunde ju fortsätta när regnet lade sig, berättar han.

Och fortsätter:

– Efter föreställningens slut syns plötsligt två regnbågar över Björkborn herrgård. Jag tänkte nu är det Astrid igen. Denna kloka människa som gav svensk kultur så mycket. Som har gett oss möjligheten att sätta upp de här spelen som alla har fantastiska historier.

Krantz skrattar lite, men medger att det känns som någon typ av hälsning från fantastiska Lindgren.

– Ena regnbågen är för Paradisoskar och den andra för Rasmus. Totalt två hälsningar från Astrid, en i Narva med en duva och regnbåge och nu med två regnbågar.

– Nu sitter jag inte här och tror att Astrid Lindgren hälsar till oss i Karlskoga teaterförening. Men det känns bara så speciellt, med de två regnbågarna, både nu och då. Det är ju många människor som går ihop för att det ska lyckas. När saker går bra ser man tecken i skyn. När man är på väg får man positiv respons. Det är lite sådär i livet. Men det kan lika gärna vara naturens makter som spelat oss ett spratt, medger han.

Han tycker också att speciellt Ronja, med regnbågen som förenade de två borgarna i estniska Narva är något större.

– Åskan är ju väldig speciell i Ronja, för hon föds när det mullrar som mest. I vänortsutbytet med Estland handlade det om att få två städer att gå ihop. Under Sovjetunionen var de en och samma, nu har de glidit isär sedan Sovjet försvann. Det vi gjorde, ester och ryssar i Karlskoga och vise versa i Estland. Det var förbrödringen, med tanke på hur det varit och hur det är nu.

Fanny och Alexander i höst

Under året 30-års jubilerar föreningen och det uppmärksammas genom att hylla Astrid Lindgren. Men också en annan gigant - Ingemar Bergman. I november ska de sätta upp Bergmans Fanny och Alexander med ett 30-talet skådespelare och 22 planerade föreställningar.

– Det är en historia som handlar om en liten teater där teaterdirektören dör. Samtidigt är det en fantastisk historia med många mustiga roller, avslutar han.

Pjäsen har premiär 19 november på Kungsteatern och spelas över jul.

  • Christoffer Tuulik