2016-07-18 09:15

2016-07-18 09:20

Nya ansikten blommar

TEATER: Årets sommarspel på Teater Nolby

”Nu är det dags att hitta ett sätt där människor döms lika för lika”.

Citatet är slutorden i William Shakespeares skådespel Lika för lika som i helgen hade premiär på Lena och Olle Söderbergs Teater Nolby ute i Nolbyskogarna ett par mil utanför Karlskoga mot Loka Brunn. Jag återkommer till denna avslutningsfras.

Lika för lika utspelas i staden Wien i nådens år 1604. En tid då Habsburgarna återinfört katolicismen efter att reformismen tidigare haft, och kanske fortfarande har, många anhängare i staden.

Lika för lika är en av Shakespeares tragikomiska pjäser, samtidigt en smått förvirrad historia om hertiginnan som plötsligt och utan angiven anledning överlämnar sin makt till sin ställföreträdare Angelo. En både nitisk och sträng herre som borde vara rätt man att återupprätta lag och ordning i staden. Till sin hjälp får han den äldre hovmannen Escalus.

Angelo skrider omedelbart till handling. Stänger alla horhus i stadens utkanter och dömer den unge adelsmannen Claudio till döden då han gjort sin trolovade Julia med barn utan att det hunnit lysa för dem i kyrkan. Isabella, Claudios syster, som är på väg att gå i kloster, gör ett försök att få den stränge Angelo att benåda sin bror med stor uppbackning av den spjuveraktiga Lucia. Det misslyckas till en början, men till slut ger Angelo med sig under förutsättning att Isabella skänker honom sin oskuld.

Hertiginnan som alla tror ha flytt fältet uppträder plötsligt som en kringvandrande munk och har därmed möjlighet att följa vad som händer i Wien under Angelos hårda nypor. Vad hon tycker om hans sätt att styra är svårtolkat, men hon tar i alla fall initiativen till den intrig som till slut fäller Angelo i hans omoraliska dubbelspel.

Under tiden verkar det mest gå sin gilla gång i staden. Horhusen inne i Wien blommar fortfarande. Den mycket förvirrade konstapeln Armbåge har svårt att hålla ordning på kopplare och annat löst folk. Dock är man unisont upprörd över att unge Claudio dömts till döden för en så harmlös förseelse som att göra sin egen trolovade med barn.

Lika för lika handlar om moral, omoral och dubbelmoral. Om den rikes makt över den fattige, om mannens självklara makt över kvinnan och om hur lite ett liv kan vara värt när makt ska utövas. Frågor som Shakespeare väckte för över 400 år sedan, men som fortfarande är lika aktuella. Föreställningen Lika för lika ställer frågor, men ger få svar. Det finurliga i Teater Nolbys uppsättning är att just klä originalets hertig i en kvinnas skepnad och istället skapa en hertiginna. Tillika att ge den slarvige spjuvern Lucio en kvinnas röst i Jennifer Ljusterås Lucia. Det ger i vissa mått ett helt annat perspektiv att uppleva tankar och handlingar genom ett kvinnligt filter. Det är inte första gången Teater Nolby vänder på kuttingarna, men jag tycker det är genialt och friskt att utforska pjäsens ursprung på detta sätt.

Nämnda Jennifer Ljusterås är lysande i rolltolkningen av Lucias bullriga och spjuveraktiva utspel. Hon passar verkligen i den här typen av roller och det är hon som står för det mesta av komiken.

I årets föreställning finns flera nya ansikten mot tidigare. Ingen faller ur, men några sticker ut. Jenny Hultman som Isabella lyfter flera scener, inte minst med sin vackra sångröst. Petter Kristiansson som Pompejus och Henrik Sjöman som den förvirrade konstapel Armbåge är två gestalter att minnas. Som en trygg ryggrad i förställningen de tre veteranerna Olle och Lena Söderberg samt givetvis Giovanni Falcone som genom åren på Teater Nolby gått från klarhet till klarhet. Men det är ändå helheten som lyser starkast.

Kostymerna är mäktigt färgstarka, och sminket lite åt Commedia dell´arte-hållet.

Till sist måste också musikanten Gunnar Hjorth nämnas. Han har skrivit ny originalmusik till samtliga uppsättningar under åren på Teater Nolby. Denna gång ett mastodontuppdrag då hans toner ligger som en välbalanserad bakgrund under hela föreställningen, mycket väl uppbackad av Mikael Forsbergs kontrabas. Gunnar har också fint tonsatt alla de sångtexter som framförs i föreställningen. Gunnar Hjorth är en stor anledning till lystern i årets uppsättning, precis som vanligt skulle man väl kunna tillägga.

Allra sist, åter till den där slutrepliken ”Nu är det dags att hitta ett sätt där människor döms lika för lika”. Det är tragiskt att bli påmind av en gubbe, född på 1500-talet, att vi inte kommit längre än vi gjort när det gäller jämställdhet och likhet inför lagen. Då är det av stor vikt att vi fortfarande spelar dessa pjäser om och om igen. Ett uppdrag Teater Nolby förvaltat väl genom åren, detta är det nionde som klassisk teater spelas på gårdsplanen i Nolby. Så, har du inget annat för dig i sommar så ta dig till Nolbyskogarna och upplev lite genuin William Shakespeare när det är som allra bäst. Tror inte du kommer att ångra dig.

Citatet är slutorden i William Shakespeares skådespel Lika för lika som i helgen hade premiär på Lena och Olle Söderbergs Teater Nolby ute i Nolbyskogarna ett par mil utanför Karlskoga mot Loka Brunn. Jag återkommer till denna avslutningsfras.

Lika för lika utspelas i staden Wien i nådens år 1604. En tid då Habsburgarna återinfört katolicismen efter att reformismen tidigare haft, och kanske fortfarande har, många anhängare i staden.

Lika för lika är en av Shakespeares tragikomiska pjäser, samtidigt en smått förvirrad historia om hertiginnan som plötsligt och utan angiven anledning överlämnar sin makt till sin ställföreträdare Angelo. En både nitisk och sträng herre som borde vara rätt man att återupprätta lag och ordning i staden. Till sin hjälp får han den äldre hovmannen Escalus.

Angelo skrider omedelbart till handling. Stänger alla horhus i stadens utkanter och dömer den unge adelsmannen Claudio till döden då han gjort sin trolovade Julia med barn utan att det hunnit lysa för dem i kyrkan. Isabella, Claudios syster, som är på väg att gå i kloster, gör ett försök att få den stränge Angelo att benåda sin bror med stor uppbackning av den spjuveraktiga Lucia. Det misslyckas till en början, men till slut ger Angelo med sig under förutsättning att Isabella skänker honom sin oskuld.

Hertiginnan som alla tror ha flytt fältet uppträder plötsligt som en kringvandrande munk och har därmed möjlighet att följa vad som händer i Wien under Angelos hårda nypor. Vad hon tycker om hans sätt att styra är svårtolkat, men hon tar i alla fall initiativen till den intrig som till slut fäller Angelo i hans omoraliska dubbelspel.

Under tiden verkar det mest gå sin gilla gång i staden. Horhusen inne i Wien blommar fortfarande. Den mycket förvirrade konstapeln Armbåge har svårt att hålla ordning på kopplare och annat löst folk. Dock är man unisont upprörd över att unge Claudio dömts till döden för en så harmlös förseelse som att göra sin egen trolovade med barn.

Lika för lika handlar om moral, omoral och dubbelmoral. Om den rikes makt över den fattige, om mannens självklara makt över kvinnan och om hur lite ett liv kan vara värt när makt ska utövas. Frågor som Shakespeare väckte för över 400 år sedan, men som fortfarande är lika aktuella. Föreställningen Lika för lika ställer frågor, men ger få svar. Det finurliga i Teater Nolbys uppsättning är att just klä originalets hertig i en kvinnas skepnad och istället skapa en hertiginna. Tillika att ge den slarvige spjuvern Lucio en kvinnas röst i Jennifer Ljusterås Lucia. Det ger i vissa mått ett helt annat perspektiv att uppleva tankar och handlingar genom ett kvinnligt filter. Det är inte första gången Teater Nolby vänder på kuttingarna, men jag tycker det är genialt och friskt att utforska pjäsens ursprung på detta sätt.

Nämnda Jennifer Ljusterås är lysande i rolltolkningen av Lucias bullriga och spjuveraktiva utspel. Hon passar verkligen i den här typen av roller och det är hon som står för det mesta av komiken.

I årets föreställning finns flera nya ansikten mot tidigare. Ingen faller ur, men några sticker ut. Jenny Hultman som Isabella lyfter flera scener, inte minst med sin vackra sångröst. Petter Kristiansson som Pompejus och Henrik Sjöman som den förvirrade konstapel Armbåge är två gestalter att minnas. Som en trygg ryggrad i förställningen de tre veteranerna Olle och Lena Söderberg samt givetvis Giovanni Falcone som genom åren på Teater Nolby gått från klarhet till klarhet. Men det är ändå helheten som lyser starkast.

Kostymerna är mäktigt färgstarka, och sminket lite åt Commedia dell´arte-hållet.

Till sist måste också musikanten Gunnar Hjorth nämnas. Han har skrivit ny originalmusik till samtliga uppsättningar under åren på Teater Nolby. Denna gång ett mastodontuppdrag då hans toner ligger som en välbalanserad bakgrund under hela föreställningen, mycket väl uppbackad av Mikael Forsbergs kontrabas. Gunnar har också fint tonsatt alla de sångtexter som framförs i föreställningen. Gunnar Hjorth är en stor anledning till lystern i årets uppsättning, precis som vanligt skulle man väl kunna tillägga.

Allra sist, åter till den där slutrepliken ”Nu är det dags att hitta ett sätt där människor döms lika för lika”. Det är tragiskt att bli påmind av en gubbe, född på 1500-talet, att vi inte kommit längre än vi gjort när det gäller jämställdhet och likhet inför lagen. Då är det av stor vikt att vi fortfarande spelar dessa pjäser om och om igen. Ett uppdrag Teater Nolby förvaltat väl genom åren, detta är det nionde som klassisk teater spelas på gårdsplanen i Nolby. Så, har du inget annat för dig i sommar så ta dig till Nolbyskogarna och upplev lite genuin William Shakespeare när det är som allra bäst. Tror inte du kommer att ångra dig.

  • Björn Reimers

Sommarteater

Teater Nolby

William Shakespeares Lika för lika

Regi: Olle Söderberg

Bearbetning: Lena Söderberg

Musik: Gunnar Hjorth

Kostym och Sömnad: Birgitta Pettersson, ateljé Zari

Medverkande på scenen:

Vincentia, hertiginna: Lena Söderberg

Angelo, ställföreträdare: Giovanni Falcone

Escalus, hovman: Olle Söderberg

Claudio, ung adelsman: Daniel Halling

Lucia, slarver och spjuver: Jennifer Ljusterås

Günther, musiklärare: Gunnar Hjorth

Mikolaus, musiker: Mikael Forsberg

Thomas, munk: Stefan Chrunak

Armbåge, konstapel: Henrik Sjöman

Pompejus, tjänare: Petter Kristiansson

Isabella: Claudios syster: Jenny Hultman

Alfonsina, kopplerska: Anna Lilja

Mariana, trolovad med Angelo: Nathalie Gustavsson

Ludersson, bödel: Olle Söderberg

Skum, dåraktig herre: Stefan Chrunak

Bernardin, fånge: Stefan Chrunak

Linneta, hovfröken: Linn Norén

Woldemar, springpojke: Wilda Stridh

Sigfrida, tvätterska: Saga Stridh

Maximus, biträdande konstapel: Max Fröberg

Clotilda, musikelev: Tilda Warnqvist

Brynhilda: Musikelev, Nea Karlsson

Källa: