2016-07-29 12:00

2016-07-29 14:33

Ibland räcker ett skumbad

KRÖNIKA

Jag och mannen försökte nypa titeln ”parents of the year” förra helgen.

Vi slog på stora nöjestrumman och drog upp till svärföräldrarna i huvudstaden innan vi skulle vidare till Gotland.

Semesterkassan skulle spenderas så Gröna Lund here we come!

Med åkbanden inhandlade så begav vi oss till första bästa karusell. Kärlekstunneln, en mjuk början som alla kids kunde åka med i. Åh vad mysigt, så bra vi har det! Mamma har sånt långt tålamod i dag så inget kan skita sig. Vi njuter så av semestern tillsammans!

Sen ville barnen gå lustiga huset. Såklart vi ska göra det! Jag med dottern på höften och mannen tillsammans med svärföräldrarna glatt påhejande nedanför. Sönerna kastade sig upp för de där livsfarliga trapporna som rör sig medan jag krampaktigt gick i mitten i den stillastående trappan.

Dottern tjoade glatt till en början men ju längre in i lustiga huset vi kom desto mer skrek hon. Typ som en stucken gris. Stresspåslaget jag hade genom de där förbannade spegelrummet och den där tunneln som gör att man får århundradets gratisfylla var något högre än vad det brukar. Dottern älskar att åka rutschkana så jag tänkte att mattan på slutet skulle vara succé.

Kan säga som så att mattjäveln var allt annat än succé. Nära döden upplevelse för dottern och hon kröp upp i vagnen och skakade på huvudet och upprepade likt ett mantra för sig själv ” inte åka mer, inte åka mer”.

Nåväl, åkbanden var inhandlade för att utnyttjas, mot nästa attraktion.

Vi hade Vilda musen framför oss. 33 minuter stod vi i kön. När det var tre personer framför oss så säger yngsta sonen att han inte vågar åka. Jo men nu åker vi säger jag och puttar fram honom. Jag bredvid honom och sen bär det av. Åh jävlar som det bär av. Jag skriker högt, sonen skriker högre. Jag har light dödsångest och sonen har dödsångest de luxe och gråter. Äldsta sonen sitter bakom och skrattar.

Med skakiga ben tar vi oss ner till markplan. Där kastar ena sonen in handduken, han vill heller inte åka mer. Gröna Lund alltså, succé!

Efter några timmars svettande och köande så lämnar vi nöjesparken men inte utan att ha trissat upp förhoppningarna att vinna en megastor chokladkaka vid lyckohjulet.

Skam den som ger sig men efter tre spel får vi inse att det inte blir någon vinst. Å om man frågar yngsta sonen efter han återhämtat sig efter vilda musen var nog det här det värsta som kunde hända. Ett livsfarligt åk och snuvad på vinst på chokladhjulet. Men vi drog ett kort i rockärmen för den här supermega roliga lyckade dagen var ju inte slut än.

Vi skulle ju gå på konsert och lyssna på Sean Banan!

Tror jag var mest exalterad över det hela medan barnen gjorde tummen upp och ryckte på axlarna.

Efter dans och sång tog vi tunnelbanan hem för att ta kvällen.

När middagen var slut så badade barnen, skum flög och skitiga barn blev rena barn, glada vilket som.

”Berätta vad som varit absolut roligaste i dag killar!” Säger jag till dem.

De tittar på mig.

”Åka tunnelbana”, säger den ena.

”Bada skumbad här hemma!” hojtar den andra.

Ridå.

Vi lämnade iallafall Stockholm och drog oss vidare till Gotland.

Här på Ön så lever vi life.

Vi är fyra vuxna och fem barn. Vi är i konstant underläge och har inräkning av barn var tionde meter. Det förhandlas om hur många glassar som ska handlas per dag och hur länge man får vara vaken.

Solen skiner och vi badar mest hela tiden.

Eller jag badar inte, inte en temperatur som uppnår mina kriterier men de andra badar och jag hejar glatt på från strandkanten.

Vi siktar på ”parents of the year” nästa semester. Då vet vi ju att skumbad räcker.

 

GABRIELLA LAGERSTAM

Vi slog på stora nöjestrumman och drog upp till svärföräldrarna i huvudstaden innan vi skulle vidare till Gotland.

Semesterkassan skulle spenderas så Gröna Lund here we come!

Med åkbanden inhandlade så begav vi oss till första bästa karusell. Kärlekstunneln, en mjuk början som alla kids kunde åka med i. Åh vad mysigt, så bra vi har det! Mamma har sånt långt tålamod i dag så inget kan skita sig. Vi njuter så av semestern tillsammans!

Sen ville barnen gå lustiga huset. Såklart vi ska göra det! Jag med dottern på höften och mannen tillsammans med svärföräldrarna glatt påhejande nedanför. Sönerna kastade sig upp för de där livsfarliga trapporna som rör sig medan jag krampaktigt gick i mitten i den stillastående trappan.

Dottern tjoade glatt till en början men ju längre in i lustiga huset vi kom desto mer skrek hon. Typ som en stucken gris. Stresspåslaget jag hade genom de där förbannade spegelrummet och den där tunneln som gör att man får århundradets gratisfylla var något högre än vad det brukar. Dottern älskar att åka rutschkana så jag tänkte att mattan på slutet skulle vara succé.

Kan säga som så att mattjäveln var allt annat än succé. Nära döden upplevelse för dottern och hon kröp upp i vagnen och skakade på huvudet och upprepade likt ett mantra för sig själv ” inte åka mer, inte åka mer”.

Nåväl, åkbanden var inhandlade för att utnyttjas, mot nästa attraktion.

Vi hade Vilda musen framför oss. 33 minuter stod vi i kön. När det var tre personer framför oss så säger yngsta sonen att han inte vågar åka. Jo men nu åker vi säger jag och puttar fram honom. Jag bredvid honom och sen bär det av. Åh jävlar som det bär av. Jag skriker högt, sonen skriker högre. Jag har light dödsångest och sonen har dödsångest de luxe och gråter. Äldsta sonen sitter bakom och skrattar.

Med skakiga ben tar vi oss ner till markplan. Där kastar ena sonen in handduken, han vill heller inte åka mer. Gröna Lund alltså, succé!

Efter några timmars svettande och köande så lämnar vi nöjesparken men inte utan att ha trissat upp förhoppningarna att vinna en megastor chokladkaka vid lyckohjulet.

Skam den som ger sig men efter tre spel får vi inse att det inte blir någon vinst. Å om man frågar yngsta sonen efter han återhämtat sig efter vilda musen var nog det här det värsta som kunde hända. Ett livsfarligt åk och snuvad på vinst på chokladhjulet. Men vi drog ett kort i rockärmen för den här supermega roliga lyckade dagen var ju inte slut än.

Vi skulle ju gå på konsert och lyssna på Sean Banan!

Tror jag var mest exalterad över det hela medan barnen gjorde tummen upp och ryckte på axlarna.

Efter dans och sång tog vi tunnelbanan hem för att ta kvällen.

När middagen var slut så badade barnen, skum flög och skitiga barn blev rena barn, glada vilket som.

”Berätta vad som varit absolut roligaste i dag killar!” Säger jag till dem.

De tittar på mig.

”Åka tunnelbana”, säger den ena.

”Bada skumbad här hemma!” hojtar den andra.

Ridå.

Vi lämnade iallafall Stockholm och drog oss vidare till Gotland.

Här på Ön så lever vi life.

Vi är fyra vuxna och fem barn. Vi är i konstant underläge och har inräkning av barn var tionde meter. Det förhandlas om hur många glassar som ska handlas per dag och hur länge man får vara vaken.

Solen skiner och vi badar mest hela tiden.

Eller jag badar inte, inte en temperatur som uppnår mina kriterier men de andra badar och jag hejar glatt på från strandkanten.

Vi siktar på ”parents of the year” nästa semester. Då vet vi ju att skumbad räcker.

 

GABRIELLA LAGERSTAM